Gästbloggen: Har du hört om gips som gör skillnad?

När jag skriver detta blogginlägg sitter jag vid matbordet i mitt hem med mitt vänstra ben i upphöjt läge. Jag lider nämligen av benbrott. Jo, jag lider. Jag behöver hjälp och stöd för att kunna fungera. Jag snubblade, steg snett och vänstra fotens mellanben fick en fraktur. Sex veckor gips varav fyra då jag inte får stöda på foten.

 

Det är ironiskt att just jag har gipsad fot. Har du hört om Hjärtat som jag lanserade och överräckte som gåva åt förbundet i november 2015?

Nja...låt mig gå tre månader tillbaka i tiden.

Vanligtvis när en människa är sjuk med fysisk ohälsa, till exempel förkylning och benbrott berättar man öppet om det. Hon får kanske Krya på Dig-hälsningar. Kanske någon skriver en hälsning på gipset. Hon behöver inte ens berätta om det, det syns utanpå. Många fysiska symptom går att mäta, såsom feber. Det är inte konstigt att få sjukskrivning vid 40 graders feber. Det är sällan heller någon skam kring fysisk ohälsa.
Vid ”40 graders ångest” eller andra psykiska symptom är det annorlunda. En person med psykisk ohälsa går ofta in i sitt skal och vill inte/vågar inte tala om sin sjukdom och sina symptom. Omgivningen vet inte att hon mår dåligt. Nu om någonsin skulle personen behöva stöd och Krya på Dig-hälsningar!

Syftet med Hjärtat är att ge synlighet, uppmärksamhet och förståelse för psykisk ohälsa. Konstnären som tillverkat Hjärtat heter Viviann Seege.

 Det ironiska med det hela är att jag tre månader senare ”har lanserat ”gipsfoten”. Det betyder att min man är tvungen att passa upp mig. Min son tycker att det är skoj att föra och hämta Mammas saker. Jag har fått hjälp av vänner, bekanta och församlingens frivilliga. Borden är fulla av den ena blomman vackrare än den andra, Krya på dig-kort osv. Jag är mycket tacksam.

Det finns flera nackdelar med att ha foten gipsad, tro mig! Dock finns det många fler positiva saker. Nya insikter ploppar upp som svampar ur marken. Det medför också nya lösningar på saker och ting. Min värld har varit ganska liten de senaste veckorna. Jag ser framemot att utvidga den snart igen. Som tur kan världen komma till dig nuförtiden tack vare internet. Om inte Monica kan komma ut i världen så får världen komma till Monica, eller hur går ordspråket?

Som en aktiv person. Jag ränner hit och dit. Nu när jag försöker ta det lugnt, märk väl, försöker, har jag utnyttjat modern teknologi på bästa sätt. Aktivt uppdaterat min fb-profil som naturligtvis är prioritet nr 1..., skött ärenden på Skype och telefon i helt annan utsträckning än tidigare. Mest av allt har jag skrivit. Det är nämligen så att jag drömmer om att ge ut en bok och jag har ett bokprojekt på gång. En av tankarna på jouren på olycksdagen var: ”Om jag blir ”fastspänd” i stolen/soffan några veckor finns det en mening med olyckan och gipset - jag ska skriva min bok.”

Jag har kommit till en insikt: gips gör skillnad! Mer om det en annan gång. Tills dess: Ha det gott!

 

Monica Björkell-Ruhl, gästbloggare på Psykosociala förbundets blogg