Fungerande mentalvård i Torneå

Söndagen den 16.12 ingick i Helsingin Sanomat en artikel omen vårdmodell inom mentalvården i Torneå som beskrivs som mycket lyckad. Till Keropudas sjukhus kommer människor från hela världen för att studera deras modell.

Här är en sammanfattning av artikeln.

I vetenskaplig litteratur går vårdmodellen under benämningen öppen dialog. I själva verket handlar det om enkla saker.

För det första ges vård genast, inga remisser behövs.

För det andra deltar även den insjuknades anhöriga i vården. I vårdmöten kan tiotals personer delta, allt från svärmor till socialarbetare.

För det tredje är det viktigaste i vården att prata. Läkarna och vårdarna dikterar inte, utan man strävar efter en jämlik diskussion.

Bakgrunden till modellen är ett av psykiatrins största mysterier; vad mentalhälsoproblemen beror på.

På Keropudas anser man att de mentala problemen framförallt är sociala problem. De är snarare problem mellan människorna än inom människorna, menar psykologen Markku Sutela som varit med och utvecklat modellen.

Den här humanistiska tankegången har en minst hundra år gammal historia. Däremellan tändes ändå hoppet om att hjärnforskning kunde förklara de mentala problemen. Och att man kunde utveckla läkemedel som botar sjukdomarna. Nu har man upptäckt att läkemedlen kan ta bort symptomen, men de botar nödvändigtvis inte.

Keropudas rykte härstammar framförallt från de psykosundersökningar man utförde på 1990-talet. Efter två års uppföljning hade 82 procent av patienterna i Torneå inga symptom eller så var symptomen lindriga. I övriga Finland var siffran 50 procent. Av dem som vårdades på Keropudas var 23 sjukpensionärer – i övriga landet 57 procent. i Torneå hade endast 24 procent återinsjuknat i psykos efter två år, på jämförelseområden 71 procent.

Inom Torneåområdet fick 35 procent av psykospatienterna neuroleptikaläkemedel. På övriga områden var siffran 100 procent.

En kritik som riktats mot undersökningarna är att de inte utförts i laboratoriemiljö eller på slumpmässiga grupper. Kritiken bemöts av en modellens utvecklare, professor Jaakko Seikkula från Jyväskylä universitet.

”Slumpmässiga prov värderas inom det akademiska, men det har konstaterats att 20 procent av deras påverkan försvinner i det dagliga vårdarbetet. Våra undersökningar har gjorts som en del i det praktiska arbetet där påverkan inte försvinner någonstans.”

Tack vare att man kommer snabbt till vård hinner mentalhälsoproblemen sällan utvecklas till psykos. Om även om en psykos bryter ut är det sällan den leder till kronisk schizofreni.

Också ungas ätstörningar har i praktiken upphört på området. Problemen hinner inte utvecklas till anorexi eller bulimi om man pratar om dem i tid.

Keropudas skiljer sig ändå inte mycket från landet i övrigt i läkemedelsstatistiken. Depressionsmedicin ordinerar man ändå mindre än i söder.

Enligt överläkare Birgitta Alakare ligger skillnaden i hur medicinerna ordineras.

”Jag försöker alltid undvika att ordinera depressionsmedicin eller psykosmedicin vid första träffen. Först måste man ge tid och lyssna vad det handlar om.”

Vårdpersonalen använder sällan psykologiska test eller kliniska intervjuer. Här är man av den åsikten att man får lika mycket vetskap om en människa genom att enbart prata med henne.

Den här modellen har utvecklats under 20 år. Varför har den inte spritt sig till ett större område?

På Keropudas tror man att många delar ens värderingar i stort men hänvisar ofta till att det är omöjligt på grund av brist på resurser. Enligt Birgitta Alakare är de patienter som lider av psykos så få att de kunde vårdas snabbt. Problemet är att det är så många trösklar till vården.

I allmänhet försöker man kontrollera patientmängden med hjälp av remisser, men i själva verket försenar dessa bara påbörjan av vården.

En annan orsak är enligt Jaakko Seikkula att modellen strider mot gängse vårduppfattningar och därmed avvisas av läkare.

Enligt undersökningar som gjorts både av Keropudas själva och av andra är den här vårdmodellen både billigare och effektivare än andra.

Markku Sutela säger att man på Keropudas utgår från att patienten själv är expert på sitt eget varande.

Traditionellt har läkarens roll varit en annan. Då en människa söker vård har hon ett behov av att veta vad som är fel. Och lätt uppfattar läkaren det som en plikt att besvara det här önskemålet.

På Keropudas tänker man annorlunda. Det viktigaste är inte att på 20 minuter reda ut vad som är fel. En av modellens principer är att kunna hantera osäkerhet. Allt behöver inte genast namnges och mätas.