Att gilla sig själv

I dagens Österbottens Tidning finns en kolumn med den missvisande rubriken "Man måste gilla sig själv". Det måste man inte alls, och det kan vara oerhört svårt att tycka om sig själv. Många människor brottas med dålig självkänsla varje dag, genom hela livet.
Läs gärna kolumnen. Texten är min, men rubriken har någon skrivit åt mig, som inte riktigt har förstått budskapet i texten. Därför vill jag publicera hela kolumnen här så att ni kan läsa den. 

Ha en skön helg, alla ni fina människor! Hälsar Pernilla

Kolumn

Ingen hälsa utan psykisk hälsa

Att gilla sig själv. Smaka på den meningen.
Att gilla sig själv. Gör du det? Gillar du dig själv? Grattis! I så fall har du en väldigt bra välmåendegrund att bygga vidare på. Vi ska ju, trots allt, leva med oss själva resten av livet.
Men vad händer om man inte gillar sig själv? Om man rusar genom livet i hopp om att finna den där självkänslan någonstans, den som alla talar om? Vad händer om man inte hittar den?
Jag var på en mycket givande föreläsning förra veckan som handlade om konsten att gilla sig själv och hur man kan lägga upp strategier för ett hållbart välmående. Föreläsaren Cajsa Tengblad talade om att mycket i livet handlar om syn. Hur ser vi på andra? Hur ser vi på oss själva? Hur ser vi på olika situationer i livet? Om man har en tendens att förminska sig själv verkar alla andra både större och bättre. Den här navelskådningen och självfokuseringen gör att vi går miste om allt runtomkring och gör att vi kanske inte tar tillvara relationer, kärlek och bekräftelse. Vad händer med oss då?
Tengblad säger så här:

”Det är så lätt att tappa bort sig själv i alla krav och förväntningar. Alla går omkring och undrar om de duger i andras ögon. I genomsnitt kollar vi mobilen 168 gånger per dag. Varför då? Varför söker vi bekräftelse via sociala medier? Utan fysisk beröring genom mänskliga relationer vissnar vi och dör. Nöj dig inte med att bli gillad när du kan vara älskad”.

I dag är det Världsdagen för psykisk hälsa. Den 10 oktober varje år uppmärksammar man det faktum att psykisk ohälsa kan drabba precis vem som helst, i alla samhällsklasser och åldrar. När glappet mellan ideal och verklighet blir större mår vi allt sämre. När vi jämför oss med andra och mäter vårt värde i prestationer blir vi rädda för att misslyckas.

Vad gör du för att må bra? Under sina föreläsningar ställer Cajsa Tengblad alltid den frågan. Och publiken svarar nästan alltid på samma sätt: ”Jag motionerar – går på skogspromenader med hunden – äter choklad - träffa vänner - skrattar - sjunger i kör – njuter av egentid – att hugga ved...”. Och så vidare, och så vidare. Men INGEN svarar: ”att umgås med min partner”.
Det tycker jag är intressant. Tar vi varandra för givet? Har vi blivit sämre på att vårda våra nära relationer? Är det lättare att skicka styrkekramar på Facebook än att dela ut en mänsklig kram?

Välmående är ett livslångt projekt där fysisk och psykisk hälsa går hand i hand. Välmående är också ett tillsammans-projekt. Välbefinnande får man tillsammans med andra.
Och den där borttappade självkänslan då? Tja, det sägs att man hittar självkänslan när man slutar jaga den.

PERNILLA NYLUND
informatör Psykosociala förbundet
pernilla.nylund@fspc.fi