onsdag 27 januari 2016

Vi flyttar in till centrum

Psykosociala förbundet hyr från den 1.2.2016 kontorsutrymmen i Jakobstads centrum. Från och med början av februari kommer huvudkansli att finnas på adressen Kanalesplanaden 19 B13. Flytten innebär att vi kommer att ha mer ändamålsenliga utrymmen att verka i, vilket främjar vår fortsatta verksamhet.

Andra veckan i februari går flyttlasset och därför är det väldigt mycket som packas ner i lådor just nu. Informatörens rum ser till exempel ut så här för tillfället.




Sköt om dig!
Hälsar Pernilla

fredag 22 januari 2016

Förbundet besökte Navigatorn i Helsingfors


Verksamhetsledaren och regionsekretetaren besökte det nyöppnade servicestället Navigatorn i Helsingfors i början av veckan och blev mycket imponerade av servicehelheten. Det finns säkert ett stort behov för ett ställe som Navigatorn och därför sprider vi gärna information om stället via vår blogg.



Är du under 30 år, utan arbete och studier och vistas i Helsingfors?

Då kan Navigatorn hjälpa dig att hitta arbete eller en studieplats. Du behöver inte boka tid, det är bara att gå in. Du behöver inte heller veta ”vad du vill göra när du blir stor”, på Navigatorn jobbar studiehandledare, socialarbetare och andra professionella vars uppgift är att hjälpa dig att hitta den sysselsättning som passar just dej

Adressen är Fredriksgatan 48 (mittemot Tennispalatset, bredvid Makuuni) och det är öppet må-fre kl.10-17.




Nästa vecka är det öppningsvecka och innebär specialprogram med olika teman för varje dag, som hälsa och hobby, utbildning och jobb, fritid och kultur, ung företagare och PARTY! På programmet finns musikuppträdanden, workshops, handarbeten, information om kurser, frivilligverksamhet mm. Du hittar detaljerat program på Navigatorns Fb-sida https://www.facebook.com/ohjaamohelsinki/?fref=nf


Vad är Navigatorn?

Navigatorn (Ohjaamo) i Kampen i Helsingfors är en lågtröskelservice för unga under 30 år som saknar jobb och utbildningsplats.

 Navigatorn samlar de tjänster som kan hjälpa unga som saknar sysselsättning att hitta sin plats i samhället. Behoven hos de unga är individuella och tanken bakom Navigatorn är att erbjuda den unga just de skräddarsydda tjänster hen behöver. För vissa kan det handla om att träffa en studiehandledare för att hitta en lämplig studieplats, andra behöver hjälp av TE-centralen för att hitta en arbets- eller praktikplats. Den unga som kommer till navigatorn har ofta ingen erfarenhet av arbetslivet och då kan arbetspraktik, finansierat av FPA, vara en lösning.

Navigatorn är ett samarbetsprojekt mellan arbets-och näringsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet och social- och hälsovårdsministeriet och ingår i ungdomsgarantin i det nuvarande regeringsprogrammet. Verksamhet finns i olika delar av landet. Bland annat Navigatorn Österbotten som är aktiv i flera städer. På Helsingfors stad är stadskansliets näringslivsavdelning ansvarig för projektet, medan ungdomscentralen, utbildningsverket och social- och hälsovårdsverket är med och genomför det.  

Verksamheten får bidrag från Europeiska socialfonden (ESF).

Tillsvidare saknar Navigatorn Helsingfors egen hemsida på internet, men information hittas på Helsingfors stads sidor och Navigatorns Facebooksidor. 

torsdag 21 januari 2016

Kursbroschyren 2016

Nu finns Psykosociala förbundets kursbroschyr 2016 färdig att ladda ner för den som vill göra det. Vår kursbroschyr med rehabiliterings- och anpassningskurser samt Må bra-semestervecka hittar du på vår hemsida, www.fspc.fi. Kolla under Aktuellt eller Material.

Välkommen med på kurs hos oss! :)

fredag 15 januari 2016

Vi skriver om sorg

I nästa nummer av tidningen Respons skriver vi mycket om sorg, ur olika perspektiv. Sorgen har många ansikten och det finns otaliga sätt att ta sig igenom en sorgeprocess.
Så här säger Malin Vikström-Chan om sin sorgeprocess:

Det var en stor sorg när morfar plötsligt gick bort, berättar Malin Vikström-Chan.
Hon och hennes morfar stod varandra väldigt nära och Malin hade precis fått ett arbete i närheten av morfar. Planen var att morfar och dotterdotter skulle börja umgås ännu mer än tidigare.
Nu blev det inte så.
Plötsligt fick morfar en hjärnblödning och ingenting blev som förut.
- Vi trodde att han skulle repa sig, men det gick bara utför. Att morfar dog var en jättestor sorg, men det märkliga är att sådana livskriser ofta sker när det händer något positivt i livet. Jag och min blivande man hade just förlovat oss och jag hade ett stort dansprojekt på gång som gjorde mig glad. Men jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera allt det positiva när morfar var dålig, säger hon.

