I väncirkeln suddas gränserna ut
September 2014
Dricka kaffe, umgås, prata. Det är ledord för Psykosociala förbundets väncirkel i Närpes. Alla är välkomna och sist och slutligen är alla likadana – oberoende av om man är volontär eller vänbehövande.
"Psykosociala förbundets annons i lokaltidningen om att bli volontär fångade min blick och jag gick på informationstillfället", berättar Ulla Björkman-Böling.
Sedan våren 2012 har hon varit volontär för Psykosociala förbundets väncirkel i Närpes. I praktiken ordnas alla väncirklar av medlemsföreningarna, i Närpes är det Psykosociala föreningen Svalan som ansvarar för verksamheten. Huvudmålet inom den frivilliga verksamheten är att minska ensamhet och skapa lättillgängliga nätverk. Gemensam tillvaro och sociala nätverk har en positiv inverkan på både den sociala och psykiska hälsan.
"De medlemsföreningar som ordnar en väncirkel kompletterar den verksamhet som redan finns i föreningen. Väncirklarna kräver praktiskt engagemang", säger Vänstugan.
Svalboets vikarierande verksamhetsledare Sofia Rosenqvist.
Efter några infotillfällen började Björkman-Böling delta i verksamheten. Under träffarna, som ordnas en kväll i månaden, har hon bland annat träffat vänbehövande Erna Söderlund.
"Jag ville gå med i en verksamhet där jag kan umgås med personer som har samma problem som jag. Jag mår rätt bra i dag, men man vet aldrig", berättar Söderlund.
Innan väncirkeln startade var Söderlund aktivt med i verk-samheten vid Vänstugan Svalboet i Närpes. Väncirkeln träffas i Svalboets utrymmen, men har varit ett skilt finansierat KomMed-projekt från RAY. Under träffarna samlas mellan tio och tjugo deltagare, de yngsta är kring 25 år och de äldsta kring 75.
"Vi diskuterar, går på promenader, spelar spel, dricker kaffe och äter gott. Det måste alltid finnas något gott", skrattar Björkman-Böling.
"Väncirkeln fyller absolut en funktion och det ska finnas möjligheter att fortsätta. Jag är inte i samma situation som Erna, men alla har vi något att ge varandra", säger Björkman-Böling.
För Erna Söderlund är verksamheten viktig. Att få grilla korv, gå på pizza och äta julgröt tillsammans är tillfällen hon inte vill missa.
"Jag väntar alltid på första onsdagen i månaden och ser till att jag aldrig har något annat program samma kväll som vi träffas med väncirkeln."
Träffarna har också hjälpt Söderlund på flera sätt.
"Jag har kommit närmare mina vänner, vi kan tala om hur vi mår eller om våra mediciner. Ibland skrattar vi, ibland är det allvarliga diskussioner."
"Det som är fint är att alla kan vara öppna, det finns en outtalad tystnadsplikt som fungerar. Väncirkeln bygger på integritet och respekt", inflikar Björkman-Böling.
"Som volontär knyter man inte vänskapsband bara till en person, utan diskuterar en kväll mer med en person och nästa kväll mer med en annan", säger Björkman-Böling.
Träffarna har ingen strikt modell som måste följas, utan var och en gör som man känner bäst.
"Vill man vara tyst så är man tyst", förklarar Björkman-Böling.
Söderlund har försökt locka med några vänner till verksamheten men har inte ännu lyckats.
"Jag har kontakt nästan dagligen med två personer. Jag har lovat plocka upp dem med bil, men det blir inte till. Jag har försökt säga att väncirkeln är till för alla. Vi talar inte om andras problem utanför cirkeln", säger Söderlund.
Som volontär känner sig Björkman-Böling inte heller bunden till något och uppmuntrar alla intresserade att testa.
"Det är inte många timmar i månaden jag använder för det här, kanske två eller tre", säger hon.
För dem som deltar i väncirkeln är det betydelsefullt att få umgås med andra och att få vara sig själva.
"I väncirkeln behöver jag inte känna något mindervärdeskomplex", säger Erna Söderlund.
"Man kan vara bekväm med sig själv", säger Ulla Björkman-Böling.
Hon började som volontär för att lära känna nya människor. Samtidigt som bekantskapskretsen har utvidgats har hon märkt att alla människor har sina egenheter och problem.
"Man ser inte på utsidan vem som är vem, livet är det samma för oss alla och det berikar att lära känna nya människor. Jag vill vara med och sudda ut gränserna mellan friska personer och personer med psykisk ohälsa. Ingen av oss har några garantier för hur vår morgondag ser ut."
"I svaren framkom att våra medlemmar främst efterlyste stödpersoner. Många är ensamma och behöver sociala sammanhang att delta i. Föreningarna önskade att medlemmarna kunde erbjudas konkreta aktiviteter och att projektet kunde aktivera medlemmar som kanske inte annars har kontakt med föreningen", berättar Camilla Roslund-Nordling från Psykosociala förbundet.
Intresserade deltog i en kort utbildning på fem orter i Svenskfinland.
"Då samlade vi frivilliga som kunde tänka sig att delta som volontärer i cirklarna."
Med väncirklarna vill Psykosociala förbundet motverka isolering, ensamhet och utslagning.
"Det finns många som inte har någon fritidssysselsättning. En väncirkel erbjuder i första hand lågtröskelverksamhet i form av sällskap och samvaro. Man får träffa andra, prata och umgås. Komma ut en stund."
Sedan våren 2012 har hon varit volontär för Psykosociala förbundets väncirkel i Närpes. I praktiken ordnas alla väncirklar av medlemsföreningarna, i Närpes är det Psykosociala föreningen Svalan som ansvarar för verksamheten. Huvudmålet inom den frivilliga verksamheten är att minska ensamhet och skapa lättillgängliga nätverk. Gemensam tillvaro och sociala nätverk har en positiv inverkan på både den sociala och psykiska hälsan.
"De medlemsföreningar som ordnar en väncirkel kompletterar den verksamhet som redan finns i föreningen. Väncirklarna kräver praktiskt engagemang", säger Vänstugan.
Svalboets vikarierande verksamhetsledare Sofia Rosenqvist.
Efter några infotillfällen började Björkman-Böling delta i verksamheten. Under träffarna, som ordnas en kväll i månaden, har hon bland annat träffat vänbehövande Erna Söderlund.
"Jag ville gå med i en verksamhet där jag kan umgås med personer som har samma problem som jag. Jag mår rätt bra i dag, men man vet aldrig", berättar Söderlund.
Innan väncirkeln startade var Söderlund aktivt med i verk-samheten vid Vänstugan Svalboet i Närpes. Väncirkeln träffas i Svalboets utrymmen, men har varit ett skilt finansierat KomMed-projekt från RAY. Under träffarna samlas mellan tio och tjugo deltagare, de yngsta är kring 25 år och de äldsta kring 75.
"Vi diskuterar, går på promenader, spelar spel, dricker kaffe och äter gott. Det måste alltid finnas något gott", skrattar Björkman-Böling.
Fyller en funktion
Projektet KomMed har inte fått fortsätt finansiering, men verksamheten med väncirkeln fortsätter i Närpes. Nu uppbärs en symbolisk summa på två euro för att kunna köpa smått och gott till träffarna."Väncirkeln fyller absolut en funktion och det ska finnas möjligheter att fortsätta. Jag är inte i samma situation som Erna, men alla har vi något att ge varandra", säger Björkman-Böling.
För Erna Söderlund är verksamheten viktig. Att få grilla korv, gå på pizza och äta julgröt tillsammans är tillfällen hon inte vill missa.
"Jag väntar alltid på första onsdagen i månaden och ser till att jag aldrig har något annat program samma kväll som vi träffas med väncirkeln."
Träffarna har också hjälpt Söderlund på flera sätt.
"Jag har kommit närmare mina vänner, vi kan tala om hur vi mår eller om våra mediciner. Ibland skrattar vi, ibland är det allvarliga diskussioner."
"Det som är fint är att alla kan vara öppna, det finns en outtalad tystnadsplikt som fungerar. Väncirkeln bygger på integritet och respekt", inflikar Björkman-Böling.
En gemenskap för alla
När Ulla Björkman-Böling och Erna Söderlund talar om väncirkeln poängterar de att det handlar om en stor gemenskap"Som volontär knyter man inte vänskapsband bara till en person, utan diskuterar en kväll mer med en person och nästa kväll mer med en annan", säger Björkman-Böling.
Träffarna har ingen strikt modell som måste följas, utan var och en gör som man känner bäst.
"Vill man vara tyst så är man tyst", förklarar Björkman-Böling.
Söderlund har försökt locka med några vänner till verksamheten men har inte ännu lyckats.
"Jag har kontakt nästan dagligen med två personer. Jag har lovat plocka upp dem med bil, men det blir inte till. Jag har försökt säga att väncirkeln är till för alla. Vi talar inte om andras problem utanför cirkeln", säger Söderlund.
Som volontär känner sig Björkman-Böling inte heller bunden till något och uppmuntrar alla intresserade att testa.
"Det är inte många timmar i månaden jag använder för det här, kanske två eller tre", säger hon.
För dem som deltar i väncirkeln är det betydelsefullt att få umgås med andra och att få vara sig själva.
"I väncirkeln behöver jag inte känna något mindervärdeskomplex", säger Erna Söderlund.
"Man kan vara bekväm med sig själv", säger Ulla Björkman-Böling.
Hon började som volontär för att lära känna nya människor. Samtidigt som bekantskapskretsen har utvidgats har hon märkt att alla människor har sina egenheter och problem.
"Man ser inte på utsidan vem som är vem, livet är det samma för oss alla och det berikar att lära känna nya människor. Jag vill vara med och sudda ut gränserna mellan friska personer och personer med psykisk ohälsa. Ingen av oss har några garantier för hur vår morgondag ser ut."
Lågtröskelverksamhet
Väncirklarna startades upp under åren 2012 och 2013, men tanken föddes redan år 2009. Då gjordes en kartläggning över en vänjoursverksamhet bland medlemmarna i Psykosociala förbundets medlemsföreningar."I svaren framkom att våra medlemmar främst efterlyste stödpersoner. Många är ensamma och behöver sociala sammanhang att delta i. Föreningarna önskade att medlemmarna kunde erbjudas konkreta aktiviteter och att projektet kunde aktivera medlemmar som kanske inte annars har kontakt med föreningen", berättar Camilla Roslund-Nordling från Psykosociala förbundet.
Intresserade deltog i en kort utbildning på fem orter i Svenskfinland.
"Då samlade vi frivilliga som kunde tänka sig att delta som volontärer i cirklarna."
Med väncirklarna vill Psykosociala förbundet motverka isolering, ensamhet och utslagning.
"Det finns många som inte har någon fritidssysselsättning. En väncirkel erbjuder i första hand lågtröskelverksamhet i form av sällskap och samvaro. Man får träffa andra, prata och umgås. Komma ut en stund."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar