Ett seminarium där unga möter unga

Äntligen har vi knutit ihop alla trådar och kan berätta om ett nytt seminarium som riktar sig till unga i åldern 16-30! Vi har bjudit in två superintressanta föreläsare - Jessika Arvik från Stockholm och organisationen Maskrosbarn (http://www.maskrosbarn.org) och Benjamin Sidorov som numera bor i Helsingfors. Både Jessika och Benjamin har vuxit upp i trasiga familjeförhållanden kantade av psykisk ohälsa och missbruk. Hur har deras uppväxtår varit? Hur har de överlevt? Hur mår de idag?
Vi är så glada över att kunna erbjuda en unik seminariedag där unga möter unga och där vi talar om psykisk ohälsa. Anmäl dig redan nu! Platsen är Yrkesskolan Optima i Jakobstad, den 10 december mellan klockan 9-15. Mejla: camilla.roslund-nordling@fspc.fi. Mer information hittar du här:

Lyckade dagar i Åbo

Hej måndag! Och hej vardag! Här på kansliet känner vi oss fortfarande lite omtumlade efter de tre jubileumsdagarna i Åbo - det var mycket att ta in på en och samma gång. Mycket kärlek, värme och fin gemenskap. Bra föreläsare som gav oss mycket att fundera vidare på och roligt att så många ville dela dessa jubileumsdagar med oss. TACK till alla er som var med i Åbo! I nästa nummer av Respons kommer vi att skriva mer om föreläsningarna och festen, och det blir många vimmelbilder. Men här får ni ett smakprov. Sköt om er! Hälsar Pernilla

Sonja och Ira hälsar deltagarna välkomna vid anmälningsbordet.

 

                                  Stegmätare till alla deltagare.

Norska Arnhild Lauvengs föreläsning var otroligt bra och gav oss mycket att fundera på.

 

                                Hans Fredriksson föreläste på eftermiddagen. Tack Hans!

                                           Välkomstdrink hör varje jubileumsfest till.

                                                    Lilli och Pekka Saajoranta.

 

 

Karl-Göran Löfgren, Nafija Sabjakovic och Gunilla Ulfvens.

 

 

Viveca Stenius, ordförande för Sympati, blev utsedd till Årets medlem 2014.

 

Jubileumsfest i Åbo

Förberedelserna inför helgens jubileumsfest, seminarium och höstmöte är i full gång! Verksamhetsledaren Bodil talade häromdagen och livet före och efter höstmötet - det är mycket som ska planeras och organiseras inför kalaset i Åbo i helgen. Vi är nästan 100 personer som kommer att samlas vid Ruissalo Spa på fredag och lördag, under temat "Hitta din styrka". Psykolog och brukare Arnhild Lauveng från Norge föreläser om Den svåra konsten att hoppa långsamt - om förbättringsprocesser vid allvarlig psykisk sjukdom. Vi kommer också att få ta del av psykiater Hans Fredrikssons presentation om Salutogenes - hälsans ursprung - hitta dina styrkor. På programmet har vi också inslag av motion och en utflykt till Åbo slott. Under lördag förmiddag hålls förbundets höstmöte. Vi ser fram emot några roliga och intensiva dagar - hoppas vi ses i Åbo!

Svalboet uppmärksammar Världsdagen för psykisk hälsa

Hej alla!
Det kom ett mejl från Vänstugan Svalboet som vi givetvis vill dela med oss av till er. Så här skriver Sofia Rosenqvist:

Vänstugan Svalboet har uppmärksammat världsdagen för psykisk hälsa 10.10. Dagen förgylldes av allsång med Annette Nyberg och Sven Söderlund på dragspel. Gustav Skuthälla berättade om tankens kraft, där han lyfte fram de positiva tankarnas stora betydelse. Det bästa för människan är att man har förmågan att tänka positivt även i de svåraste situationer som vi ställs inför, så också i vardagen.

Att gilla sig själv

I dagens Österbottens Tidning finns en kolumn med den missvisande rubriken "Man måste gilla sig själv". Det måste man inte alls, och det kan vara oerhört svårt att tycka om sig själv. Många människor brottas med dålig självkänsla varje dag, genom hela livet.
Läs gärna kolumnen. Texten är min, men rubriken har någon skrivit åt mig, som inte riktigt har förstått budskapet i texten. Därför vill jag publicera hela kolumnen här så att ni kan läsa den. 

Ha en skön helg, alla ni fina människor! Hälsar Pernilla

Kolumn

Ingen hälsa utan psykisk hälsa

Att gilla sig själv. Smaka på den meningen.
Att gilla sig själv. Gör du det? Gillar du dig själv? Grattis! I så fall har du en väldigt bra välmåendegrund att bygga vidare på. Vi ska ju, trots allt, leva med oss själva resten av livet.
Men vad händer om man inte gillar sig själv? Om man rusar genom livet i hopp om att finna den där självkänslan någonstans, den som alla talar om? Vad händer om man inte hittar den?
Jag var på en mycket givande föreläsning förra veckan som handlade om konsten att gilla sig själv och hur man kan lägga upp strategier för ett hållbart välmående. Föreläsaren Cajsa Tengblad talade om att mycket i livet handlar om syn. Hur ser vi på andra? Hur ser vi på oss själva? Hur ser vi på olika situationer i livet? Om man har en tendens att förminska sig själv verkar alla andra både större och bättre. Den här navelskådningen och självfokuseringen gör att vi går miste om allt runtomkring och gör att vi kanske inte tar tillvara relationer, kärlek och bekräftelse. Vad händer med oss då?
Tengblad säger så här:

”Det är så lätt att tappa bort sig själv i alla krav och förväntningar. Alla går omkring och undrar om de duger i andras ögon. I genomsnitt kollar vi mobilen 168 gånger per dag. Varför då? Varför söker vi bekräftelse via sociala medier? Utan fysisk beröring genom mänskliga relationer vissnar vi och dör. Nöj dig inte med att bli gillad när du kan vara älskad”.

I dag är det Världsdagen för psykisk hälsa. Den 10 oktober varje år uppmärksammar man det faktum att psykisk ohälsa kan drabba precis vem som helst, i alla samhällsklasser och åldrar. När glappet mellan ideal och verklighet blir större mår vi allt sämre. När vi jämför oss med andra och mäter vårt värde i prestationer blir vi rädda för att misslyckas.

Vad gör du för att må bra? Under sina föreläsningar ställer Cajsa Tengblad alltid den frågan. Och publiken svarar nästan alltid på samma sätt: ”Jag motionerar – går på skogspromenader med hunden – äter choklad - träffa vänner - skrattar - sjunger i kör – njuter av egentid – att hugga ved...”. Och så vidare, och så vidare. Men INGEN svarar: ”att umgås med min partner”.
Det tycker jag är intressant. Tar vi varandra för givet? Har vi blivit sämre på att vårda våra nära relationer? Är det lättare att skicka styrkekramar på Facebook än att dela ut en mänsklig kram?

Välmående är ett livslångt projekt där fysisk och psykisk hälsa går hand i hand. Välmående är också ett tillsammans-projekt. Välbefinnande får man tillsammans med andra.
Och den där borttappade självkänslan då? Tja, det sägs att man hittar självkänslan när man slutar jaga den.

PERNILLA NYLUND
informatör Psykosociala förbundet
pernilla.nylund@fspc.fi

Med fokus på unga

Hej på er alla! Hej torsdag! Igår samlades hela personalen på musikcafé After Eight i Jakobstad för att diskutera hur vi på ett bättre sätt kan nå ut till unga och unga vuxna som ju är en växande målgrupp inom psykisk hälsa. Ångest och depression ökar, likaså förekomsten av självskadebeteenden. Dessutom ökar användningen av droger och läkemedel. I Österbottens Tidning 8.10.2014 kan man läsa mer om självskadebeteende bland unga. Läs här:
http://online.osterbottenstidning.fi/Artikel/Visa/40966

För oss som förbund är det viktigt att nå ut till den här målgruppen. På vår hemsida finns mycket information till unga, men det är också viktigt med interaktivitet. Kring detta diskuterade och formade vi hela gårdagen. Vi passade även på att fotografera vår nya regionsekreterare Ira hos Bildbolaget Du&Vi i Jakobstad. Här kommer några bilder också. Hälsar Pernilla

Åsa (blå tröja till vänster), arbetar som uppsökande ungdomsarbetare. Hon berättade för oss om sitt viktiga jobb. Tack för att du delade med dig, Åsa!

 

Fotografen Karolina Isaksson på Bildbolaget Du&Vi fotar Ira.

 

Social- och hälsovårdsreformen riskerar att förbise den psykiska hälsan

PRESSMEDDELANDE                                                                            

Utlåtande från Riksdagens mentalhälsopolitiska delegation 7.10.2014

Problemen inom den psykiska hälsan är en samhällelig utmaning, som det nuvarande servicesystemet har misslyckats med att bemöta. Finländarnas fysiska hälsa är allt bättre, men då det gäller den psykiska hälsan har servicesystemet inte uppnått motsvarande positiva utveckling.
40 procent av invalidpensioneringarna och 25 procent av sjukdagpenningarna bottnar i psykisk ohälsa, men av den kommunala hälsovårdens totalkostnader riktas endast 4,5 procent till tjänster inom psykisk hälsa. Den psykiska hälsan är en betydande del av folkhälsan, men i förslaget till lagen om ordnandet av social- och hälsovården ignoreras den. Varken i förslaget eller i motiveringarna tar man skilt ställning till främjande av den psykiska hälsan eller produktion av tjänster för psykisk hälsa.

