Det talas om självmord

Det talas om Robin Williams och det talas om självmord. Det har väl knappast undgått någon att den amerikanska skådespelaren inte finns med oss längre och att han med största sannolikhet begått självmord i sitt hem i Kalifornien. Det är så oerhört tragiskt. Så ofattbart. Så svårt att ta in. Självmord är dessvärre något som är mer vanligt än vi tror. Antalet självmord är många fler än antalet personer som dör i trafiken varje år. (I vår medlemstidning Respons ägnar vi ett helt nummer åt självmord. Beställ gärna tidningen på vår hemsida).

Katie Hurley på huffingtonpost.com skriver en väldigt stark och viktig text. Den är lång, så jag tänker inte delge er texten i sin helhet, utan plockar ut valda delar ur den. I texten får vi veta att Katies pappa har tagit livet av sig och det här är hennes reflektioner. Textens rubrik lyder (fritt översatt): "Självmord är ingen självisk handling":

I experienced endless waves of emotion in the days, weeks, months and even years following the loss of my father. The "what ifs" kept me up at night, causing me to float through each day in a state of perpetual exhaustion. What if I had answered the phone that night? Would the sound of my voice have changed his mind? Would he have done it at a later date, anyway? Survivor's guilt, indeed.

Yes, I experienced a range of emotions before making peace with the loss. But one thought that never ever (not even for one second) crossed my mind was this ill-informed opinion that suicide is selfish. Suicide is a lot of things, but selfish isn't one of them.

Suicide is a decision made out of desperation, hopelessness, isolation and loneliness. The black hole that is clinical depression is all-consuming. Feeling like a burden to loved ones, feeling like there is no way out, feeling trapped and feeling isolated are all common among people who suffer from depression.

Katie Hurley skriver också att det finns sätt att hjälpa. Hon menar att 50-75 procent av alla som funderar på självmord någon gång berättar det för omvärlden. Lyssna. Skapa ögonkontakt. Visa empati. Och var mänsklig.

Hela texten kan du läsa här: http://www.huffingtonpost.com/katie-hurley/theres-nothing-selfish-about-suicide_b_5672519.html?ncid=fcbklnkushpmg00000046

Från semester till jobbvardag

Måndag. Och kanske inte vilken måndag som helst. För många av er där ute är det första jobbdagen efter semestern. Att börja arbeta igen efter en sommarledighet med lata dagar i hängmattan kan i många fall te sig väldigt ångestfyllt. Vart tog semestern vägen? Hur kan den redan vara slut? På www.aftonbladet.se kan man idag få tips om hur man klarar av övergången från semester till jobbvardag. Kolla här:

Sol, lata dagar i hängmattan och rosévin ska över en natt bytas mot möten, tidiga morgnar och ansvar.

Men att gå tillbaka till jobbet efter semester behöver inte innebära en fullständig kollaps.

– Var förlåtande mot dig själv. Det kan ta ett par dagar för hjärnan att komma igång igen, säger Dan Hasson, stress- och arbetsmiljöforskare.

Om det är möjligt kan man mjukstarta efter ledigheten.

– Busschaufför kan så klart inte bara stanna vid var tredje busshållplats, men om du har möjlighet att ta det lite lugnare så gör det. Kan du börja jobba mitt i veckan så kan det vara skönt för då är det kort till helgen.

Han tipsar också om att förlänga semesterkänslan genom att göra sådant man tycker om och att utnyttja de långa ljusa kvällarna.

För en del har inte semestern gett den vila man hade sett fram emot.

– Då får du tänka: Hur kan jag se till att få min återhämtning nu? Det går inte att bara förlägga vilan till semestern, utan det är även viktigt att väva in den i vardagen, säger Dan Hasson.

– Du kan också fantisera om nästa ledighet.

6 knep för att överleva jobbstarten

1. Var förlåtande mot dig själv om du är lite trögstartad — det är naturligt.
2. Fundera på hur du kan förlänga känslan av semester.
3. Om du mår bättre av det, kolla mejlen och rensa innan du börjar jobba igen. "Att komma tillbaka till 5000 mejl kan vara riktigt stressande".
4. Börja jobba på en onsdag så att det är kort till helgen, eller jobba deltid första veckan om det är möjligt.
5. Fundera på nästa ledighet om det ger dig energi.
6. Känner du riktig ångest, fundera på vad det beror på och om du kan åtgärda det eller om du kanske behöver byta jobb.

 

Intensivt inför deadline

Den 15 augusti är det deadline för nästa nummer av tidningen Respons. Det kommer att bli ett färgsprakande nummer med mycket kärlek, men också en del intervjuer med personer som levt ett ångestfyllt liv eftersom de inte riktigt har hittat sig själva. Mycket läsning och en härlig mix mellan humor och allvar. I början av september kommer tidningen ut. Vill du prenumerera på Respons? Tidningen kommer ut fyra gånger per år (september, december, mars och juni) och kostar 20 euro/år. Gå in här och fyll i dina kontaktuppgifter så får du tidningen i brevlådan: http://www.fspc.fi/index.php?id=4eff18c5e173a&lang=sv

Här är några bilder som kommer i nästa nummer:

Foto: Linda Axelsson

Sökes: huvudpersoner till tv-serie!

En ny 10-delad tv-serie som behandlar olika handikapp och/ eller funktionshinder kommer att spelas in under hösten. Varje avsnitt är 30 minuter långt och har en huvudperson som programledaren Peter Al Fakir träffar och följer med. Produktionsbolaget Redneck productions har hittat många bra huvudpersoner men saknar ännu någon med en psykosocial problematik. Vi sö...ker någon vars vardag klart påverkas av sjukdomen eller funktionshindret. Det får gärna också vara någon med humor och självdistans som kan reflektera över sitt liv och sitt "funktionshinder". Man kommer också att följa upp ett så kallat "sidotema" i avsnittet vilket kan vara t.ex. att någon går på dejt, flyttar hemifrån eller söker ett jobb. Med andra ord handlar det också väldigt mycket om människan i sig.

Tidtabellsmässigt kommer produktionsbolaget att träffa så många som möjligt och testfilma personer nu under augusti för att sedan göra ett urval och spela in de slutliga avsnitten i september-oktober. Man räknar med 4 inspelningsdagar per person/avsnitt. Serien kommer att visas på YLE Fem våren 2015.

Har du tips på personer som kunde tänkas passa in på den beskrivningen? Mejla i så fall Julia Ingo på adressen: julia@rdnk.fi

Regionkansliet igång igen

Även på regionkansliet i Helsingfors inleddes arbetet igen efter sommarpausen. Vid köksbordet samlades vi för genomgång och introduktion till de arbetsuppgifter som väntar på Ira, vår nya medarbetare i Helsingfors. Välkommen med i vårt gäng Ira! På bilden Ira (till vänster), Johanna (till höger) och bakom kameran Bodil.

Semestern är slut - men inte sommaren!

Hej vänner! Måndag igen. Och en av de varmaste dagarna på hela sommaren, enligt vädervetarna. På kansliet försöker vi hantera värmen genom att öppna alla fönster och dricka mängder med vatten. Vi försöker också ignorera det faktum att vi hellre skulle ha varit utomhus en dag som denna. Sommaren är inte slut bara för att semestern är slut, så vi kommer att ta vara på de fina dagarna ändå. Det behöver vi alla inför hösten och vintern.

Snart är även hela personalen på plats och då kör vi igång på allvar. Mycket kommer att hända i höst - flera intressanta seminarier är under planering och i oktober hålls förbundets jubileumsseminarium vid Ruissalo Spa i Åbo. Missa inte det! Boka in den 24-25 oktober och kom med till Åbo! Det blir både föreläsningar, motionspass och sightseeing till Åbo slott. Kontakta Bodil för mer information: bodil.viitanen@fspc.fi.

Idag kör en av förbundets rehabiliteringskurser igång, familjelägret i Högsand, Lappvik. Vi önskar alla deltagare och ledare trevliga och givande dagar!

Vi är tillbaka

Hej på er! Nu är vi tillbaka på kontoret efter några svettiga veckor ute i solskenet. Åtminstone två av fem är på plats på huvudkansliet. De övriga dyker upp nästa vecka. Och i augusti får vi också välkomna vår nya regionsekreterare Ira Häggström som kommer att jobba från Helsingfors. Vi ser fram emot att få lära känna henne!

Under den gångna helgen hölls en historisk första Prideparad i Jakobstad, och eftersom nästa nummer av medlemstidningen Respons kommer att handla om sexuella minoriteter fanns vi givetvis på plats för att lyssna till olika diskussioner och seminarier i samband med detta. Ett av samtalen handlade om symbolerna tro, hopp och kärlek. Den här artikeln kommer att ingå i nästa Respons, men ni får läsa den redan nu. Sköt om er!



I samtal om tro, hopp och kärlek

När Jakobstads stadsdirektör Mikael Jakobsson inviger den historiska första Pridefesten i Jakobstad talar han om ett viktigt pionjärsarbete. Han menar att regionens överlevnad hänger på en öppenhet och tolerans för det annorlunda, att man vågar ta emot nya intryck. ”Allt detta skapar en samhällelig mångfald och visar att vi alla duger precis som vi är”, säger han.

TEXT OCH FOTO: PERNILLA NYLUND

Tro, hopp och kärlek är symboler för Jeppis Pride och vägen mot ett jämlikare samhälle, men de är också symboler som förknippas med staden Jakobstad, då man varje år i december hänger upp symbolerna över Storgatan i staden. Tro, hopp och kärlek handlar om sidor av det liv vi alla delar, om att kunna sätta sin tro till något, om att våga hoppas något och att få älska och bli älskad. I ett samtal om detta diskuterar fyra personligheter vardaglivet utifrån sina egna erfarenheter. I panelen sitter familjeterapeuten Jan-Erik Nyberg, filosofen Camilla Kronqvist, skådespelaren Simon Häger och Tom Eklund, förälder till ett hbt-barn.
Simon Häger kom ut som homosexuell för några år sedan och han talar om självförnekelsen och rädslan som präglade tiden före det.
- Rädslan inför Gud var speciellt stark. Jag minns att jag tänkte ”om jag lever ut min sexualitet, kommer jag då att bli straffad av Gud?”. Det fanns en enorm skam inom mig, över att vara så här, säger han.
Camilla Kronqvist lever med sin fru och två barn i Finland. Hennes fru kommer ursprungligen från Tyskland. Camilla berättar om ögonblicket då hon berättade för sin blivande svärmor att paret skulle gifta sig och att de också väntade barn.
- Stunden som skulle bli så rolig och speciell blev ett mycket svårt ögonblick. Min svärmor tittade på oss och sa: ”Det ni säger får det att vända sig i magen på mig”.
- Jag kommer aldrig att glömma hennes ord. Det kändes fruktansvärt. Idag har vi dock en mycket fin relation och hon älskar sina barnbarn, berättar Camilla.
Prästen och familjeterapeuten Jan-Erik Nyberg funderar kring det faktum att vi har ett väldigt problematiskt synsätt kring sexualitet.
- Via sociala medier har vi rivit barriärer, vi har flyttat ut vårt allra innersta i det offentliga rummet. Då blir det väldigt laddat, menar han.
Diskussionen fortsatte senare i en friare form - infallsvinklarna, åsikterna och erfarenheterna är många och ämnet högaktuellt. Arrangörerna hade på ett mycket genomtänkt sätt lyckats hitta personer till debatten som kompletterade varandra och som gjorde att vi i publiken fick en bredare syn på utmaningarna som hbt-personer har tampats och fortsättningsvis tampas med.
 

 

Jan-Erik Nyberg, Camilla Kronqvist, Simon Häger och Tom Eklund i paneldebatten.