Mentalhälsoproblem
som orsak till att man blir arbetsoförmögen ökar bland de unga och allt fler
unga blir pensionerade. Det här är en konsekvens av inte bara de ökande
mentalhälsoproblemen, utan också en ökning i behovet av hjälp och en
otillräcklig vård. I Finland finns en växande grupp unga som behöver allt mera
stöd och hjälp i olika livssituationer.
Bristen
på mentalhälsotjänster bedöms vara en av orsakerna till att allt fler unga är
arbetsoförmögna. Alltför ofta kommer den unga in i vårdcirkeln först långt
efter att behovet uppstått eller så får man överhuvudtaget inte den typ av stöd
som man hade behövt. Då ankomsten till vården förskjuts är det inte längre
fråga om behov av tidigt stöd eller förebyggande utan oftast om behov av
långvarig vård.
Många
unga upplever sig lämnas ensamma när de söker hjälp för sina symptom och
problem. Den nationella ungdomsundersökningen 2012 visade att var tredje
15-19-åring upplever ensamhet. I många fall förverkligas rädslan för
marginalisering. Unga värderar närstående, vänner och familj, som en av de
viktigaste indikatorerna för välmående. Alltid räcker det inte med de
närståendes stöd. Genom att erbjuda ett tillräckligt stöd i rätt tid och som svarar
mot behoven kan man förebygga mentalhälsoproblem och marginalisering bland de
unga.
De
ungas välmående, handlingsförmåga och hälsa är samhällets framtid. Att säkra
tillräckliga mentalhälsotjänster kräver resurser och planering, så att
tjänsternas mängd och kvalitet motsvarar behoven. I första hand är det viktigt
att trygga en tillräcklig vård i ett tidigt skede då symptomen och problemen
uppstår.
Siffrorna
över unga som pensioneras på grund av att de är arbetsoförmögna är oroväckande.
Hur är det möjligt att så många unga i dagens Finland glider in i ett tillstånd
därifrån det inte längre finns någon återvändo och inget utrymme för ett
normalt liv och framtiden? Statistiken för ungas hälsa och välmående säger ett,
men det är frågan om något så värdefullt, som inte kan värderas i siffror, euro
och statistik. Även om den årliga totalsiffran för unga som går i pension är
stor, är redan en ouppmärksammad ungdom som blir utan stöd för mycket. Bakom varje
siffra hittas en unik ungdom, en värdefull livsberättelse, som förtjänar en
möjlighet att finna sin plats i samhället samt att få den hjälp man behöver, vilket
upprätthållande av livet, välmående och handlingsförmågan förutsätter.
Organ,
tjänster, system, praxis och hjälpformer har skapats, men producerar
tjänstesystemen tillräcklig hjälp och stöd för dagens unga och familjer? Hur
kan vi förena våra krafter så att vi tidigare kan uppmärksamma en ung persons
nöd, ingripa och erbjuda stöd? Vilka reformer skapar vi så att vi kan trygga
möjligheten för de unga att få tillräckliga och mot behoven svarande
mentalhälsotjänster i framtiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar