Tack för det här året!

Vi på Psykosociala förbundet vill passa på att tacka DIG för det här året! Vi är glada att just du har hittat till oss och vår blogg! 2015 har varit ett positivt år på förbundet då vi har haft många järn i elden, precis som det ska vara. Vi hoppas att det fortsätter så även nästa 2016. Vi ska bara vila upp oss några dagar först och dansa in det nya året :)

Våra kanslier i Jakobstad och Helsingfors är stängda 31.12-3.1. Ta hand om dig, och kom ihåg att du är värdefull!

Gott Nytt År!

Kurs för unga med ångest eller depression

I april 2016 startar en tredelad rehabiliteringskurs för unga i Svenskfinland som har lindrig eller medelsvår depression eller ångest. Är du 16-30 år, studerande, i arbetslivet eller på väg att återgå till arbete/studier och har depression eller panik- och ångeststörningar? Då kanske den här rehabiliteringskursen är något för dig. Psykosociala förbundet arrangerar kursen och platsen är Härmä kuntokeskus. Tidpunkterna är 11.4-15.4, 12.9-16.9 och 21.11-25.11.

Målsättningen är bland annat att säkerställa och förbättra funktionsförmågan i vardagen, att stärka självkännedomen och att stöda den personliga utvecklingen. Det gör man genom att erbjuda information, stöd och handledning både individuellt och i grupp. Med gruppens stöd uppmuntras klienten till självständigt arbete och till att förstärka återhämtningsprocessen.
Kursen är helt avgiftsfri, inkl. kost, logi och resekostnader enl. FPA-reseersättning.

Vill du veta mer? Kontakta rehabiliteringschef Ann-Charlott Rastas 06-7232517, ann-charlott.rastas@fspc.fi eller rehabiliteringsrådgivare Camilla Roslund-Nordling 050-4096640, camilla.roslund-nordling@fspc.fi.

 

 

 

 

 

Fridfull jul!

Julen är för många en familjekär högtid. Men julen kan också vara en jobbig tid. Hur ser Din jul ut? Vi bad några personer berätta hur julen ser ut hemma hos dem, eller om de har några speciella minnen från tidigare julaftnar som de vill dela med sig av. Här kommer några korta berättelser om julen. Med dessa berättelser vill vi önska just DIG en fridfull jul!

/Personalen på Psykosociala förbundet

 

En julhälsning från Purmo!

Förbundet önskade lite tankar och minnen om hur jag firar jul.

Till en början några minnen från mina barndomsjular, det var under 40-talet, under och strax efter kriget. Mamma lutade alltid lutfisk i björkaska, den skulle sättas i blöt på Anna-dagen tre veckor före jul. Hela golvet i storstugan täcktes med trasmattor för att hålla kölden ute, det var alltid kallt under julen den tiden. Mamma satte alltid upp nystärkta spetsgardiner till jul. Det fanns inte risgryn då efter kriget så mamma kokade korngrynsgröt i stället. Den skulle kokas två till tre timmar innan grynen blev mjuka.
Hur vi firar jul nuförtiden? Efter alla julfester och julmiddagar under december försöker vi lugna ner oss till julen. Vi har skapat en tradition, på julaftonseftermiddagen är vi på julbön i kyrkan, efter det går vi ner på gravgården till mina föräldrars grav och kollar att ljusen brinner. Sen blir det julmiddag och julklappsutdelning. Sent på julaftonen åker vi till Zionkyrkan där de firar minnet av Jesu födelse med en andakt kallad Stilla natt. Det är mycket högtidligt.
Under resten av julhelgen försöker vi koppla av hemma. Kanske går vi ut på en promenad om vädret tillåter, annars sitter vi framför teven eller datorn.
Fjolårsjulen var lite annorlunda, då firade vi jul på Raitismaja i Äkäslompolo med en grupp andra reslystna. Det blev en minnesrik jul, fastän det var över tjugo grader kallt ute fanns det värme och gemenskap inomhus.

Många Julhälsningar till alla vänner och bekanta runt om i Svenskfinland!
Gunnar Enlund

Min JUL

För mig är julen en riktig familjehögtid! Helst vill jag bara umgås med familjen, vila och äta gott, går också gärna i julkyrkan. Skönt att under julen kunna njuta av uppesittarkvällar med t.ex. någon bra film. På julafton så brukar vi samlas, min egen familj, min tvillingsyster med familj och mina föräldrar för julmiddag. Kalle Ankas jul och julgubben brukar också höra till, julen är trots allt mycket barnens högtid. För mig är julen också en tid som stämmer till eftertanke och en tacksamhetens högtid. Vi här i vårt land har så mycket att vara tacksamma för och personligen så är jag tacksam för att jag får fira jul tillsammans med nära och kära, en speciell tanke går till min mamma! Som vid alla högtider så finns sorgen  och saknaden också med, sorgen över en älskad dotter, som en extra påminnelse om att vi ska ta hand om varandra....

Önskar er alla en skön jul
Camilla 

Julen är min absoluta favorithögtid. Redan i november smyger sig de första tomtarna fram hos oss. Julafton brukar vi fira både hos min sambos farmor och hos mina föräldrar. Kalle Anka är ett måste, efter att ha sett det 21 år kan man programmet utantill, men julfiilisen infinner sig inte riktigt om det inte står på, åtminstone i bakgrunden. Under julhelgen brukar hela släkten samlas. Vi äter farmors och mormors supergoda julmat, pratar och skrattar. Runt ett stort matbord bland mina nära och kära trivs jag bäst.
Jag vill önska er allihopa en riktigt god jul och ett gott nytt år 2016!

-Ida

För mig är julen ljusets högtid under den mörkaste tiden på året och en möjlighet till mänsklig varm samvaro i ljusets sken. Julen har för mig inte någon mer eller större betydelse än någon annan tidpunkt eller annan dag på året. Julen kan vara både fylld av egoism, stress, konsumtionshysteri, och en stor förväntan på något som aldrig blir verklighet, ekonomisk fattigdom och icke självvald ensamhet,  men också en möjlighet att dela sin rikedom av glädje, skratt, sorg, lidande och smärta precis som alla andra dagar under året  Många människor, anhöriga och släktingar man mött finns inte längre och snart är man själv en del av det, så är livets gång och även när det gäller julen. Julen den mörkaste tiden på året, är hoppet om för oss alla som ännu lever, att det kommer en vår då solens varma ljus strålar intensivt och länge och allt föds på nytt.

Julhälsningar,
Henrik Lagerberg

I snart 3 år har jag jobbat som vikarierande verksamhetsledare på Vänstugan Svalboet och julen har fått en helt annan innebörd. När man jobbar i ett människonära arbete och möter alla olika livsöden känner man en kluven känsla inför julhelgen. Julen har alltid haft stor betydelse för mig, det är en familjehögtid fylld med värme och glädje. I samma andetag känner jag stor empati för dem som inte fylls med samma värme och glädje, utan känner helt det motsatta. Jag hoppas att Vänstugor runt om kan erbjuda en liten ljusglimt för många över julhelgen och dämpa den negativa känsla som kan finnas hos många. Jag skänker Er alla en tanke när jag tänder ett ljus på julaftonsmorgon.
Må julen fylla ditt hem med glädje, ditt hjärta med kärlek och ditt liv med skratt.

God Jul till dig önskar Sofia

Så länge jag minns  har mina föräldrar, min bror och jag promenerat till begravningsplatsen i Pörtom, för att tända ett ljus på storebrors grav. Han levde endast en vecka. Många gånger har jag funderat hur mitt liv skulle ha varit om han fått leva. Då fanns det inte dagens lyktor, utan vi byggde en snölykta om det var blidväder, eller byggde ett skydd av pärtor för det enkla ljuset. I år kommer vi också att åka till vår familjegrav. Till julen hör också att jag  skall sätta en slant i Frälsningsarméns julgryta. Julen är också i vår familj jultomtens och klapparnas dag.

God Jul önskar Christer

Julafton är för mig en dag för familjen då vi samlas, äter gott och umgås. Vi besöker farmor och farfar som bor ensamma  och jultomten inväntas på besök och det väntar vissa ivrigt på, både mindre och större barn!  Min äldste son fyller år på Juldagen så det blir en snutta födelsedagsfest också mitt i julfirandet. Julen är samtidigt en helg då vi minns och sörjer de döda släktingar, nära och kära som inte mera finns bland oss. Vi för ljus till gravarna och tänder också ljus för dem som är begravda längre bort. Det finns en saknad och smärta inbakad i julfirandet. Jag vet att några av mina allra närmaste har det väldigt tungt och svårt i sin saknad och skulle säkert skippa hela julfirandet om det vore möjligt. Julen påminner om hur det skulle ha kunnat vara om döden inte skiljt oss åt alldeles för tidigt. Mina tankar går också till alla de ensamma som sitter ensam i Julhelgen och inte har en sådan gemenskap och social samvaro som jag skulle önska alla fick ha och uppleva oberoende sin livssituation. Jag känner oerhörd tacksamhet över att jag får ha mina kära och närmaste familj i min närhet under Julhelgen i år. Jag vet att det inte är alla förunnat.

Fridfull Julhelg önskar Bodil

Intensiv kursdag

Ni kanske undrar vad det är som pågår på förbundets kansli idag?

Jo, just här pågår en välbehövlig vilopaus mitt i en intensiv kursdag i Fysiska första hjälpen. Det är viktigt att uppdatera sina kunskaper i första hjälpen (både fysiska och psykiska), men det är också bra att återhämta sig lite emellanåt.

Vi önskar DIG en fin dag!

Tillgängligheten till psykoterapi är ojämlik

Det finns stora problem och mycket ojämlikhet i tillgängligheten till psykoterapi. En människa som lider av mentala problem sätts också i en svår situation då hen själv tvingas försöka finna en lämplig leverantör av psykoterapi ur ett brokigt fält av psykoterapileverantörer.
Riksdagens mentalhälsopolitiska delegation har nu kommit med ett utlåtande där man behandlar de här frågorna. Delegationen uppmärksammar social- och hälsovårdsministeriet, ansvariga ministern samt social- och hälsovårdstjänsternas parlamentariska arbetsgrupp på att man genom en integrering av psykoterapitjänsterna i den offentliga hälsovårdens serviceutbud förbättrar tillgängligheten till tjänsterna, minskar ojämlikheten och uppnår en betydande kostnadsinbesparing.

- I samband med social- och hälsovårdsreformen skulle det nu löna sig att utreda möjligheterna att överföra psykoterapitjänsterna till det offentligas ansvarsområde – dock med ett erkännande av de snäva ekonomiska ramarna, säger Mentalhälsopolitiska delegationens ordförande Annika Saarikko (C).

- Totalkostnaderna för mentala störningar är i Finland cirka 5 miljarder euro per år. Den stora majoriteten av kostnaderna beror på sjukfrånvarodagar och invalidpension. Endast en bråkdel av kostnaderna (0,7 %) kommer från Fpa:s rehabiliteringspsykoterapi, som cirka 25 000 personer får årligen (kostnad 38 miljoner euro). Behovet är mångfalt större, säger Kristian Wahlbeck vid Föreningen för mental hälsa i Finland.

- För de vanligaste mentala störningarna är totalkostnaderna för en lämplig psykoterapiperiod i genomsnitt 1 000 euro. Två av tre går perioden till slut, och av dem får cirka hälften en betydande fördel av psykoterapin. Cirka 6 procent av de vårdade går från understöd till arbetsliv. En psykoterapi som erbjuds bland bastjänsterna och som inleds tillräckligt tidigt skulle överföra uppskattningsvis cirka 7 500 personer från understöd till arbetslivet, säger Kristian Wahlbeck.
På årsbasis innebär det här en kostnadsinbesparing på 340 miljoner. Därmed innebär en euro satsad på psykoterapi en ungefärlig inbesparing på tre euro.

Läs hela utlåtandet här.

Ha en fin dag!
/Pernilla

 

Julpyssel

December månad och dags för lite julpyssel!
Jag är en riktig pysselmänniska och såhär i juletider finns det en mängd fina pyssel att göra.

Idag tänkte jag dela med mig av en fin fönsterdekoration.

Du behöver:

Papper – Jag använder vanligt kopieringspapper, men vill du ha en stabilare stjärna kan du använda tjockare papper. Enda man behöver tänka på är att det blir ”bökigare” att klippa i ett tjockare papper.
Sax
Lim/Tejp
Linjal
Blyertspenna

1.       Börja med att klippa ut fyrkanter av ditt papper. Jag har gjort mina 10x10cm och använt 6 stycken fyrkanter till min snöflinga.

2.       Vik ihop din fyrkant på diagonalen så du får en triangel.

3.       Mät ut hur bred du vill ”mönstret” på din snöflinga ska vara. Jag har 1 cm mellan varje linje. Om du gör en större snöflinga vill du kanske ha mera avstånd mellan dina linjer.

4. Klipp längs linjerna du nyss ritade MEN lämna ”toppen” av trianglarna oklippta.
5.  Vik upp din triangel.

6. Följande steg är lite knepiga att förklara, därför har jag försökt fota dem istället.

 

 

7. Gör likadant med resten av dina fyrkanter.

 

8.       Nu är det dags att montera ihop snöflingan. Jag brukar börja med att sätta ihop dem två och två. Sen stansar jag ihop alla delar med varandra.

 

 

9. Om du har använt ett tunnare papper kan det hända att du behöver limma ihop ”sidorna” på varje del. Det här gör att snöflingan blir stabilare och ”slokar” inte.

10. Till sist kan du trä en sytråd på en nål och sticka igenom den i någon av snöflingans toppar, på det sättet kan du hänga upp din snöflinga i t.ex. ett fönster lättare J

 

Klart!

 

Hälsar Ida!

 

 

Självständighet och självbestämmanderätten hyllades med fin fest

SJÄLVSTÄNDIGHESFEST PÅ KAJSANIEMI 6.12.2015

Text: Nonni Mäkikärki   Foto: Lars Castillan

Den 5 december tog de svenskspråkiga funktionshinderorganisationerna tjuvstart med självständighetsfirandet genom att ordna en gemensam, högtidlig och fin fest för sina medlemmar och anställda.

 

Restaurang Kajsaniemi i Helsingfors fylldes snabbt av ett glatt sorl då  ett hundratal festligt uppklädda gäster skålade för Finlands självständighet och FN-konventionen för personer med funktionshinder.

 

Damerna såg otroligt vackra ut i sina klänningar och kjolar och männen ståtliga i kostymer och kavajer.

 

 I den traditionella utvärderingen av balklänningar som sker framför tv:n i de finska vardagsrummen den 6 december, skulle denna ståtliga skara ha fått höga poäng J.

Under  middagen fick vi höra vacker musik av duon Ida&Jenny som avslutades med ”Vårt land, vårt land” som allsång.

 

Kvällens konferencier var Carl Lindgren från föreningen Steg för steg.

 

                                                      

 

 

”Presidentparet” hade tydligen lyckats klämma in ett besök till festen trots förberedelser inför den stora balen följande dag. De roade publiken med interaktiv improvisation kring temat Självständighetsdagen.

 

 

 

Maten var god och av på basen av köerna tyckte andra det också.

 

 

Festmenyn var uppbyggd kring traditionella finska rätter och råvaror varvat med icke-finska, mindre traditionella. Det serverades bland annat sallad med rödbeta och getost, karelska piroger med äggsmör, lax och potatis med romröra och kåldolmar fyllda med tofu.

 

Efterrätten var en exotisk blandning av pannacotta på mannagryn och vitchoklad serverad med blåbärssoppa i pyttesmå moccakoppar, något jag själv gärna skulle äta en stor skål av en sen söndag morgon. 

 

 

 

Efter middagen hade gästerna möjlighet att bli fotograferade av en professionell. De flesta utnyttjade denna möjlighet och fastän de egentliga porträtten inte ännu är färdiga, kan undertecknad som fungerade som en av fotografens assistenter redan nu säga att de kommer att bli jätte fina.

