Språklig tillgänglighet

Språklig tillgänglighet är också en viktig dimension av tillgänglighet. Det menar Pekka Sauri i den här texten på Centralförbundet för mental hälsas webbplats. Nedan texten i en översatt svensk version.

Tillgängligheten har förbättrats på många sätt, speciellt då det gäller den fysiska tillgängligheten. Antalet trappor har minskat och ramperna ökat, och i kollektivtrafiken tar man sig allt lättare in med rullstolar och barnvagnar.

Den fysiska tillgängligheten är bara en dimension av tillgänglighet. I fråga om språk gäller tillgängligheten förståeligheten. Ju mera svårförståeligt och spcieliserat språket är desto större är den andel av befolkningen som hamnar utanför diskussionen.I värsta fall är det här ett hot mot demokratin.

Om de politiska beslutsfattarnas språkanvändning går över normal förståelse uppfattar medborgarna antingen beslutsfattarna som arroganta eller sig själva som okunniga och oförmögna att bilda sig en egen uppfattning i de beslut som föreligger. Båda upplevelserna avskärmar medborgarna från beslutsfattandet och urholkar känslan av gemenskap. De senaste åren har framförallt språket som hänför sig till Europapolitiken blivit allt mera specialiserat och otydligt med sina krångliga termer och koncept. Faran är att nationen drivs till viktiga beslut utan medveten opinionsbildning och den diskussion som utgör grunden för den.

Då störningar i den mentala hälsan i Finland klivit upp till samma nivå som de somatiska sjukdomarna och till och med förbi, till exempel i fråga om grund för arbetslöshetspension måste tillgänglighet också ses ur en synvinkel av förståelse och delaktighet. Speciellt det offentliga språkbruket bör vara så klart och lättförståeligt att det inte utestänger medborgare från diskussionen. Landets regering skulle här få statuera exempel i beslut som berör euron och Europas framtid.

Depression ökar sjukdomsrisker hos medelålders män

Bloggen är tillbaka efter sommaruppehållet. Här är en översättningen av en text i dagens Helsingin Sanomat om att medelålders män med depression löper större risk än andra att drabbas av kransartärsjukdom och stroke.

Män i medelåldern som lider av depression verkar insjukna lättare i först kransartärsjukdom och senare i stroke. Det här enligt en undersökning i tidningen Stroke. Forskarna följde under tio års tid 9 600 medelålders män.

Depressionens samband med båda sjukdomarna är känd sedan tidigare, men den upptäckt man nu gjorde i fråga om det tidsmässiga sambandet är intressant.

Männens humörsstörningar kartlades genom en enkät i början av undersökningen. Under uppföljningen insjuknade cirka 650 män i kransartärsjukdom och 140 fick stroke.

Under analyseringen av resultaten uppmärksammade forskarna ett flertal riskfaktorer, vilka kan påverka utvecklingen av humörsstörningar och kransartärsjukdomar samt stroke.

Då riskfaktorerna tagits i beaktande, konstaterades att de män som led av depressionssymptom vid undersökningens början var cirka 40 procent mer sannolika att insjukna i kransartärsjukdom inom fem år än de män som inte uppvisade några humörsstörningar.

På motsvarande sätt visade sig risken för stroke vara fördubblad efter fem år för män som uppvisade depressionssymptom. Sambandet var särskilt signifikant för hjärninfarkt.

Undersökningen svarar inte på varför depressionssymptom kan öka risken för kransartärsjukdom på kort sikt och för stroke på lång sikt, men resultaten visar på att man genom att effektivt behandla depressionssymptom kan minska på fallen av kransartärsjukdom och stroke hos medelålders män.