Psykisk ohälsa. Alkohol. Missbruk. Listan kan göras lång och de flesta av oss känner, eller har någon i vår nära omgivning som befinner sig i en sådan situation. De som ändå alltför ofta glöms bort är anhöriga, och då tänker jag främst på barn och unga. Barn till föräldrar som tampas med någon av dessa utmaningar. Barn som inte får samma möjlighet att vara barn utan får lov att axla ett vuxet ansvar i tidig ålder. Barn som saknar ett ankare av trygghet i den ena eller båda sina föräldrar. Den trygghet som varje barn behöver och förtjänar.
Varje gång jag tänker på dessa barn river det till i mitt hjärta. Barn är framtida vuxna. Tills dess ska de få möjlighet att vara just det – barn. Jag är därför otroligt glad och tacksam över att jag för drygt ett år sedan fick möjligheten att byta ut en del av dessa tankar till konkret handling. Jag fick frågan om jag ville delta som kursledare i en kurs för barn och unga med missbruk eller psykisk ohälsa inom familjen. Valet var enkelt, och den 5-8 mars deltog jag nu för andra gången som ledare för denna kurs.
Kursen ”Kul för unga” ordnades i Himos. Syftet med kursen är att ge unga ett avbrott i vardagen, och en chans att få träffa andra i liknande situation samt lära sig mera om psykisk hälsa.
Temat för årets kurs var ”Våga ta hand om dig själv”. Vi anlände sent på torsdagskvällen till Himos och vårt boende, Särkisaari lägergård. Innan vi kröp till sängs åt vi pizza och hade en kort kvällsamling, där vi gick igenom agendan för kursen. Under kursdagarna bestod programmet dagtid av slalom- och snowboardåkning vid Himos Ski Resort. För de som inte hade åkt innan ordnades skidskola och vi njöt av fint väder och en fartfylld samvaro.
På kvällarna ordnades undervisning, gruppdiskussioner och grupparbeten inom psykisk hälsa. Kursen betonade vikten av att komma ihåg att en förälders eller anhörigs psykiska ohälsa eller missbruk aldrig är barnets fel. Barn har alltid rätt att må bra även om anhöriga inte gör det.
Ena kvällen höll jag en undervisning om att våga ta hand om sina tankar. Hur vi konkret kan påverka våra tankar och känslor samt se oss själva på det sättet vi önskar. Att våga ta hand om sina tankar. Att våga sätta tillit till sig själv och sin framtid. För det är man värd.
Det är lätt hänt att vi glider in i en slutsats av att ”så här ska jag tydligen jag ha det”. Livet blir inte nödvändigtvis lätt, men vi blir starkare. Om vi vågar ta hand om oss själva och våra tankar. I min undervisning gjorde vi till sist en rolig och engagerande övning som åskådliggjorde tankens kraft, något jag brukar göra i mina föreläsningar. Det var inspirerande att se hur ett ljus gick upp och ett hopp tändes för en del av deltagarna i denna övning.
På kvällarna hölls bastun varm och för den modige fanns på stranden en isvak som bjöd in till uppfriskande vinterbad. Vi kursledare satt också i enskilda samtal med några av ungdomarna senare på kvällarna. Vi spann vidare på frågor eller reflektioner som hade dykt upp i undervisningen och gav dem stöd och råd.
Jag lämnade kursen med en stark känsla av hopp inombords. Ungdomarna har det inte lätt, men det finns en otrolig potential i det arbete som Ninni-projektet gör och kommer att göra framöver. I en av programpunkterna i undervisningen skulle ungdomarna svara på frågor kring hur de vill bli bemötta av vuxna. Ett av svaren från min diskussionsgrupp fastnade i mitt sinne extra mycket och jag vill uppmuntra dig som vuxen att ta detta med dig när du möter unga med liknande utmaningar:
”Jag vill bli bemött som en kompis, inte som en patient”
Text och foto: Roland "Rolli" Snellman, en av kursledarna
Här hittar du Psykosociala förbundets rehabiliteringskurser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar