Den 25.9 ordnade KRAN rf och Kårkulla samkommun en
utbildningsdag på G18 i Helsingfors.
Dagen tog upp temat kvinnor och missbruk ur olika
perspektiv. Vi fick höra Gunilla Grönlunds berörande historia. Mamma
Gunilla Grönlund är aktiv i föreningen Fri från narkotika på Åland. Gunilla berättade om sin dotter
Lindas liv som missbrukare, hon visade en film om henne – Den maktlösa kampen. Filmen kan visas, i drogförebyggande
syfte, till ungdomar från yngre tonåren men lämpar sig även för övrig publik.Övriga rubriker under utbildningsdagen var Farmor på fyllan – Vuxna och äldre kvinnors alkohol- och läkemedelskonsumtion, Skillnader mellan manligt och kvinnligt missbruk, och Vem ser döttrarna till missbrukande föräldrar?
Hbl hade också en lång text från samma dag. Så här skriver de (Hbl 25.9.2014):
"Hoppas min berättelse kan rädda andra"
– Du behöver inte vara orolig. Jag tar aldrig livet av mig. Det sade Linda till sin mamma Gunilla Grönlund en dag i maj. I februari året därpå hängde hon sig. Det roliga var slut, ansåg Linda, när hon inte längre blev glad av "vaket" – hennes ord för amfetamin.
I februari är det åtta år sedan Linda Grönlund dog, hon blev 20 år.
Mamma Gunilla Grönlund är aktiv i föreningen Fri från narkotika på Åland och besöker skolor och föreningar för att berätta om Lindas liv som missbrukare och visa en film om henne – Den maktlösa kampen. I dag medverkar hon i seminariet Kvinnor och missbruk som hålls på G18 i Helsingfors.
– De som besöker skolor och talar om droger är ofta narkomaner som tagit sig ur missbruket och som numera är rena och framgångsrika. Men jag vill visa att det finns en annan sida. Den största delen lyckas aldrig sluta med droger och de som gör det för en ständig kamp mot återfallen, säger Gunilla Grönlund och tillägger:
– Om jag kan väcka någon och rädda honom eller henne från ett liv med missbruk är det värt min insats.
Värktabletter
Linda beskrivs som en nyfiken, orädd och viljestark tjej som klarade sig bra i skolan. Hon sjöng i kör, spelade på musikinstitutet och valdes till kommunens lucia. Hon växte upp med en äldre och en yngre syster på den åländska landsbygden. Pappan drev ett jordbruk och mamma Gunilla körde taxi.
När Linda gick i högstadiet hittade Gunilla tomma höljen av värk- och insomningstabletter i Lindas sopor. Pappan hade skadat foten och hade tabletter hemma.
– Hon förklarade att livet var så tråkigt, hon ville bara sova, och då hade en kille i gänget föreslagit att hon skulle ta tabletter.
Gunilla tog kontakt med alla tänkbara som kunde hjälpa Linda och ungdomsarbetarna Fältarna fick henne att sluta med tabletterna. Men sedan träffade hon en kille som rökte hasch och började själv. Det ledde sedan till att hon testade andra tabletter och även subutex, som heroin- och andra opiatmissbrukare kan ta som substitut.
Personlighetsförändring
Lindas missbruk varade i sex år. Ibland hade hon bättre perioder och gick en tid i skola efter högstadiet. Hon var också i två omgångar på behandlingshemmet Tolvis i Österbotten. Första gången blev hon utkastad för att hon drack öl, andra gången rymde hon med en kille. Med honom bodde hon på gatan i Vasa och injicerade heroin.
– En dag ringde hon och ville hem och hon var mirakulöst nog ren i hela tio månader, säger Gunilla Grönlund.
Sedan träffade hon gamla kompisar och återföll i missbruket, nu tog hon mest amfetamin och en gång var hon vaken 18 dagar i ett sträck. Men hon skrev i sin dagbok att drogerna inte hjälpte henne längre.
– Hon lämnade inget avskedsbrev efter sin död. Jag väljer att tro att hon inte visste vad hon gjorde, hennes personlighet var helt förändrad.
