Nu vänder vi blad - välkommen 2015!

Hej vänner! Och Gott Nytt År på er! Nu vänder vi blad. Det är 2015 och än så länge har vi ingen aning om hur det nya året kommer att se ut. En sådan tanke är både skrämmande och lite kittlande, tycker jag. Det betyder att vi kan forma året precis som vi vill, utgående från våra egna förutsättningar. Jag hoppas att ditt 2015 kommer att bli fint!

I dagens Österbottens Tidning (2.1.2015) finns en kolumn som jag har skrivit. Läs gärna den. Jag publicerar texten här. Sköt om dig! /Hälsar Pernilla, informatör




Okej med en själ i obalans

Måhända är det att ta i, men det har skett en märkbar förändring 2014. Det här är året då psykisk ohälsa har blivit accepterat. Kanske inte fullt ut, men jag skulle vilja påstå att just det här året innebär början på slutet för den stigmatisering som omgärdat psykisk ohälsa i alltför många år.
Det hände något ute i samhället. Folk började berätta – öppet och ärligt – om hur det känns när själen är trasig. När ångesten sätter klorna i en och klamrar sig fast, när panikattackerna avlöser varandra, när depressionen tar över och man helt enkelt inte orkar kliva upp ur sängen. Skammen, som så länge har förknippats med psykisk ohälsa, håller på att ebba ut. Tack vare att fler vågar berätta.
På sociala medier läser vi om kändisar som kämpar mot ångestens klor, om politiker som missbrukar eller går in i väggen. Unga människor börjar använda droger för att ”få en paus” från livet, från alla valmöjligheter och förväntningar som finns där ute. Känslan av ensamhet breder ut sig, trots att vi omges av vänner.
I det egna Facebookflödet finns otaliga statusuppdateringar som vittnar om en höst i dimma, om dagar som känns meningslösa och människor som förlorat all energi. Samtidigt tar skådespelaren Robin Williams livet av sig. En hel värld stannar upp och drar efter andan. Vad är det som händer?

2014 är året då man börjar prata om psykisk ohälsa på ett annorlunda, mer accepterande sätt. Det har blivit allt svårare att avfärda psykisk ohälsa med en axelryckning. Det psykiska illamåendet är en folksjukdom som finns mitt ibland oss, i alla samhällsklasser, yrkeskategorier och åldersgrupper. Ingen blir längre chockad över att höra om bekanta som äter antidepressiva mediciner eller om sjukskrivningar som bottnar i psykisk ohälsa.
Attitydförändringen är ett faktum, och det är vi som jobbar med de här frågorna väldigt glada över. Äntligen pratar man om psykisk ohälsa! Men frågor kvarstår: vad kan vi göra för att må bra, både själsligt och fysiskt? Vad gör samhället för att förebygga psykisk ohälsa?  Och hur tar vi hand om de redan drabbade? Tyvärr finns det ingen quick fix när livet faller samman. Återhämtningen är en lång process.

Synligheten och öppenheten har visserligen ökat kunskapen kring de här frågorna. Att man mår dåligt just nu behöver inte betyda att man kommer att må dåligt för alltid. Medvetenheten kring detta är större nu. Det som bekymrar oss är att illamåendet kryper allt lägre ner i åldrarna. Vad gör vi för att stärka barns självkänsla? Hur ofta får de höra att de duger precis som de är – oavsett vad de presterar? I dagens curling- och prestationssamhälle är den här typen av frågor väldigt viktiga att reflektera kring. Av den enkla anledningen att alla – ung som gammal – är värda att må bra.

PERNILLA NYLUND
Informatör på Psykosociala förbundet