Aikaa perheille - tid för familjen

Tåget styrde till Tammerfors för mig förra veckan där de årliga Mieli-dagarna hölls.  Dagarna arrangeras av föreningen för mental hälsa i Finland (Suomen Mielenterveysseura) och bjuder på föreläsningar, posterpresentationer, och seminarier som tangerar aktuella teman gällande mental hälsa i Finland. Dagen började med inspiration från verksamhetsledare Marita Ruohonen som påminner oss att budskap både i media och inom forskningen är ofta motstridiga, vi pratar om marginaliserade unga och illamående familjer medan vi samtidigt talar om förminskning av missbruk bland unga och minskad brottslighet.  Och att största delen av Finlands familjer mår bättre än någonsin, enligt statistiken.   Ingenting är svartvitt, påminner Ruohonen, och det lönar sig för oss att stärka det positiva och komma ihåg att plocka fram det som fungerar bra och fortsätta sträva efter nya innovativa lösningar.  Ta vara på det som fungerar bra, och blunda inte för det som är problematiskt.

Under dagen fick vi höra olika synpunkter kring detta och fick även en blick i hur kulturen inspirerar diskussionen kring mentalt välbefinnande med en tankeväckande dialog från Teaterregissören och dramaförfattaren Juha Jokela. Diskussionen leddes vidare av Kristian Wahlbeck efter sopplunchen med en inspirerande och framåtblickande föreläsningspanel under rubriken ”Mental hälsa på nätet - vad erbjuds?”.

 

Elektroniska stödformer är tidens melodi och visar på väldigt positiva resultat. Elektroniska stödformer är inte i konkurrens med traditionell ansikte-mot-ansikte-interaktion utan kan användas som ett bra verktyg för att nå flera. Bästa resultaten nåddes med en kombination mellan elektronisk och personlig kontakt, det visar forskningen.

Det finns otaliga inriktningar när det gäller elektroniska stödformer, från specifika program inriktade till olika diagnosgrupper, till rätt så frigående kamratstödsgrupper eller forum på nätet eller även telefonappar. Det finns breda möjligheter för utveckling samt en fin chans för grupper som har det speciellt svårt att få tillfredsställande stöd. Visste ni att det finns endast 10 psykoterapeuter i hela Finland som erbjuder terapi på teckenspråk! Elektroniska lösningar öppnar dörren här avsevärt, det är ju klart. För tabubelagda grupper där tröskeln för sökande av hjälp är som högst, till exempel när det handlar om familjevåld, kan elektroniska stödformer ge ingripande stödformer som aldrig annars kunde implementeras. Möjligheterna för förebyggande av illamående och främjande av välbefinnande för familjer är enorm med hjälp av tekniken.

Implementering är en annan sak, och det konstaterades att ofta gäller det inte brukarens motstånd utan anställdas motstånd som försvårar användningen av programmen i olika sammanhang. Här kommer kanske rädslor kring konkurrens till traditionella arbetssätt eller rädslor för extra arbete och där kan vi alla medverka. Som Ruohonen nämnde i sina öppningsord ska vi tänka framåt och lyfta fram det som funkar. Kristian Wahlbeck påminde oss om friheten vi inom tredje sektorn har att lyfta fram nya arbetssätt i jämförelse med de i offentliga myndigheter.

På tal om vad som funkar fick vi smaka på Föreningen för mental hälsas splitternya finskspråkiga sida, Vahvistamo, som är alldeles underbar. Sidan lanserades idag och sammanställer en enorm mängd självhjälpsmaterial på finska med hjälp av olika mediaformer. Inspirerande och ett fint, modernt initiativ. Kolla in: http://www.vahvistamo.fi/vahvistamo.

Är tacksam att jag fick möjligheten att delta även om jag bara var med ena dagen. Tack Föreningen för mental hälsa för en inspirerande och informationsrik dag.

Johanna Cresswell-Smith