Vi vill hjälpa ännu mer. Och vi vet att det är många där ute som känner
oro just nu. Därför startar vi upp en ny tjänst under coronakrisen -
samtalsstöd för barn, unga och vuxna. Spara inte dina orostankar och
funderingar inom dig. Ring och prata med någon. Vi finns här för dig när
du behöver oss. Dela gärna, så hjälper du oss att hjälpa.
måndag 30 mars 2020
torsdag 26 mars 2020
Digitaliseringen – här för att stanna
Vi deltog i ett webinarium med ca 75 deltagare från hela Svenskfinland, som arrangerades som en del av All Digital Week. Föreläsare: Anders Thoresson från Göteborg.
Föreläsningen
handlade om digitaliseringens möjligheter och hur vi kan använda teknik inom
våra arbetsfält. Anders Thoresson, som var uppkopplad på distans från Göteborg,
började med att berätta om hur man på 1950-talet förfärades av hur barn använde
sina cyklar och visade en insändare där oroliga föräldrar uppmanade till förbud
mot cyklar.
Idag är vi oroliga för barns nättid, näthat, nätmobbning osv, alltså många negativa aspekter. Istället, menar han, behöver vi lära oss hur vi hanterar verktyget på ett ansvarsfullt sätt (eftersom tekniken är här för att stanna). Alltså, istället för att förbjuda teknik behöver vi, genom utbildning och kunskapsdelning, lära oss att dra nytta av de POSITIVA aspekterna som tekniken ger oss. Med små steg i taget.
Idag är vi oroliga för barns nättid, näthat, nätmobbning osv, alltså många negativa aspekter. Istället, menar han, behöver vi lära oss hur vi hanterar verktyget på ett ansvarsfullt sätt (eftersom tekniken är här för att stanna). Alltså, istället för att förbjuda teknik behöver vi, genom utbildning och kunskapsdelning, lära oss att dra nytta av de POSITIVA aspekterna som tekniken ger oss. Med små steg i taget.
Vi har på kort tid tvingats lära oss att jobba mera
med teknik än vi kanske gör i vår vanliga jobbvardag (pga coronakrisen), men
det kan också mycket väl bli så att vi behöver använda teknik betydligt mer och
på nya sätt inom en snar framtid pga klimatpåverkan, för att effektivisera,
spara på kostnader, tid osv. Han menar att vi behöver lära oss att mötas över
internet mera. ”I och med coronakrisen har vi kraschat rakt in i
digitaliseringen och tvingats lära oss nya verktyg för att mötas, vägleda och
hålla kurser etc”.
Hur då?
Först behöver vi förstå den egna tekniken. Vi behöver hitta bra program, bra tjänster osv som vi delar med oss av till våra kollegor. Chefer och ansvarspersoner behöver se till att tekniken möjliggör distansmöten/virtuella möten. Alltså: beslut måste tas som gör att vi enkelt kan använda redskapen. Alla ombads reda ut behoven som finns inom den egna organisationen och vilka verktyg den egna organisationen behöver. Vi kommer givetvis att behöva mötas fysiskt, men framöver kommer virtuella möten att bli mycket vanligare. Ju snabbare vi kan ta till oss detta ”nya” sätt att kommunicera, desto lättare framöver. Nätkurser, virtuella föreläsningar osv kommer att bli mera vanliga i framtiden, som alternativ till fysiska kurser och föreläsningar.
Först behöver vi förstå den egna tekniken. Vi behöver hitta bra program, bra tjänster osv som vi delar med oss av till våra kollegor. Chefer och ansvarspersoner behöver se till att tekniken möjliggör distansmöten/virtuella möten. Alltså: beslut måste tas som gör att vi enkelt kan använda redskapen. Alla ombads reda ut behoven som finns inom den egna organisationen och vilka verktyg den egna organisationen behöver. Vi kommer givetvis att behöva mötas fysiskt, men framöver kommer virtuella möten att bli mycket vanligare. Ju snabbare vi kan ta till oss detta ”nya” sätt att kommunicera, desto lättare framöver. Nätkurser, virtuella föreläsningar osv kommer att bli mera vanliga i framtiden, som alternativ till fysiska kurser och föreläsningar.
Anders Thoresson påpekar
också att detta är en förändring som sker stegvis, i flera led. Och att vi
aldrig blir fullärda. Några sista tips: vi ska inte stirra oss blinda på ALLT
som digitaliseringen möjliggör. Istället fundera på våra egna behov nu och
framöver.
måndag 23 mars 2020
Tillsammans klarar vi det här
Vi behöver varandra nu, kanske mer än någonsin tidigare. Därför har vi på Psykosociala förbundet sammanställt en lista på många olika aktörer som erbjuder stöd i form av chattar, telefonrådgivning osv. Tillsammans kommer vi att ta oss igenom den här coronakrisen, och förhoppningsvis är vi ännu starkare när vi kommer ut på andra sidan. Saknas Din organisation på listan? Mejla pernilla.nylund@fspc.fi så sätter vi till dig på listan som du hittar här.
tisdag 17 mars 2020
Barn har rätt att må bra även om anhöriga inte gör det
I början av mars arrangerades kursen "Kul för unga" i Himos. Kursen är ett samarbete mellan Psykosociala förbundet, FinFami Österbotten och USM. I den här texten delar en av kursledarna, Roland Snellman, med sig av sina tankar och reflektioner:
Psykisk ohälsa. Alkohol. Missbruk. Listan kan göras lång och de flesta av oss känner, eller har någon i vår nära omgivning som befinner sig i en sådan situation. De som ändå alltför ofta glöms bort är anhöriga, och då tänker jag främst på barn och unga. Barn till föräldrar som tampas med någon av dessa utmaningar. Barn som inte får samma möjlighet att vara barn utan får lov att axla ett vuxet ansvar i tidig ålder. Barn som saknar ett ankare av trygghet i den ena eller båda sina föräldrar. Den trygghet som varje barn behöver och förtjänar.
Varje gång jag tänker på dessa barn river det till i mitt hjärta. Barn är framtida vuxna. Tills dess ska de få möjlighet att vara just det – barn. Jag är därför otroligt glad och tacksam över att jag för drygt ett år sedan fick möjligheten att byta ut en del av dessa tankar till konkret handling. Jag fick frågan om jag ville delta som kursledare i en kurs för barn och unga med missbruk eller psykisk ohälsa inom familjen. Valet var enkelt, och den 5-8 mars deltog jag nu för andra gången som ledare för denna kurs.
Kursen ”Kul för unga” ordnades i Himos. Syftet med kursen är att ge unga ett avbrott i vardagen, och en chans att få träffa andra i liknande situation samt lära sig mera om psykisk hälsa.
Temat för årets kurs var ”Våga ta hand om dig själv”. Vi anlände sent på torsdagskvällen till Himos och vårt boende, Särkisaari lägergård. Innan vi kröp till sängs åt vi pizza och hade en kort kvällsamling, där vi gick igenom agendan för kursen. Under kursdagarna bestod programmet dagtid av slalom- och snowboardåkning vid Himos Ski Resort. För de som inte hade åkt innan ordnades skidskola och vi njöt av fint väder och en fartfylld samvaro.
På kvällarna ordnades undervisning, gruppdiskussioner och grupparbeten inom psykisk hälsa. Kursen betonade vikten av att komma ihåg att en förälders eller anhörigs psykiska ohälsa eller missbruk aldrig är barnets fel. Barn har alltid rätt att må bra även om anhöriga inte gör det.
Ena kvällen höll jag en undervisning om att våga ta hand om sina tankar. Hur vi konkret kan påverka våra tankar och känslor samt se oss själva på det sättet vi önskar. Att våga ta hand om sina tankar. Att våga sätta tillit till sig själv och sin framtid. För det är man värd.
Det är lätt hänt att vi glider in i en slutsats av att ”så här ska jag tydligen jag ha det”. Livet blir inte nödvändigtvis lätt, men vi blir starkare. Om vi vågar ta hand om oss själva och våra tankar. I min undervisning gjorde vi till sist en rolig och engagerande övning som åskådliggjorde tankens kraft, något jag brukar göra i mina föreläsningar. Det var inspirerande att se hur ett ljus gick upp och ett hopp tändes för en del av deltagarna i denna övning.
På kvällarna hölls bastun varm och för den modige fanns på stranden en isvak som bjöd in till uppfriskande vinterbad. Vi kursledare satt också i enskilda samtal med några av ungdomarna senare på kvällarna. Vi spann vidare på frågor eller reflektioner som hade dykt upp i undervisningen och gav dem stöd och råd.
Jag lämnade kursen med en stark känsla av hopp inombords. Ungdomarna har det inte lätt, men det finns en otrolig potential i det arbete som Ninni-projektet gör och kommer att göra framöver. I en av programpunkterna i undervisningen skulle ungdomarna svara på frågor kring hur de vill bli bemötta av vuxna. Ett av svaren från min diskussionsgrupp fastnade i mitt sinne extra mycket och jag vill uppmuntra dig som vuxen att ta detta med dig när du möter unga med liknande utmaningar:
”Jag vill bli bemött som en kompis, inte som en patient”
Text och foto: Roland "Rolli" Snellman, en av kursledarna
Här hittar du Psykosociala förbundets rehabiliteringskurser.
Psykisk ohälsa. Alkohol. Missbruk. Listan kan göras lång och de flesta av oss känner, eller har någon i vår nära omgivning som befinner sig i en sådan situation. De som ändå alltför ofta glöms bort är anhöriga, och då tänker jag främst på barn och unga. Barn till föräldrar som tampas med någon av dessa utmaningar. Barn som inte får samma möjlighet att vara barn utan får lov att axla ett vuxet ansvar i tidig ålder. Barn som saknar ett ankare av trygghet i den ena eller båda sina föräldrar. Den trygghet som varje barn behöver och förtjänar.
Varje gång jag tänker på dessa barn river det till i mitt hjärta. Barn är framtida vuxna. Tills dess ska de få möjlighet att vara just det – barn. Jag är därför otroligt glad och tacksam över att jag för drygt ett år sedan fick möjligheten att byta ut en del av dessa tankar till konkret handling. Jag fick frågan om jag ville delta som kursledare i en kurs för barn och unga med missbruk eller psykisk ohälsa inom familjen. Valet var enkelt, och den 5-8 mars deltog jag nu för andra gången som ledare för denna kurs.
Kursen ”Kul för unga” ordnades i Himos. Syftet med kursen är att ge unga ett avbrott i vardagen, och en chans att få träffa andra i liknande situation samt lära sig mera om psykisk hälsa.
Temat för årets kurs var ”Våga ta hand om dig själv”. Vi anlände sent på torsdagskvällen till Himos och vårt boende, Särkisaari lägergård. Innan vi kröp till sängs åt vi pizza och hade en kort kvällsamling, där vi gick igenom agendan för kursen. Under kursdagarna bestod programmet dagtid av slalom- och snowboardåkning vid Himos Ski Resort. För de som inte hade åkt innan ordnades skidskola och vi njöt av fint väder och en fartfylld samvaro.
På kvällarna ordnades undervisning, gruppdiskussioner och grupparbeten inom psykisk hälsa. Kursen betonade vikten av att komma ihåg att en förälders eller anhörigs psykiska ohälsa eller missbruk aldrig är barnets fel. Barn har alltid rätt att må bra även om anhöriga inte gör det.
Ena kvällen höll jag en undervisning om att våga ta hand om sina tankar. Hur vi konkret kan påverka våra tankar och känslor samt se oss själva på det sättet vi önskar. Att våga ta hand om sina tankar. Att våga sätta tillit till sig själv och sin framtid. För det är man värd.
Det är lätt hänt att vi glider in i en slutsats av att ”så här ska jag tydligen jag ha det”. Livet blir inte nödvändigtvis lätt, men vi blir starkare. Om vi vågar ta hand om oss själva och våra tankar. I min undervisning gjorde vi till sist en rolig och engagerande övning som åskådliggjorde tankens kraft, något jag brukar göra i mina föreläsningar. Det var inspirerande att se hur ett ljus gick upp och ett hopp tändes för en del av deltagarna i denna övning.
På kvällarna hölls bastun varm och för den modige fanns på stranden en isvak som bjöd in till uppfriskande vinterbad. Vi kursledare satt också i enskilda samtal med några av ungdomarna senare på kvällarna. Vi spann vidare på frågor eller reflektioner som hade dykt upp i undervisningen och gav dem stöd och råd.
Jag lämnade kursen med en stark känsla av hopp inombords. Ungdomarna har det inte lätt, men det finns en otrolig potential i det arbete som Ninni-projektet gör och kommer att göra framöver. I en av programpunkterna i undervisningen skulle ungdomarna svara på frågor kring hur de vill bli bemötta av vuxna. Ett av svaren från min diskussionsgrupp fastnade i mitt sinne extra mycket och jag vill uppmuntra dig som vuxen att ta detta med dig när du möter unga med liknande utmaningar:
”Jag vill bli bemött som en kompis, inte som en patient”
Text och foto: Roland "Rolli" Snellman, en av kursledarna
Här hittar du Psykosociala förbundets rehabiliteringskurser.
måndag 16 mars 2020
Distansjobb på obestämd tid
Psykosociala förbundets personal arbetar till stor del på distans den närmaste tiden, i enlighet med regeringens rekommendationer, för att minska risken för spridning av coronaviruset. Du når oss bäst via e-post eller telefon. Sköt om varandra och sköt om DIG. Du är värdefull!
torsdag 12 mars 2020
Projekt Overload - för utmattade och deras anhöriga
"Människor kan befinna sig i riskfasen i ett till två år innan stressen tar över och utmattningen är ett faktum. Stress i sig är inte så farligt, om den är tillfällig och man hinner återhämta sig. Men om tröttheten är konstant och inte går över trots att man sover är risken stor för utmattning", säger journalisten Sanna Karlsson som har skapat webbplatsen Overload.
Bra initiativ där!
Du hittar webbplatsen på www.overload.fi.
onsdag 4 mars 2020
Bipolär? Kom med på kurs!
Lever du med diagnosen bipolär? Kom med på vår kurs i Åbo den 23-26.4 och lär dig mer om din sjukdom! Under kursen får du stöd och verktyg för en bättre vardag. Du får ta del av föreläsningar och gruppdiskussioner och träffa andra med liknande erfarenhet.
Kursen är helt avgiftsfri, inkl. kost, logi och resekostnader enl. billigaste färdmedel.
Välkommen med din ansökan senast 25.3.2020.
Här hittar du mer information.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)