Tisdagen den
25 augusti deltog förbundet i en stödkonsert för Lappvikens källa. Lappvikens källa är ett samarbete mellan
olika nationella och lokala föreningar för psykisk hälsa som jobbar för att
göra Lappvikens gamla sjukhusområde till ett centrum för kultur och mental
hälsa. Bland andra väntar förbundets lokalföreningar Sympati rf och Acceptans att
få grönt ljus från Helsingfors stad för flytt till Lappviken inom den närmaste
framtiden.
Syftet med
stödkonserten var att understöda det fina initiativ som Lappvikens källa tagit
för att omvandla området till en levande mötesplats och en källa av psykiskt
välbefinnande för oss alla. En av grundpelarna i samarbetet är att motarbeta
stigmatisering av mentalvårdspatienter och att sudda ut gränser som våra
fördomar bygger upp.
Det var lätt
för publiken i den varma sensommarkvällen att drömma sig bort till en framtid
där Lappvikens vackra och historiskt betingade område omvandlats till en källa
av välbefinnande där bakgrund, ålder eller psykiska diagnoser inte spelar någon
roll. Ett ställe där alla har möjligheter att delta enligt egen
funktionsförmåga.
Aira Samulin,
som var en av kvällens artister, hjälpte att skapa en fin känsla av samhörighet
och hemtrevnad genom att först berätta hur Lappviken nästan känns som ett andra
hem för henne då hon vistats där så mycket i tiderna då först hennes mamma,
sedan hennes första man och slutligen två av hennes barn turvis vårdats där då
det ännu var ett mentalsjukhus. Med hjälp av sitt avväpnande sätt att uppträda
och vara lyckades hon få hela publiken (precis varenda kotte!) att stiga upp
och dansa tillsammans mellan raderna av stolar. Imponerande, men framförallt
också jätte roligt!
Kenkävaahto-kuoro,
en kör bestående av personal och vuxna från ett dagis i Kronohagen, fick också
ett stort leende att sprida sig bland åskådarna med sina sånger om livet ofta
ur ett småbarns perspektiv. Namnet har kören lånat från dagisets gård: barnen
kallar det skum som bildas då man häller vatten i sandgrop för
skoskum = kenkävaahto J. Kalle Salonen trio
(som dock uppträdde som duo) hörde också till en av den nya regionsekreterarens
favoriter.
I den
mörknande kvällen fick vi se en mångsidig repertoar av artister som alla var
där på frivillig basis utan arvode. Vi fick höra att hela konserten var
uppbyggd med hjälp av frivilliga, av vilka en del till och med hade övernattat
på platsen för att övervaka den tekniska utrustningen. Lappvikens källa är ett
bra exempel på hur man kan engagera frivilliga på ett roligt sätt, kring en
viktig sak och på så sätt åstadkomma något otroligt fint och genuint som ger
glädje åt många. Regionsekreteraren tackar för en fin kväll!
Till sist
kan jag ännu berätta att på programmet för höstmötet 26.10 har vi en guidad
rundtur i Lappviken där vi får höra lite om områdets historia samt mera om
framtidsplanerna. Och för de av er som är i Helsingforstrakten kan jag rekommendera
ett besök till Lappvikens källas café, som också drivs med hjälp av frivilliga.
Deras smörbullar är himmelskt goda!
Hälsningar från Nonni
Från vänster: Miivi Selin-Patel, verksamhetsledare för Psykosociala föreningen Sympati
och Nonni Mäkikärki, Psykosociala förbundets regionsekreterare.
och Nonni Mäkikärki, Psykosociala förbundets regionsekreterare.
Foton: Nonni Mäkikärki