Det förslag till lagen om ordnandet av social- och hälsovårdstjänster som är på utlåtanderunda ger goda möjligheter till en bred och ambitiös helhetsreform av servicesystemet. Hälsovårdens servicestruktur har inte följt förändringarna i befolkningens hälsotillstånd, utan riktas av historiska orsaker fortfarande för mycket mot vård av fysiska sjukdomar och sjukhustjänster. Reformen bör på ett bättre sätt rikta social- och hälsovårdens resurser till att möta befolkningens behov.

Social- och hälsovårdsreformen lägger också en grund för en närmare integration av tjänster inom psykisk hälsa med andra tjänster. Den bristfälliga integrationen har förorsakat stora problem, vilket syns i mentalpatienters förväntade livslängd som är ett par årtionden kortare än den övriga befolkningens. Reformen bör sammanfoga de fragmenterade tjänsterna för psykisk hälsa till en kundanpassad helhet. 

Några märkbara förbättringar i finländarnas psykiska hälsa kan inte skönjas, även om den fysiska hälsan förbättrats märkbart. I befolkningsgrupper med lägre utbildnings- och inkomstnivå finns tecken på försämring i den psykiska hälsan. Å andra sidan är de faktorer som påverkar den psykiska hälsan till stora delar kända, och kan åtgärdas. Dåligt bemötande, mobbning, våld, hjälplöshet, arbetslöshet och fattigdom förorsakar problem i den psykiska hälsan.

Till kommunens grunduppgifter hör att främja befolkningens välbefinnande och hälsa, och det inkluderar en minskning av ojämlikheten och begränsning av hälsoskillnaderna. I beklagligt få kommuner görs det systematiskt och målinriktat arbete för att främja den psykiska hälsan. Främjande av den psykiska hälsan i kommunen ligger på många sektorers ansvar. Stöd till barnfamiljer samt en tidig interaktion, förebyggande av våld, mobbning och dåligt bemötande, en trygg uppväxtmiljö samt en utveckling av skol- och arbetsvärlden till att stöda människors resurser – det är faktorer som främjar den psykiska hälsan och utvecklandet av stresshantering.
Nödvändigheten av strukturer som främjar hälsan i en situation där ansvaret ska delas mellan kommunerna, producentparterna och social- och hälsovårdsområdena har inte i tillräcklig omfattning uppmärksammats i förslaget till lagen om ordnandet av social- och hälsovården. Kommunernas sektorsöverskridande arbete för att främja den psykiska hälsan bör tryggas, även om ansvaret för ordnandet av social- och hälsovården flyttas över till social- och hälsovårdsområdena.  

Lagen om ordnandet av social- och hälsovården motiveras med och bygger till stor del på förnyelsebehovet i den ojämlika hälsovården. De sociala faktorerna är i en central ställning då det gäller den psykiska hälsan. Sociala åtgärder spelar en betydande roll i vården och rehabiliteringen av psykiska problem. För den som genomgår rehabilitering för sin psykiska hälsa är stöd i vardagen en viktig källa för livskvaliteten och återhämtningen.

Det finns en risk att man i en social- och hälsovårdsreform som är sprungen ur hälsovårdens behov glömmer det sociala perspektivet och dess stödjande strukturer. Betoningen på hälsovårdstjänster är inte en bra lösning sett till ett främjande av psykisk hälsa, eller förebyggande av störningar, vård och rehabilitering. För stor medikalisering av de psykiska problemen är något man bör vara försiktig med. Den största delen av problem i den psykiska hälsan härrör från livssituationer, och kan bäst skötas med lågtröskeltjänster som ger människor kraft. Organisationernas roll som producent av deltagartjänster och människonära tjänster bör säkerställas i reformen.

I genomförandet av lagen om ordnande av social- och hälsovården bör man undvika en överbetoning på hälsovårdsperspektivet och se till att tyngdpunkten ligger på lågtröskeltjänster som stöder människors egna resurser.

