Statsrådet, eller med andra ord regeringen, ger numera vart fjärde år en redovisning till riksdagen över hur språklagstiftningen i Finland tillämpas. Redovisningar har tidigare getts åren 2006 och 2009, och i år var det alltså dags igen. Här är ett utdrag ur sammanfattningen av den färska redovisningen. Hela rapporten finns här.
---------------------------------------
"Under de senaste åren har mer uppmärksamhet fästs vid de språkliga rättigheterna. I synnerhet tjänstemannaledningen och beslutsfattare har ansett det vara viktigt att de språkliga rättigheterna främjas. Aktivare insatser har gjorts för att förbättra den språkliga servicen, bland annat genom att särskilt inkludera de språkliga rättigheterna i styrdokument, till exempel i anvisningar, rekommendationer och språkprogram. Det har också inrättats nya regionala och lokala organ och utsetts ansvariga personer för att samordna och utveckla myndigheternas språkliga service. Konsekvenser för de språkliga rättigheterna har bedömts eller noterats på alla förvaltningsnivåer i samband med reformer och lagberedning. Numera finns dessutom betydligt mer information än tidigare på myndigheternas webbplatser på båda nationalspråken och även på andra språk. Inom vissa förvaltningsområden har det fästs mer uppmärksamhet vid rekrytering, till exempel genom att uppgöra rekryteringsanvisningar där språkkunskaper beaktas men myndigheterna har inte ännu på ett systematiskt sätt utrett hur kundservicen eller servicekedjorna fungerar. Myndigheterna har med andra ord gjort framsteg i sin planering, men planerna har ännu inte verkställts i praktiken – de goda avsikterna har inte nått ner till praktisk nivå.
Enligt myndigheterna utgör bristen på språkkunnig personal fortfarande det största problemet. Det finns dock förväntningar om flera språkkunniga genom språkkurser som ordnas för personalen samt på lång sikt även tack vara språkbadsverksamhet.
Myndigheterna är skyldiga att på eget initiativ hämta uppgiften om kundens modersmål i befolkningsdatasystemet, där det finns information om bland annat personens modersmål och kontaktspråk. Trots detta utreder eller använder myndigheterna numera inte alltid kundens språk i sin service. Följden är att förverkligandet av de språkliga rättigheterna under de senaste åren allt oftare ligger på individens eget initiativ. Varje myndighet ska inom sitt verksamhetsområde övervaka att språklagen följs. Avgörande är i sista hand huruvida kundens språk i praktiken utreds och används.
De språkliga rättigheterna hör till individens grundläggande rättigheter. Med tanke på individens grundtrygghet är social-, och hälsovård på eget språk viktig i livets alla skeden. Det har emellertid inom vissa sektorer av social-, hälso- och sjukvården varit svårt att tillhandahålla tjänster på båda nationalspråken. De kommande reformerna inom social-, och hälsovården samt upphandlingen av social- och hälsovårdstjänster står inför stora utmaningar. Det är viktigt att inom social- och hälsovården fästa särskild uppmärksamhet vid individens rätt att på eget språk få vård och omsorg samt information. Enligt medborgarna är service på eget språk särskilt viktig inom sjukvården och äldreomsorgen Under de senaste åren har medborgarna också varit särskilt oroliga för den språkliga servicen vid nödcentralerna.
I statsrådets principbeslut om nationalspråksstrategin föreslås bland annat större synlighet beträffande nationalspråken samt information om möjligheterna att lära sig språk och att möta andra språkgrupper. Dessutom ska en bedömning av de språkliga konsekvenserna göras i samband med förvaltningsreformer och lagstiftningsprojekt. I bilagan till strategin ges praktiska verktyg för att hantera olika språkliga situationer inom förvaltningen.
Statsrådet föreslår att de åtgärder som föreslagits i de tidigare berättelserna år 2006 och 2009 genomförs. Statsrådet anser att det fortfarande bör fästas särskild uppmärksamhet vid språkkunskaper vid rekrytering för att trygga den språkliga servicen samt vid bedömningen av reformernas språkliga konsekvenser. Det är viktigt att myndighetens ansvar att ge service på individens eget språk inte flyttas till individen själv. Därför föreslår statsrådet att myndigheterna ser över hur de i praktiken kommer att uppfylla sin skyldighet att ge service på individens registrerade språk.
I denna berättelse granskas i större utsträckning än tidigare språkförhållandena för andra språkgrupper. Samernas språkliga rättigheter förverkligas fortfarande slumpmässigt och det är särskilt svårt att få muntlig service på samiska. Språkboverksamheten har under de senaste åren främjat i synnerhet enaresamiskans och skoltsamiskans ställning. Ett stort problem anses vara att en stor del av de samiska barnen bor utanför samernas hembygdsområde och inte får undervisning på samiska. Inom vissa områden har det gjorts framsteg beträffande de teckenspråkigas språkliga rättigheter, men det finlandssvenska teckenspråket är ännu mer utrotningshotat än tidigare. Oron över de teckenspråkiga barnens rätt till eget språk och egen kultur har ökat. Dessutom önskar de teckenspråkiga att myndigheterna ska öka sin kommunikation på teckenspråk. Genom påbörjad universitetsundervisning i romani och pågående språkboverksamhet stöds stimuleringen av det romska språket. Romerna önskar bland annat ett större programutbud på romani. Under de senaste åren har uppmärksamhet fästs vid det karelska språkets ställning och karelskan har inkluderats i tillämpningsområdet för den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Antalet personer som talar ryska och estniska som modersmål har ökat betydligt i Finland och deras behov att få information har ökat.
Attityderna mot olika språkgrupper har blivit hårdare på senaste tiden. Behovet av en värdediskussion om minoriteterna i vårt land och tolerans mot andra språkgrupper har lyfts fram."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar