Mitt förra blogginlägg handlade om att känna sig behövd, närmare sagt handlade det om att frivilligarbete får mig att känna mig viktig och behövd. Två veckor senare har inte mina tankar bytts ut. Jag tror fortfarande på att en människa behöver känna sig behövd för att må bra, dock har den här tanken fått en ny dimension.
Förra veckan hade jag två viktiga och givande uppdrag på programmet, varav det ena bestod av en utbildning inklusive några timmars resande. Dagen före uppdragen blev jag sjuk i en förkylning eller flunssa av något slag. Jag stod inför ett val: delta eller inte delta?
Om jag hade stoppat mig full med febernedsättande medicin och kämpat in i det sista skulle jag kanske ha kunnat delta med risken att smitta ner de andra i sällskapet. Symptomen skulle förmodligen ha kommit tillbaka som en bumerang några dagar senare i dubbelförpackning. Jag stannade hemma.
När jag reflekterade över saken närmare landade jag vid följande tankar:
Vem behövde mig mer? Behövdes jag på mina uppdrag eller behövdes jag hos mig? Var mitt uppdrag att ta hand om mig själv?
”Sätt syrgasmasken på din egen mun innan du hjälper andra”.
Om inte jag kan
andas och ta hand om mig själv kan jag inte heller ta hand om andra.
Ibland
måste du vila och låta världen klara sig utan dig.
Till slut en
fråga till dig kära läsare:
Har du ”läst
säkerhetsanvisningarna” för ditt liv? Ser
du till att sätta syrgasmasken på din egen mun innan du hjälper andra?Ha en bra och trygg dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar