Om att förlora ett barn i självmord

 

BOKRECENSION

Titel: Vem som helst men inte Magdalena
Författare: Pia Minati
Bokförlag: Idus förlag

”Jag pratar med dig och kan inte förstå att du inte svarar, att du aldrig mer kommer att göra det. Jag försöker begripa att det verkligen är du som ligger här. Hur kan detta komma sig? Det är du. Och ändå inte. Stel och stilla.”

Magdalena är 21 år när hon tar sitt liv, en vardagskväll i september. Hon sväljer en stor dos läkemedel, tar på sig ett rent nattlinne, lägger sig i sin säng och kommer aldrig mer att vakna. Magdalenas mamma hittar henne, medan hon fortfarande lever och andas...

Som läsare bjuds vi in att ta del av det fasansfulla som håller på att ske. Just här. Just nu. Under denna sekvens i boken märker jag att jag håller andan. Det är fullständigt ogripbart det som händer. Händer det faktiskt på riktigt? Ja, det gör det. Självmord sker. Magdalenas självmord sker - och många andras!

Pia Minatis bok om dottern Magdalena är varm, innerlig och kärleksfull samtidigt som den genomsyras av bottenlös förtvivlan och frågor som aldrig kommer att få några svar. Texterna varvas med nutid och dåtid, där nuet är dagen då självmordet sker, och dåtiden är dels författarens kärleksförklaring till sin dotter, dels ett sätt att försöka finna svar på hur det kunde gå så illa? Vad var det i dotterns liv eller mående som fick henne att förvandla tanken om självmord till en konkret handling? Den psykiska ohälsan hade tagit ett allt större grepp om henne, fått fotfäste i Magdalena, och det hektiska studielivet med skyhöga krav på prestation gjorde inte måendet bättre. Samtidigt haltade hjälpen från samhället som satte allt fokus på medicinering. Detta ställer sig mamman väldigt frågande till. Hjälper man en ung människa som mår psykiskt dåligt genom att bara skriva ut burkar med piller?

Även om det här är en tung bok att läsa, är jag glad att jag har läst den. Den är välskriven, och innehåller ofantligt mycket kärlek. Och som författaren uttrycker det: kunskap kan vara livsavgörande. Så låt oss prata mer om självmord. Självmord angår oss alla, och vi kan hjälpa varandra, om vi börjar tala mer öppet om det.

AV PERNILLA NYLUND