En påminnelse om livets skörhet

Trots att cancer är en av våra vanligaste folksjukdomar och Finlands cancervård och behandlingsmöjligheter är i världsklass, så innebär en cancerdiagnos vanligtvis en chock för den drabbade och hens familj. Vi vet att all cancer inte kan botas. 

Bokens titel: Cancerbrev. Om att leva med och dö av cancer.
Författare: Fritjof Sahlström och Leena Sahlström
Utgiven 2021 av Förlaget, 245 sidor

I boken får vi följa familjen Sahlströms liv från sommaren 2014 då Leena fick sin diagnos, till fem år senare, den 13:e januari 2019, då hon somnar in. De skriver sig igenom sjukdomsförloppet, Leena på bloggen ”Passligt” och Fritjof i kolumner i Hufvudstadsbladet. Efter Leenas död ville Fritjof uppfylla hennes önskan att det skulle bli en gemensam bok av deras texter så han sammanställde boken Cancerbrev.

Det är en bok som berör mig djupt. Att som frisk och aktiv trebarnsmor, mitt i livet och karriären, oväntat få diagnosen ”aggressiv, metastaserad, obotlig njurcancer” är en tragedi. Monstret flyttar in i deras hem. Ett monster vars framfart tidvis hejdas av mediciner och behandlingar, men ohjälpligt finns kvar och lever med dem. De lärde sig leva i något som Fritjof kallar ” lugn verklighetsförnekelse”.

Leena skriver så öppet, sakligt och osentimentalt om sin situation. Hon berömmer vår sjukvård, men drar sig inte för att berätta om hur ångest, frustration och ilska ibland krockar med uttröttad vårdpersonal. Hon idealiserar inte heller förhållandet till mannen fastän man mellan raderna kan läsa om stor kärlek och starkt stöd. Hennes texter är så mänskliga och vardagsäkta. Hon genomgår kraftiga medicineringar och tuffa behandlingar, allt i hopp om tilläggstid. Att läsa i media om personer som ”kämpat och vunnit över eller förlorat mot cancer” upprör Leena.
”Om det vore så enkelt skulle alla överleva.” Men hennes positiva attityd hjälpte henne ta vara på glädjen i nuet. Hon gjorde till och med upp en Tio i topp-lista över de största fördelarna med en cancerdiagnos. Ett av råden hon vill ge till andra drabbade när de har det som kämpigast är: ”Bryt ihop och gå vidare”.

Fritjof skriver ur sitt perspektiv om hur livet förändrades när Leena fick diagnosen och Monstret blev deras ständiga följeslagare. Han berättar uppriktigt om svåra känslor och hur det var att stå bredvid och följa sin kära i kasten mellan hopp och misströstan. Han skriver mycket om familjelivet, sammanhållningen och hur de så långt det gick, fortsatte göra tillsammans sånt de brukat göra och tyckt om. Han lyfter fram öppenheten. ”Prata om cancern, också med barnen, och ta hand om dig själv” är hans råd till de som är i samma situation. Han skriver så vackert, klokt och insiktsfullt. Jag fick en klump i halsen när han berättade om när Leena tappat sitt hårburr. ”Ibland innan jag somnat, när Leena redan sover, har jag brukat vira in mitt finger i hennes lockar. Kastat ankar för natten. Det går inte mera. Jag saknar just det.”
Cancerbrev är en läsvärd bok jag varmt rekommenderar. Den berättar om hur livet hastigt kan förändras men likväl fortsätter och det sorgliga till och med kan föra med sig något gott. Om hur dyrbar tiden tillsammans blir när vi vet att den är utmätt. En påminnelse om livets skörhet.

Eivor Finnäs