Tankar om att mötas, och tack för mig!

Tankar om att mötas, och tack för mig!

Det har varit kul att göra en praktik på förbundet. Nu återstår en och en halv dag jobb. Förbundskollegiet på G18 som består av Tobias Wulff och Nonni Mäkikärki har visat sig vara både sympatiskt och oproblematiskt. Ett kollegium att minnas. 
Tobias som är en berättartyp har varit underhållande att lyssna på och diskutera allehanda saker med. Nonni är vad man på engelska kunde kalla en "people person" eller människors människa och platsar på sin post som hand i handske. Det vore fel att inte tillskriva alla andra på förbundet samma egenskap, men lätt att säga så i och med det dagliga samarbetet här i Helsingfors.
De trevliga minnena är många och svårgallrade till det här forumet, men måste man välja ut något så var det turerna till Jakobstad, som bjöd på jobb varvat med lite turism.
Erfarenhetsexperters talturer, seminarier, psykiska första hjälpen och så vidare har allt varit trevligt att ta del av. En särdeles värdefull lärdom har varit vikten av det personliga, fysiska mötet folk emellan. Det finns ingen chans i världen att Skype eller dylikt kommer att ta över kommunikationen (i alla fall när det kommer till väsentligheter) i allt högre grad trots allt prat om digitalisering.
Träffas, ses och umgås lyder uppmaningen från praktikantens bord, även om den kringliggande logistiken kan vara resurskrävande.
En dikt uppstod på Psykiska Första Hjälpen del I, då känslorna skuld och skam kom på tal. Den lyder så här.
En skum skald beskrev skam, skuld. Urskuldade sig sedan -  nu är han klockren!

Tick tack! - Patrik Simberg