 

De som fått publiceringslov kommer att publiceras på organisationernas hemsidor och facebook så att alla har möjlighet att ta del av feststämningen genom dem. Det uppskattades också att man som direkt minne från festen fick ett polaroidporträtt med sig.

 

 

 

 

Då festbandet Mesorytmi tog scenen fylldes dansgolvet direkt.

 

Alla ville ju inte dansa, en del kunde inte det, men jag tror att denna del av festen ändå uppskattades mest, både bland de dansande men också bland de som stannade vid borde för att lyssna på musiken och diskutera med varandra.

 

På dansgolvet rockades det loss ända till festens slut då det var en ömfotad men lycklig skara som for hem i decemberrusket.

 

 

 

 

Årets sista Respons ute nu!

Hej på er!
Har ni som prenumererar på vår tidning fått senaste numret av Respons i brevlådan? Hoppas det. Och hoppas att ni gillar den! Respons 4/2015 har tema: Arbetsliv. Vi skriver bland annat om dialogens betydelse på arbetsplatsen, om hur viktigt det är att ha en flexibel arbetsgivare, och vi skriver om hur man ska vårda sin självkänsla på jobbet. Bland mycket annat. Tidningen innehåller även en text om alkoholism, om förbundets rehabiliteringskurs till Kreta och så har vi gjort ett studiebesök i Kristinestad och Vänstugan Primula.

Om du vill ha ett gratisnummer är det bara att gå in på vår hemsida och beställa en tidning. Det gör du på www.fspc.fi.

Ha en fin dag!
Hälsar Pernilla

Förebyggande arbete i skolorna

Hej på er,

Konstaterade här tillsammans med Camilla, vår rehabiliteringsrådgivare, att det är bråda tider nu. Nå, så har väl alla lite så här innan julen. Men för oss är det mycket på gång i jobbets tecken. Glädjande nog har vi fått några frågor på vår ”ställ en fråga” på vpr hemsida, och det är ju roligt. Gå gärna in och läs frågorna och svaren på www.fspc.fi. Flera frågor ryms med! Någon fråga till ”våga fråga ” på Decibel har vi även svarat på denna vecka. Så fint med samarbete!  Det är fint att kunna hjälpa och stödja tycker vi. Hoppas ni som ställer frågor upplever att ni får stöd och hjälp via oss, på ”ställ en fråga”.

 

De senaste dagarna har jag funderat mycket kring unga. Just därför att vi varit ute i skolor och föreläst kring temat ångest och depression åt unga studerande. Och vi ser att siffrorna för unga (16-29 år) som är på rehabiliteringsstöd ökar. Funderar mycket på att det är just nu som vi borde ta tag i denna sak. Mera insatser borde fås för den förebyggande stödet. Vi i Finland är nog rätt dåliga på det, när jag tittar till våra grannländer. Där satsas det med statliga och kommunala medel på mycket förebyggande arbete ute i skolorna. Tidiga stödinsatser och hjälp.  Är det så att utbildningministeriet borde uppmärksamma detta med förebyggande arbete ute i skolor? Hur skulle det vara om vi hade ett program i våra högstadier där man pratar psykisk hälsa ett par timmar? Psykisk hälsa på skolschemat? Skulle vi då kunna hjälpa och stödja ungas mående bättre? Jag vill tro det, bättre än det finns resurser idag att göra.

 

Dessa tankar har pluppat upp under det förberedande arbetet för Psykiska första hjälpen-kursen som Camilla och jag ska hålla ute vid Lappvikens sjukhus nästa vecka. Det ser vi fram emot. Och idag ska jag delta på en kuratorsträff vid Optima i Jakobstad. Så nu just surrar det mycket unga i mitt huvud. Tacka vet jag Fazers blå mellan varven, den ger energi J

 

Det här var några tankar från rehabiliteringens sida denna fredag. Önskar dig en fin fortsättning på dagen och veckoslutet!

 

Med vänliga hälsningar,

Ann-Charlott Rastas

Rehabiliteringschef

De utbildar erfarenhetsexperter

Under hösten startade en ny erfarenhetsexpertutbildning i Finland som för fösta gången ordnas i samarbete mellan KRAN rf, Psykosociala förbundet rf och KoKoA och pågår fram till april 2016. 
EE-utbildningen är till för personer som själva har erfarenhet av missbruk eller psykisk ohälsa (antingen själva eller som anhöriga). 14 personer går nu utbildningen i Helsingfors och ledare är Petra Baarman och Pamela Kinnunen. Vi gjorde en Skype-intervju med dem idag för att höra hur det går. 

                               Pamela Kinnunen och Petra Baarman, EE-utbildare.

- Vi har kommit igång väldigt bra och har haft både närstudiedagar och gjort studiebesök. Gruppen känns trygg och deltagarna har börjat berätta sin egen historia för varandra, gjort släktträd och börjat jobba på sin livslinje, berättar Petra Baarman.
- Ett av målen med den här utbildningen är att man ska få en röd tråd till sin egen historia men samtidigt skapa en distans till den. Ifall man senare vill föreläsa som erfarenhetsexpert är det viktigt att man tränar sig på att ta avstånd från sig själv och sina känslor.

Efter genomgången utbildning har erfarenhetsexperterna kunskaper för att kunna verka inom planering, evaluering och utvecklingen av missbrukar- och mentalvårdstjänster. Man kan även verka som erfarenhetsexpertutbildare, ledare för smågrupper eller som stödpersoner. Utbildningen ses också som en del av rehabiliteringsprocessen.
- Det är en jättetuff utbildning! Den är enormt krävande - inte teoretiskt men psykiskt. Men det är värt att gå den och det känns väldigt fint att jag nu får vara med på resan som våra studerande gör, säger Pamela Kinnunen som själv är erfarenhetsexpert och vet vad deltagarna går igenom just nu.

Hela intervjun med Petra och Pamela kommer i tidningen Respons så småningom.
/Pernilla

Att leva med långtidssjuka barn

Det landade en bok på mitt skrivbord idag. Ett recensionsexemplar av Maria Nystedts "Att leva med långtidssjuka barn - det blir bra ändå". Ser fram emot att läsa den! Maria skriver bland annat om sorgen över att få ett sjukt barn och hur familjen påverkas.

Recensionen kommer i tidningen Respons så småningom.
Önskar Dig en fin fredag! Kom ihåg att du är värdefull!
/Pernilla

Intervju med Malin

Idag har vi träffat Malin Vikström-Chan för att prata om välmående, balans i vardagen och hur stress kan påverka oss människor. Ett bräckligt immunförsvar i kombination med för lite näringsrik mat gjorde att Malin fick en hudsjukdom, eksem, som hon nu har kontroll över, men som kan blossa upp när hon är stressad.
- Det dröjde tre år innan jag fick mitt immunförsvar i balans med hjälp av kosttillskott och dagliga produkter jag känner mig trygg med, och som inte innehåller några skadliga ingredienser.
Idag mår hon bättre än någonsin och gör sitt yttersta för att ta hand om sig själv och sina närmaste på bästa sätt. Hon arbetar med att informera om hur skadliga ingredienser i till exempel hudvårdsprodukter kan påverka oss. Hormonhälsa ligger henne också varmt om hjärtat.

Intervjun med Malin kan ni läsa i kommande nummer av tidningen Respons.
/Pernilla

Malin Vikström-Chan.

Öppen dialog nyckel till välmående

Dialog är ett livsvillkor för oss människor och grunden för en effektiv vård av kriser och psykoser. ”Vård i dialogform är det som ger resultat”, säger Jaakko Seikkula som är professor i psykoterapi vid universitetet i Jyväskylä.

TEXT: NONNI MÄKIKÄRKI

Enligt Mihail Batkin (1984) deltar vi i dialog med vår omgivning genom hela vårt liv. Hela vårt jag; kropp, ögon, händer och själ, är med i det ständiga försöket att vara i kontakt med de som är runtom oss. Från det att vi föds behöver vi dialog på samma sätt som vi behöver föda och beröring. Med dessa ord började Jaakko Seikkula sin övertygande föreläsning om vårdmodellen Öppen dialog på Mentalhälsomässan 2015. Seikkula är professor i psykoterapi vid Universitetet i Jyväskylä. Han har varit med och utvecklat den dialogiska mötesmodellen ”öpp­na samtal”.
Modellen utvecklades på den psykiatriska avdelningen på sjukhuset i Keropudas, Torneådalen i början av 80-talet. 1984, för att vara exakta, sammankallades det första vårdmötet, som enligt Seikkula var början till inte mindre än en revolution inom psykvården. Efter att ha hört hans föreläsning kan man inte annat än instämma, så övertygande var de resultat han framförde.

Modellen bygger på flexibilitet
Dialog är ett omedelbart svar i krissituationer och avgörande för vården av psykoser enligt Seikkula. Han hänvisade till omfattande forskningsresultat som förespråkar dialogbaserad vård i kriser och psykoser. Isolering är motsats till dialog och har inom aktuell forskning påvisats vara skadligt och ha en försämrande inverkan på återhämtningsprocessen. Medicinering, som i dagens mentalvård ofta tas till som första hjälp då psyket brister, har inte enligt Seikkula någon botande verkan och hjälper inte i den utsträckning man tidigare trott. Tvärtom visar forskning att hjärnvävnad förstörs av vissa tidigare allmänt använda neuroleptika och andra antipsykotiska mediciner. Öppen dialog-modellen bygger på flexibilitet och det finns situationer då medicinering kan vara befogat, men föreläsningen betonade starkt att vård i dialogform är det som ger resultat.

”Man behöver bygga upp en dialog”
Enligt Seikkula är psykos de facto inget symptom av sjukdom utan en försvarsmekanism som människan tar till då hen inte har resurser att själv bearbeta en stressig, svår situation och den går för långt. Med andra ord ifall en viss upplevelse är för svår för personen att själv bearbeta och hen inte får rätt hjälp och stöd för att bearbeta det som skett, kan detta leda till att psyket utvecklar en psykos helt enkelt för att överleva. I detta skede hjälper inte mediciner, utan man behöver bygga upp en dialog och hitta ord för att kunna prata om det som skett med de som man har närmast. Således bygger öppen dialog på samtal mellan patienten, hennes närmaste och professionella. Den professionellas kunskap ses inte som överlägsen, tvärtom kan man säga att deras roll är mera att leda samtalet och möjliggöra de berörda, med andra ord patienten och hennes närmaste, att bygga upp en fungerande dialog och tillsammans hitta lösningar till situationen.

Fina resultat i Torneådalen
Ursprungligen utvecklades Öppen dialog-modellen för behandling av psykoser och kriser, men har tack vare de fina resultaten den gett spridit sig till andra områden, såväl inom psykiatrin som andra områden inom social- och hälsovården. De forskningsresultat som Seikkula visade var verkligen imponerande. I Torneådalen har bland annat fall av långvarig psykos och schizofreni minskat från 33/100000 till 2/100000! Modellen har spridit sig runt om i världen och som en parentes kan nämnas att föreläsaren for direkt till flygfältet efter sitt anförande för att hinna till Island i tid för en tvådagars workshop om just Öppen dialog som han skulle leda.  Öppen dialog är definitvit en modell som förbundet kan och vill förespråka.

Jaakko Seikkula

För att på bästa möjliga sätt kunna hjälpa patienten bygger modellen öppen dialog på följande principer:

Omedelbar hjälp – en psykiatrisk sjuksköterska svarar i telefon dygnet runt och då hen kontaktas är det på hennes ansvar att sammankalla ett vårdmöte så snabbt som möjligt, helst inom 24 timmer.
Socialt nätverksperspektiv – psykoser har oftast sin grund i riktiga händelser som skett i patientens livskrets och det sociala nätverket ses som en resurs då man har som mål att hjälpa patienten att bearbeta händelserna och komma vidare. I vårdmötet kan familjemedlemmar, men också vänner och arbetskompisar medverka. 

Helhetsansvar – då den professionella kontaktas svarar man alltid JA till att ta itu med problemet, oberoende av vad det handlar om. Fast det enligt den professionella skulle låta som om det handlar mera om till exempel missbruksproblematik eller annat, hänvisas inte patienten till en annan instans. Istället tar man itu med att sammankalla ett vårdmöte och föreslår att till exempel någon från A-kliniken deltar. 

Flexibilitet och mobilitet – vårdmötet hålls där det känns bäst för patienten. Detta betyder att vårdmöten också kan hållas i patientens egna hem. Dialog utesluter inte andra vårdformer, vid behov används medicinering eller andra metoder i kombination med samtalsstöd. 

Psykologisk kontinuitet – vårdteamet är bestående och så långt som möjligt är det samma professionella som deltar genom hela vårdprocessen. 

Osäkerhetstolerans – det finns aldrig några garantier för hur återhämtningen kommer att ske. Och sist men verkligen inte minst - dialogism - grunden för vården är nätverksmötena, eller de så kallade vårdmötena, som sammankallas regelbundet. Under dessa möten är det viktigt att alla kommer till tals och fokus ligger på de som är där med sina problem. Patienten och hennes närmaste nätverk får första talturerna, de professionella kommer sedan med sina synpunkter och förslag enligt vad de hört under mötet. Efter detta får ännu huvudpersonerna uttrycka sig om de vill. Till sist kommer man överens om hur man går vidare och när nästa möte hålls. 

Vad gör dig glad?

Nyligen höll rehabiliteringschef Ann-Charlott Rastas och rehabiliteringsrådgivare Camilla Roslund-Nordling en föreläsning för elever från Yrkesskolan Optimas ”teknikbranscher”. Föreläsningen handlade om ångest och depression men också hur man kan gå till väga för att få hjälp. I slutet av föreläsningen fick alla en post-it lapp där de ombads skriva en sak som gör dem glada. Kolla här:

Krya på dig

"Vanligtvis när en människa är sjuk med fysisk ohälsa (förkylning, benbrott etc) berättar man öppet om det. Hon får kanske Krya på Dig-hälsningar och Krya på Dig-kort, kanske någon skriver en hälsning på gipset. Hon behöver inte ens berätta om det, det syns utanpå och många fysiska symptom går att mäta, såsom feber, och det är inte konstigt att få sjukskrivning vid 40 graders feber. Det är sällan heller någon skam kring fysisk ohälsa.

Vid ”40 graders ångest” eller andra psykiska symptom är det annorlunda. En person med psykisk ohälsa går ofta in i sitt skal och vill inte tala om sin sjukdom och sina symptom. Omgivningen vet inte att personen ifråga är sjuk och att hon mår dåligt. Nu om någonsin skulle personen behöva stöd och Krya på Dig-hälsningar! Uppmuntrande hälsningar av vänner och bekanta på gipset skulle betyda mycket". Det säger Monica Björkell-Ruhl, som under tisdagen överlät en gåva till Psykosociala förbundet, i form av ett gipsat hjärta.Syftet med Hjärtat är att ge synlighet, uppmärksamhet och förståelse för psykisk ohälsa, och under Mentalhälsomässan i Helsingfors kan besökarna skriva Krya på dig-hälsningar på gipshjärtat. Psykosociala förbundet tackar så mycket för den fina gåvan!

Hjärtat av gips.

Monica Björkell-Ruhl.

Ny hemsida!

Det är en spännande dag idag, och lite pirrig. Idag lanserar vi på Psykosociala förbundet vår nya hemsida, som vi har jobbat med en längre tid. Det är fantastiskt roligt att ÄNTLIGEN få dela den här sidan med er, och vi hoppas förstås att ni ska gilla den. Vår önskan är att sidan ska kännas behaglig att besöka, varm och välkomnande och informativ. Det ska vara enkelt att hitta det man söker.

Vi vill även bjuda på en nyhet! Vår nya hemsida innehåller en helt ny stödtjänst som heter Ställ en fråga. Det är en nätbaserad stödtjänst där vem som helst kan ställa en fråga, och vi lovar att svara inom en vecka. Är det något du undrar över? Om dig själv, en anhörig, något som oroar? I vår nya stödtjänst kan du ställa en fråga anonymt (om du vill). Vi finns här för dig.

Gå in på www.fspc.fi och klicka vidare till "Ställ en fråga". Välkommen till oss!