Coaching – en spark i baken

Så beskriver Monica Björkell-Ruhl sitt yrke som coach. Det svenska företaget Coach Companion hade kring 2014, då Monica utbildade sig till coach där, etablerat sig i Finland. Monica startade senare ett eget firmanamn för de uppdrag som hon fick som coach. Utbildningen innebar en certifiering som coach inom ramen för Internationella coachfederationen ICF. 

Vem ska då få en spark i baken? Det är klienten som hon med enkla verktyg som så kallade kraftfulla frågor – ofta ett par tre ords öppna, journalistiskt präglade frågor (vad, vem, hur) – får att öppna sig och tala ut om sina önskemål om vartåt livet kunde bära. Till skillnad från en mer lyssnande roll som kanske en psykoterapeut har, deltar hon och styr med fjäderlätt hand diskussionen med förslag. Kanske två ur gruppen kunde träffas på egen tid och promenera tillsammans för motionens och sällskapets skull, och kanske med det samma komma överens om en rutin i saken? 

Förslag som detta blir möjliga i Monicas grupp på Sympati r.f. där alla känner varandra efter att ha träffats i över ett år och fått coaching.

ICF-certifikatet betyder att hon kan ge coaching av en viss garanterad kvalitet. Coachingen skiljer sig från terapi såtillvida att terapi är en mer etablerad stödform som kan ge hjälp vid verkligt stora och djupt rotade personliga problem medan coaching kompletterar terapi och passar in i föreningsutbudet inom den psykosociala sektorn. Och, i ett större perspektiv, så passar coaching in i det skyddsnät av instanser som den med psykisk ohälsa kan luta sig mot.

Så den över trettioåriga psykosociala föreningen Sympati i Helsingfors erbjuder coaching med Monica som gör det pro bono, för henne är den största vinsten att se ett klientel som kanske kommer till mötet med nedslagen blick och lämnar mötet laddad med inspiration att ta sig an livets utmaningar.

De här utmaningarna kan gälla yrket, fysiska välbefinnandet, närrelationen till man, hustru etc., övriga relationer, personlig utveckling, fysisk omgivning, vila eller penninghushållning. Monica ritar upp en boll med sektorer där de nämnda livsaspekterna betecknar de åtta kakbitarna. I mitten sitter en nolla och i utkanten en tia, för att markera en riktgivande skala som man kan betygsätta sig med på de olika livssektorerna. 

Monica säger att den egna erfarenheten av psykisk ohälsa och det gemensamma livet med den mångdiagnostiserade sonen gett ett bagage som grundar för förtroendeladdade diskussioner med klienter som kommer från en rad bakgrunder, både liknande hennes egen bakgrund och så helt andra. Beröringspunkterna blir många och det är lätt att relatera inom problemområden och tröskeln för klienten att ge omedelbar positiv respons är låg, vilket gläder Monica.

  Patrik Simberg