- Min mamma sa att jag skulle fortsätta dansa, att morfar skulle ha velat det. Så jag dansade mig igenom sorgen. Jag dansade ut sorgen. Och såhär i efterhand tror jag att det är viktigt att man inte tappar det man brukar göra i en sådan situation, även om det är väldigt svårt att ta hand om sig själv när man är mitt i en sorgeprocess.

Hela intervjun med Malin kommer i Respons 1/2016 som utkommer i början av mars. Ta hand om dig!

Foto: Magdalena Bjurbäck

fredag 8 januari 2016

Ogenomtänkt #hashtag

En hashtag som börjat synas alltmer på Instagram, speciellt bland folk som gärna postar träningsbilder, är hashtagen #aldrigvila. Hur reagerar du när du ser en sån hashtag? Jag blir provocerad. För jag tycker att folk borde veta bättre. Jag förstår inte vitsen med den. Vill de här träningsivrarna berätta att de aldrig vilar? I så fall har de missförstått hela essensen med träning och välmående och får antagligen inte ut särskilt mycket av sin träning, tänker jag. Oavsett hur många timmar per dygn de kör styrka eller uthållighetsträning. Vila är viktig återhämtning för att kroppen ska kunna ta till sig träningen. Vilar man aldrig säger kroppen stopp till slut.

Eller vill träningstyperna berätta för mig att jag som ser bilden inte heller borde vila. Utan köra på i maxfart hela tiden, dygnet runt, aldrig vila, aldrig vila? Den här skryt-hashtagen blir bara så fel. Och jag tycker att den är hemskt onödig. Varför måste man (omedvetet) sätta press på andra som (omedvetet) tar till sig av det här? Har vi inte tillräckligt mycket krav från olika håll i dagens samhälle ändå?

Jo, jag vet att det helt och hållet beror på MIG om jag tar till mig och blir provocerad av en dylik hashtag, men det kan inte hjälpas. Jag tycker fortfarande att den är onödig och jag förstår fortfarande inte vitsen med den. Kan någon förklara? Tycker folk helt ärligt att man aldrig ska vila? Vem mår bra av en sådan inställning? Psykisk och fysisk hälsa går för det mesta hand i hand. Fysisk träning gör gott för vårt välbefinnande. Men låt oss träna i vår egen takt. För att vi tycker att det är roligt och för att vi mår bra av det. Inte för att vi känner ett (omedvetet) krav på att man aldrig får slappna av och vila, för då duger man inte.
Det gör man visst det! Du duger! Och du är värdefull för den du är.
Härmed slår jag ett slag för hashtagen #vilamera.

Önskar Dig en fin helg!
/Pernilla


tisdag 5 januari 2016

Välkommen 2016!

Gott Nytt År!
Både jul och nyårsnatten har svischat förbi och helt plötsligt är vi inne i ett helt nytt år! 2016 känns ännu lite ovant att skriva och lite ovant att uttala, men här är vi nu. Och vad ska vi göra under det här året? Väldigt mycket gott. Det är vi övertygade om. Vi har en mängd fina rehabiliterings- och anpassningskurser att erbjuda det här året (kolla vår hemsida www.fspc.fi), vi kommer att producera fyra nya nummer av tidningen Respons, vi kommer att ordna en föreningsträff under vårvintern och så kommer huvudkansliet att flytta in till Jakobstads centrum. Dessutom kommer vi att åka ut och informera om vår verksamhet på olika håll i landet, vi kommer att delta i en mängd seminarier och föreläsningar och vi kommer att åka på utbildningsdagar till Stockholm. Vi har dessutom en alldeles ny hemsida att jobba med, vi har ett nytt projekt på gång inför hösten (mer om det senare), och vi kommer även i år att finnas med på Mentalhälsomässan i Helsingfors i november. Vi hoppas även på att få träffa många av Er under året - ni är värdefulla!



Så nu kvalar vi upp ärmarna och börjar på. Låt oss växa tillsammans!
/Pernilla