Redan i unga år bosatte sig oron och rädslan i Jessika Arviks kropp. Hon säger att hon alltid hade ont i magen. Det gick sällan en dag utan att pappan fick ett raseriutbrott och misshandlade antingen henne eller någon av hennes bröder. Pappan var alkoholist och oberäknelig, mamman manisk, psykiskt sjuk. Senare utvecklade även mamman alkoholism.
- En morgon hittar jag inte mamma i köket. Hon brukar alltid göra frukost till mig och mina syskon. Istället hittar jag henne utslagen i sängen och jag förstår att hon har druckit sig till sömns. Efter en månad går mamma aldrig ut. Hon dricker och sover, dricker och sover...
Snart utvecklas oron och Jessika börjar som 11-åring äta magsårsmedicin. Allt hon vill är att föräldrarna ska skiljas. Hon vill bo med sin mamma, sin storebror och sin lillebror. Hon vill slippa vara rädd för sitt liv. Pappan säger varje dag till sina barn att de är värdelösa och dåliga på allt de gör.
Det är under en föreläsning på Vasa stadsbibliotek vi får höra Jessikas berättelse. Drogfri Ungdom och USM ordnar föreläsningen, och den är välbesökt. Närmare 200 personer vill höra Jessika berätta om sina upplevelser, tankar och känslor. Jessika Arvik är idag 22 år och anställd inom organisationen Maskrosbarn, Sveriges enda anhörigorganisation för unga som växer upp med missbrukande eller psykiskt sjuka föräldrar. Hon vill hjälpa unga som delar hennes erfarenheter. I nästa nummer av Respons kan du läsa hela Jessikas berättelse. Missa inte det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar