Brister i den sociala och medicinska rehabiliteringen

Den sociala och medicinska rehabiliteringen fungerar dåligt. Det visar den färska Socialbarometern 2012 (på finska).

Den sociala rehabiliteringen fungerar bra endast för utvecklingsstörda. De som faller mellan stolarna då det gäller rehabilitering är de som har mentala- och missbruksproblem, de långtidsarbetslösa och åldringarna samt frigivna fångar.

De offentliga tjänsteproducenterna bedömer i Socialbarometern det här året den sociala och medicinska rehabiliteringens genomförande. Enligt resultaten fungerar den medicinska rehabiliteringen bättre än den sociala rehabiliteringen, men ingendera formen fungerar på bästa sätt.

Avsikten med den medicinska rehabiliteringen är att stöda och upprätthålla den fysiska förmågan. Med den sociala rehabiliteringen försöker man stärka den sociala förmågan och förutsättningarna för social interaktion.

De bäst behövande faller emellan

Nästan varannan av de experter som besvarade barometerförfrågan uppskattade att det på det egna området finns befolkningsgrupper som ofta blir utan den sociala och medicinska rehabilitering de behöver.

Ofta är de som blir utan rehabilitering de som skulle behöva den bäst: de som har mentala- och missbruksproblem och långtidsarbetslösa.

Enligt socialdirektörernas bedömning fungerar den sociala rehabiliteringen bra endast för utvecklingsstörda. Sämst lyckas man när det gäller att stärka handlingsförmågan hos frigivna fångar samt hos missbrukare och långtidsarbetslösa.

Oklart ansvar äventyrar kontinuiteten

-       De största problemen i den sociala och medicinska rehabiliteringen är oklarheter i ansvar och arbetsfördelning samt dålig information till kunderna, säger forskare Tyyne Hakkarainen vid SOSTE.

-       Rehabiliteringens kontinuitet äventyras då ansvaret flyttas från en instans till en annan. Problem finns också i bedömningen av rehabiliteringsbehovet och utbudet av rehabilitering, säger hon.

Hakkarainen påminner om att en målinriktad utveckling av rehabiliteringen är en nyckelfaktor då det gäller att höja arbetsgraden. Med hjälp av en fungerande rehabilitering kunde man få en betydande andel människor vars arbets- och funktionsförmåga försvagats tillbaka till arbetslivet.

Hjälpmedel och fysioterapi bäst tillgängligt

Hälsovårdens medicinska rehabilitering förverkligas bäst vad gäller tillgången till hjälpmedel, och störst problem finns i förverkligandet av psykoterapi samt i utnyttjande av de stödgrupper som organisationerna erbjuder.

Av Fpa:s rehabilitering förverkligas fysioterapin bäst, medan de största bristerna finns i förverkligandet av den neuropsykologiska rehabiliteringen, ridterapin och samtalsterapin.

Den sociala rehabiliteringen förverkligas enligt de svarande oftare dåligt än bra. Bäst lyckas kartläggningen av kundernas levnadssituation, och sämst förverkligas gruppbaserat psykosocialt arbete.

Socialbarometern är en årlig mätare av utvecklingen av social- och hälsovårdstjänster. Den besvaras av kommunernas socialbyråer, hälsocentralerna, arbets- och näringsbyråerna och Fpa:s byrådirektörer samt ordföranden för de nämnder i kommunerna som ansvarar för socialvården.

Den har genomförts sedan 1991. Numera är det SOSTE Finlands social och hälsa rf som har hand om den.