Språklig tillgänglighet är också en viktig dimension av tillgänglighet. Det menar Pekka Sauri i den här texten på Centralförbundet för mental hälsas webbplats. Nedan texten i en översatt svensk version.
Tillgängligheten har förbättrats på många sätt, speciellt då det gäller den fysiska tillgängligheten. Antalet trappor har minskat och ramperna ökat, och i kollektivtrafiken tar man sig allt lättare in med rullstolar och barnvagnar.
Den fysiska tillgängligheten är bara en dimension av tillgänglighet. I fråga om språk gäller tillgängligheten förståeligheten. Ju mera svårförståeligt och spcieliserat språket är desto större är den andel av befolkningen som hamnar utanför diskussionen.I värsta fall är det här ett hot mot demokratin.
Om de politiska beslutsfattarnas språkanvändning går över normal förståelse uppfattar medborgarna antingen beslutsfattarna som arroganta eller sig själva som okunniga och oförmögna att bilda sig en egen uppfattning i de beslut som föreligger. Båda upplevelserna avskärmar medborgarna från beslutsfattandet och urholkar känslan av gemenskap. De senaste åren har framförallt språket som hänför sig till Europapolitiken blivit allt mera specialiserat och otydligt med sina krångliga termer och koncept. Faran är att nationen drivs till viktiga beslut utan medveten opinionsbildning och den diskussion som utgör grunden för den.
Då störningar i den mentala hälsan i Finland klivit upp till samma nivå som de somatiska sjukdomarna och till och med förbi, till exempel i fråga om grund för arbetslöshetspension måste tillgänglighet också ses ur en synvinkel av förståelse och delaktighet. Speciellt det offentliga språkbruket bör vara så klart och lättförståeligt att det inte utestänger medborgare från diskussionen. Landets regering skulle här få statuera exempel i beslut som berör euron och Europas framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar