SJÄLVSTÄNDIGHESFEST PÅ KAJSANIEMI 6.12.2015
Text: Nonni Mäkikärki Foto: Lars Castillan
Den 5 december tog de svenskspråkiga
funktionshinderorganisationerna tjuvstart med självständighetsfirandet genom
att ordna en gemensam, högtidlig och fin fest för sina medlemmar och anställda.
Restaurang Kajsaniemi i Helsingfors fylldes snabbt av ett glatt sorl då ett hundratal festligt uppklädda gäster
skålade för Finlands självständighet och FN-konventionen för personer med
funktionshinder.
Damerna såg otroligt vackra ut i sina klänningar och kjolar
och männen ståtliga i kostymer och kavajer.
I den traditionella utvärderingen
av balklänningar som sker framför tv:n i de finska vardagsrummen den 6
december, skulle denna ståtliga skara ha fått höga poäng J.
Kvällens konferencier var Carl Lindgren från föreningen Steg för steg.
”Presidentparet” hade tydligen lyckats klämma in ett besök till festen trots förberedelser inför den stora balen följande dag. De roade publiken med interaktiv improvisation kring temat Självständighetsdagen.
Maten var god och av på basen av köerna tyckte andra det
också.
Festmenyn var uppbyggd kring traditionella finska rätter och råvaror
varvat med icke-finska, mindre traditionella. Det serverades bland annat sallad
med rödbeta och getost, karelska piroger med äggsmör, lax och potatis med
romröra och kåldolmar fyllda med tofu.
Efterrätten var en exotisk blandning av
pannacotta på mannagryn och vitchoklad serverad med blåbärssoppa i pyttesmå
moccakoppar, något jag själv gärna skulle äta en stor skål av en sen söndag
morgon.
Efter middagen hade gästerna möjlighet att bli fotograferade
av en professionell. De flesta utnyttjade denna möjlighet och fastän de
egentliga porträtten inte ännu är färdiga, kan undertecknad som fungerade som
en av fotografens assistenter redan nu säga att de kommer att bli jätte fina.
De
som fått publiceringslov kommer att publiceras på organisationernas hemsidor
och facebook så att alla har möjlighet att ta del av feststämningen genom dem. Det
uppskattades också att man som direkt minne från festen fick ett polaroidporträtt
med sig.
Då festbandet Mesorytmi tog scenen fylldes dansgolvet
direkt.
Alla ville ju inte dansa, en del kunde inte det, men jag tror att denna
del av festen ändå uppskattades mest, både bland de dansande men också bland de
som stannade vid borde för att lyssna på musiken och diskutera med varandra.
På
dansgolvet rockades det loss ända till festens slut då det var en ömfotad men
lycklig skara som for hem i decemberrusket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar