Lyckade dagar i Helsingfors

Årets Mentalhälsomässa är över för den här gången. Förra veckan åkte hela personalen till Helsingfors för att delta med mässans enda svenska inslag. Precis som tidigare år blev vår monter väldigt uppskattad av besökarna – många tyckte att den var trevlig och fin och idén med tvättlinorna fick återigen bra feedback. Temat för årets mässa var ”Mera tillsammans” och därför fick besökarna den här gången svara på frågan ”Vem gör dig glad?”. Vi delade vår monter med den psykosociala föreningen Sympati rf och i montern fanns medlemstidningen Respons, våra nya vykort med texten ”Du är värdefull”, och de färska kondoleansadresserna som precis har kommit från tryckeriet. På mässan bjöds det även på två svenska föreläsningar. Krister Hjulfors berättade om sitt mående i ett samtal med rehabiliteringschef Ann-Charlott Rastas, och erfarenhetsexpert Pamela Kinnunen berättade hur hon tog sig ur sitt illamående.

Men vi hann med mycket annat än mässan också. Vi deltog även i seminariet "Skillnaden" på G18 - vilket fantastiskt vackert hus! - där man diskuterade olika nätverk som förebygger utslagning av svenskspråkiga unga i huvudstaden. Hur ser den svenskspråkiga servicen ut som stöder ungas psykiska hälsa? Vi fick även ta del av statistik som visar hur många unga som finns i vård just nu och vilken slags problematik de har.

Dessutom hann vi med två intervjuer till kommande nummer av Respons. Jag träffade Monica Björkell-Ruhl som har en son med en unik kromosomavvikelse. Ständig sömnbrist, oro och uteblivet stöd från samhället gjorde att hon gick in i väggen. I intervjun berättar hon om sin väg tillbaka och hur det känns när alla pusselbitar börjar falla på plats.

 

Sist men inte minst blev det en två timmar lång intervju med 24-åriga Benjamin Sidorov som berättar om sin trasiga uppväxt med en bipolär mamma och en pappa som är alkoholist.

När Benjamin Sidorov var liten trodde han att han hade två mammor - en snäll och en dum. Mamman var bipolär, pappan alkoholist och hela uppväxten andades otrygghet och känslomässig obalans.
Idag är Benjamin Sidorov 24 år och studerar till socialarbetare vid svenska Social- och kommunalhögskolan i Helsingfors. Han säger att han mår bra just nu, men ibland känner han sig väldigt ensam. Varken mamman eller pappan finns med i bilden längre, mer än en väldigt ytlig kontakt med mamman. Han säger att han inte mår bra av att träffa sina föräldrar.
- Men visst önskar jag ibland att det fanns en varm och trygg famn att krypa in i och gråta en skvätt, speciellt om det har varit en tung dag, säger han.

Han målar upp en alldeles makalös historia; om hur han som liten slussades mellan 13 olika daghem, om mobbningen han utsattes för i skolan, om självdestruktiviteten, missbruket och turerna till psyket. Under många år står vuxenvärlden handfallen, ofta - tror Benjamin - vill man inte se vad som faktiskt händer. "Kanske det är lättare att blunda än att ta tag i problematiken?", funderar han. Det enda som, utåt sett, vittnar om allt han har varit med om är de många ärren på armarna och magen. Ärr, som för alltid kommer att påminna honom om en svår barndom.

Läs hela intervjun med Benjamin i kommande nummer av Respons!
Nu önskar vi alla bloggläsare en fin vecka!
/Pernilla & Co