Nya droger
Gunilla Grönlund säger att hon inte är någon expert på drogmissbruk.
– Jag pratar som mamma. Jag vill att andra föräldrar ska tänka efter och granska sin egen inställning till droger. Varje beroende kan leda till nästa, tröskeln blir längre, och man vet inte på förhand vem som kan testa droger utan att blir missbrukare och vem som lätt blir beroende. När man väl fastnat finns det alltid någon att missbruka med, någon som förser en med droger och olika sätt att skaffa pengar för att få tag i det man vill ha. Och problemen minskar inte, tvärtom. Det kommer nya drogliknande preparat hela tiden, säger Gunilla Grönlund.
Text: Helena Forsgård
Mamma Gunilla Grönlund är aktiv i föreningen Fri från narkotika på Åland och besöker skolor och föreningar för att berätta om Lindas liv som missbrukare och visa en film om henne – Den maktlösa kampen. I dag medverkar hon i seminariet Kvinnor och missbruk som hålls på G18 i Helsingfors.
– De som besöker skolor och talar om droger är ofta narkomaner som tagit sig ur missbruket och som numera är rena och framgångsrika. Men jag vill visa att det finns en annan sida. Den största delen lyckas aldrig sluta med droger och de som gör det för en ständig kamp mot återfallen, säger Gunilla Grönlund och tillägger:
– Om jag kan väcka någon och rädda honom eller henne från ett liv med missbruk är det värt min insats.
Värktabletter
Linda beskrivs som en nyfiken, orädd och viljestark tjej som klarade sig bra i skolan. Hon sjöng i kör, spelade på musikinstitutet och valdes till kommunens lucia. Hon växte upp med en äldre och en yngre syster på den åländska landsbygden. Pappan drev ett jordbruk och mamma Gunilla körde taxi.
När Linda gick i högstadiet hittade Gunilla tomma höljen av värk- och insomningstabletter i Lindas sopor. Pappan hade skadat foten och hade tabletter hemma.
– Hon förklarade att livet var så tråkigt, hon ville bara sova, och då hade en kille i gänget föreslagit att hon skulle ta tabletter.
Gunilla tog kontakt med alla tänkbara som kunde hjälpa Linda och ungdomsarbetarna Fältarna fick henne att sluta med tabletterna. Men sedan träffade hon en kille som rökte hasch och började själv. Det ledde sedan till att hon testade andra tabletter och även subutex, som heroin- och andra opiatmissbrukare kan ta som substitut.
Personlighetsförändring
Lindas missbruk varade i sex år. Ibland hade hon bättre perioder och gick en tid i skola efter högstadiet. Hon var också i två omgångar på behandlingshemmet Tolvis i Österbotten. Första gången blev hon utkastad för att hon drack öl, andra gången rymde hon med en kille. Med honom bodde hon på gatan i Vasa och injicerade heroin.
– En dag ringde hon och ville hem och hon var mirakulöst nog ren i hela tio månader, säger Gunilla Grönlund.
Sedan träffade hon gamla kompisar och återföll i missbruket, nu tog hon mest amfetamin och en gång var hon vaken 18 dagar i ett sträck. Men hon skrev i sin dagbok att drogerna inte hjälpte henne längre.
– Hon lämnade inget avskedsbrev efter sin död. Jag väljer att tro att hon inte visste vad hon gjorde, hennes personlighet var helt förändrad.
Nya droger
Gunilla Grönlund säger att hon inte är någon expert på drogmissbruk.
– Jag pratar som mamma. Jag vill att andra föräldrar ska tänka efter och granska sin egen inställning till droger. Varje beroende kan leda till nästa, tröskeln blir längre, och man vet inte på förhand vem som kan testa droger utan att blir missbrukare och vem som lätt blir beroende. När man väl fastnat finns det alltid någon att missbruka med, någon som förser en med droger och olika sätt att skaffa pengar för att få tag i det man vill ha. Och problemen minskar inte, tvärtom. Det kommer nya drogliknande preparat hela tiden, säger Gunilla Grönlund.
Text: Helena Forsgård
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar