Öppen dialog nyckel till välmående

Dialog är ett livsvillkor för oss människor och grunden för en effektiv vård av kriser och psykoser. ”Vård i dialogform är det som ger resultat”, säger Jaakko Seikkula som är professor i psykoterapi vid universitetet i Jyväskylä.

TEXT: NONNI MÄKIKÄRKI

Enligt Mihail Batkin (1984) deltar vi i dialog med vår omgivning genom hela vårt liv. Hela vårt jag; kropp, ögon, händer och själ, är med i det ständiga försöket att vara i kontakt med de som är runtom oss. Från det att vi föds behöver vi dialog på samma sätt som vi behöver föda och beröring. Med dessa ord började Jaakko Seikkula sin övertygande föreläsning om vårdmodellen Öppen dialog på Mentalhälsomässan 2015. Seikkula är professor i psykoterapi vid Universitetet i Jyväskylä. Han har varit med och utvecklat den dialogiska mötesmodellen ”öpp­na samtal”.
Modellen utvecklades på den psykiatriska avdelningen på sjukhuset i Keropudas, Torneådalen i början av 80-talet. 1984, för att vara exakta, sammankallades det första vårdmötet, som enligt Seikkula var början till inte mindre än en revolution inom psykvården. Efter att ha hört hans föreläsning kan man inte annat än instämma, så övertygande var de resultat han framförde.

Modellen bygger på flexibilitet
Dialog är ett omedelbart svar i krissituationer och avgörande för vården av psykoser enligt Seikkula. Han hänvisade till omfattande forskningsresultat som förespråkar dialogbaserad vård i kriser och psykoser. Isolering är motsats till dialog och har inom aktuell forskning påvisats vara skadligt och ha en försämrande inverkan på återhämtningsprocessen. Medicinering, som i dagens mentalvård ofta tas till som första hjälp då psyket brister, har inte enligt Seikkula någon botande verkan och hjälper inte i den utsträckning man tidigare trott. Tvärtom visar forskning att hjärnvävnad förstörs av vissa tidigare allmänt använda neuroleptika och andra antipsykotiska mediciner. Öppen dialog-modellen bygger på flexibilitet och det finns situationer då medicinering kan vara befogat, men föreläsningen betonade starkt att vård i dialogform är det som ger resultat.

”Man behöver bygga upp en dialog”
Enligt Seikkula är psykos de facto inget symptom av sjukdom utan en försvarsmekanism som människan tar till då hen inte har resurser att själv bearbeta en stressig, svår situation och den går för långt. Med andra ord ifall en viss upplevelse är för svår för personen att själv bearbeta och hen inte får rätt hjälp och stöd för att bearbeta det som skett, kan detta leda till att psyket utvecklar en psykos helt enkelt för att överleva. I detta skede hjälper inte mediciner, utan man behöver bygga upp en dialog och hitta ord för att kunna prata om det som skett med de som man har närmast. Således bygger öppen dialog på samtal mellan patienten, hennes närmaste och professionella. Den professionellas kunskap ses inte som överlägsen, tvärtom kan man säga att deras roll är mera att leda samtalet och möjliggöra de berörda, med andra ord patienten och hennes närmaste, att bygga upp en fungerande dialog och tillsammans hitta lösningar till situationen.

Fina resultat i Torneådalen
Ursprungligen utvecklades Öppen dialog-modellen för behandling av psykoser och kriser, men har tack vare de fina resultaten den gett spridit sig till andra områden, såväl inom psykiatrin som andra områden inom social- och hälsovården. De forskningsresultat som Seikkula visade var verkligen imponerande. I Torneådalen har bland annat fall av långvarig psykos och schizofreni minskat från 33/100000 till 2/100000! Modellen har spridit sig runt om i världen och som en parentes kan nämnas att föreläsaren for direkt till flygfältet efter sitt anförande för att hinna till Island i tid för en tvådagars workshop om just Öppen dialog som han skulle leda.  Öppen dialog är definitvit en modell som förbundet kan och vill förespråka.

Jaakko Seikkula

För att på bästa möjliga sätt kunna hjälpa patienten bygger modellen öppen dialog på följande principer:

Omedelbar hjälp – en psykiatrisk sjuksköterska svarar i telefon dygnet runt och då hen kontaktas är det på hennes ansvar att sammankalla ett vårdmöte så snabbt som möjligt, helst inom 24 timmer.
Socialt nätverksperspektiv – psykoser har oftast sin grund i riktiga händelser som skett i patientens livskrets och det sociala nätverket ses som en resurs då man har som mål att hjälpa patienten att bearbeta händelserna och komma vidare. I vårdmötet kan familjemedlemmar, men också vänner och arbetskompisar medverka. 

Helhetsansvar – då den professionella kontaktas svarar man alltid JA till att ta itu med problemet, oberoende av vad det handlar om. Fast det enligt den professionella skulle låta som om det handlar mera om till exempel missbruksproblematik eller annat, hänvisas inte patienten till en annan instans. Istället tar man itu med att sammankalla ett vårdmöte och föreslår att till exempel någon från A-kliniken deltar. 

Flexibilitet och mobilitet – vårdmötet hålls där det känns bäst för patienten. Detta betyder att vårdmöten också kan hållas i patientens egna hem. Dialog utesluter inte andra vårdformer, vid behov används medicinering eller andra metoder i kombination med samtalsstöd. 

Psykologisk kontinuitet – vårdteamet är bestående och så långt som möjligt är det samma professionella som deltar genom hela vårdprocessen. 

Osäkerhetstolerans – det finns aldrig några garantier för hur återhämtningen kommer att ske. Och sist men verkligen inte minst - dialogism - grunden för vården är nätverksmötena, eller de så kallade vårdmötena, som sammankallas regelbundet. Under dessa möten är det viktigt att alla kommer till tals och fokus ligger på de som är där med sina problem. Patienten och hennes närmaste nätverk får första talturerna, de professionella kommer sedan med sina synpunkter och förslag enligt vad de hört under mötet. Efter detta får ännu huvudpersonerna uttrycka sig om de vill. Till sist kommer man överens om hur man går vidare och när nästa möte hålls.