Problem med den psykiska hälsan kan ofta skötas framgångsrikt med interagerande metoder i psykoterapi. Samtalsvård som inleds i ett tillräckligt tidigt skede förebygger uppkomsten av problem och sparar resurser. Korttidspsykoterapi inom grundservicen har man goda erfarenheter av i andra länder (Sverige, Norge, England).

Enbart medicinsk vård vid psykiska störningar är inte tillräckligt för en kvalitativt god vård, utan den bör även kombineras med samtalsvård. Av de 4 000 finländare som årligen blir pensionerade på grund av depression har endast tio procent fått psykoterapivård för sin depression. Bristen på psykoterapitjänster i kommunerna förorsakar årligen samhället kostnader i form av långvariga sjukskrivningar och invalidpensioneringar.

Psykoterapi är en viktig vårdmetod, som till skillnad från andra vårdformer inte erbjuds inom de offentliga hälsovårdstjänsterna. De privata psykoterapitjänsterna har koncentrerats kring fem universitetsstäder, och på vissa områden är det överhuvudtaget inte ens möjligt att komma till terapi. Väntetiderna till psykoterapi är för långa och fördröjningen av vården kan försämra prognosen att bli bättre. Fpa:s rehabiliteringspsykoterapier är avsedda endast för den som är i arbete och studerande, även om behovet är stort också för dem som är utanför arbetslivet. Bristen i kommunernas psykoterapitjänster försätter även människor i en ekonomiskt ojämlik situation. Många har inte råd med den Fpa-ersatta psykoterapin.

Lagen om ordnande av social- och hälsovården bör klart och tydligt inkludera även psykoterapitjänsterna i anordnaransvaret för social- och hälsovårdsområdena. Reformen skulle medföra betydande hälsofördelar och vara nationalekonomiskt lönsam. 

För mer information, vänligen kontakta:
Kristian Wahlbeck, utvecklingsdirektör Föreningen för Mental Hälsa i Finland, 0400-659101
Bodil Viitanen, verksamhetsledare Psykosociala förbundet rf, 050-5251243

Välmående är ett livslångt projekt

Hej på er! Och välkommen måndag! Åtminstone i Österbotten blev vi bortskämda med en fantastiskt fin söndag med varmt och vackert väder, så nu har vi tankat energi och sol för att kunna ta itu med den här veckans prövningar.  Jag tänkte berätta om en härlig kvinna som heter Cajsa Tengblad. Hon kommer från Sverige och är utbildad hälsopedagog. Under de senaste 20 åren har hon arbetat mycket med ungdomar och hon föreläser ofta om självbild, människovärde och en sund relation till sig själv. För några dagar sedan hade jag förmånen att få ta del av hennes föreläsning i Nykarleby. Hon pratade om vikten av att gilla sig själv. Om hur viktigt det är att vara ärlig mot sig själv och andra.
- Jag är en hsp-person, en högkänslig person, och jag kämpar varje dag med att gilla mig själv. Jag pratar om det jag själv behöver höra och skriver om det jag själv behöver läsa. För att vi ska må bra gäller det att kämpa tillsammans. Välmående är ingenting som vi fixar över en natt, det är ett livslångt projekt som vi måste göra tillsammans med andra.
En längre text om Cajsa Tengblads föreläsning och kloka ord kommer i medlemstidningen Respons.
Ha en riktigt fin vecka! Hälsar Pernilla

Cajsa Tengblad

 

Kredu, Nykarleby

 

Kredu, Nykarleby

 

Cajsa Tengblad beskriver sitt mående som en sån här godis. Ibland är livet sött och vackert, ibland mörkt och jobbigt.

Om maktlöshet och frustration

Hej på er! Här är vi lite dagen-efter-seminariet och har under dagens lopp diskuterat alla viktiga frågor som kom upp under Anhörigseminariet i Jakobstad. Vi vill också passa på att tacka ALLA som deltog i tisdagens seminarium! Det blev en mycket givande dag, trots att biskop Björn Vikström fick avbryta sin föreläsning om mående i vardagen, då han själv plötsligt började må dåligt. Vi hoppas att han kryar på sig snart. Författaren Mathias Rosenlunds livsberättelse lämnade ingen oberörd. I sin föreläsning beskrev han en oerhört utsatt och frustrerande situation som anhörig - både hans bror och exfru lider av bipolärt syndrom - och Rosenlund talade mycket om maktlösheten, vanmakten han känner som anhörig:
- Jag inser min egen otillräcklighet. Vad ska jag göra? Vad kan jag göra för att hjälpa? Jag kan inte underlätta ångesten. Jag kan bara finnas där, säger han i sin föreläsning.

Mer om Anhörigseminariet kommer i nästa nummer av Respons.

                               Mathias Rosenlund