”Sverige, bäst i världen i funktionshinderpolitik?” Så löd frågan
och den övergripande rubriken på seminariet jag deltog på förra torsdagen 10.9.
Seminariet ordnades i samarbete av SAMS, VANE, Handikappforum och Svenska
institutet på Hanaholmens kulturcentrum för Sverige och Finland. Seminariet gav inget direkt svar på den
retoriska frågan, men nog intressanta föreläsningar om hur situationen ser ut idag,
både i Sverige och Finland, vad gäller tillgänglighet, delaktighet och möjligheter
till ett självständigt liv; vilka reformer som inverkat på var vi är idag samt vilka
förbättringar som ännu behövs.
Paula Risikko, Riksdagens andra vice talman
Bengt Westerberg, tidigare socialminister i Sverige och
nuvarande styrelseordförande för Institutet för handikappvetenskap, menade att
det inte går att svara på frågan om Sverige är bäst i funktionhinderpolitik
eftersom bra, jämförande studier saknas. (Detta är visst något som tidigare
regionsekreterare Johanna Cresswell-Smith jobbar med idagJ). Westerberg berättade
om vilka insatser man i Sverige vidtagit för att svara på de krav som FN:s
handikappkonvention inneburit sedan ratificeringen år 2006. I konventionen står
det nämligen att full delaktighet och ett självständigt liv är en mänsklig
rättighet, som tillhör alla, oberoende av vilka
svårigheter funktionsnedsättningen innebär. Westerberg påminde om att hindren
finns i miljön och att graden av svårigheter beror på till vilken grad miljön
är anpassad. Och det som är så fint är att konventionen lägger ansvaret för
hindren på samhället och inte på funktionsnedsättningen! Både Westerberg och
kommentatorn Paula Risikko, vår före detta social-och hälsovårds- samt
kommunminister, påpekade att personer med funktionsnedsättning är en heterogen
grupp med individuella behov och önskemål och därför bör lösningarna också vara
individuella.
Men fast man gjort mycket i Sverige för att stärka
möjligheterna till ett självständigt liv och fast vi i grannlandet inte ligger mycket
efter, har vi nog en lång väg att gå före vi kan tala om äkta jämlikhet och
jämställda levnadsförhållanden. Detta vittnade också Ken Gammelgård,
ursprungligen Karlebybo som emigrerat till Sverige och nu fungerar som
förbundssekreterare för DHR – förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder. Förbundet
låg bakom en stor kampanj, Torsdagsaktionen, som varade i 1000 (!) dagar. Varenda
torsdag i nästan tre år delade man ut flygblad till riksdagsledamöter för att
påverka lagarbete för ny diskrimineringslag. Idag är tillgänglighet en
diskrimineringsgrund i Sverige, det vill säga arbetsplatsen måste i teorin vara
tillgänglig och anpassas enligt arbetstagarens behov, men tyvärr är lagen så
vag i sin formulering att den inte egentligen har så mycket verkan.
Eftermiddagen inleddes med informationspaket om personlig
assistans med Riitta-Leena Karlsson, funktionshinderombudsman i Stockholm, som
påvisade hur personlig assistans stöder självständighet. Men trots att de
flesta användare av serviceformen är nöjda, finns det gott om utrymme för
förbättringar. Ett område för förbättring som kom upp i varje föreläsning var
attityder. Det behövs attitydförändring både på samhällelig som individnivå.
Lagreformer och anpassningar i samhället är en bra början, men det behövs en
öppen attitydmiljö som möjliggör inkludering i samhället och en äkta känsla av
delaktighet på alla livsområden där man inte behöver kämpa för sina rättigheter
om man har en funktionsnedsättning.
Moderatorn Ulrika Krook och
panelisterna Anna Caldén (FSH), Päivi Nurmi-Koikkalainen (THL), Riitta-Leena
Karlsson och Amu Urhonen (Kynnys ry)
Dialogen om personlig assistans visade tydligt att personlig
assistans minskar på de hinder i delaktighet som personer med
funktionsnedsättning har. Då assistensen fungerar ger det en möjlighet åt den
stödbehövande att koncentrera sig på andra (viktigare) uppgifter och roller i
livet, som till exempel moderskap, studier, förvärvsarbete, politiskt
påverkansarbete eller självförverkligande på andra sätt.
Skådespelaren och modellen Laurentzio
Petterson som varit med i bland annat tv-programmet Against all odds.
Dagen avslutades med en till retorisk fråga om ”var personer
med funktionsnedsättning får synas i samhället?”. Poeten Sanni Purhonen, också
informatör på Kynnys, samt skådespelaren och modellen Laurentzio Petterson,
klargjorde tydligt att fast svaret självklart är var som helst, hindrar rådande
attityder från att det i verkligheten är så. Medier har stor makt i att
förändra attityder men Carin Göthelid, mediechef för Svenska Yle, medgav att
medier hittills inte bidragit till mångfald i media som de borde ha gjort.
Personer med funktionsnedsättning borde synas mera i sammanhang där
funktionsnedsättningen inte ligger i huvudfokus. Olikhet är en rikedom!
Jag avslutar med en hälsning från Nina af Hällström, verksamhetsledare
för SAMS, som i sin inledning poängterade att tillgänglighet handlar om demokrati och att ett tillgängligt samhälle
gynnar alla.
Hälsar Nonni Mäkikärki, regionsekreterare
(Bilder: Henrika Juslin, SAMS)
Efter seminariet hade deltagarna
möjlighet att se utställningen AccessAbility. På bilden ser vi fotografen Lars
Kastilan tillsammans med projektledare Ilona Salonen, SAMS, regionsekreteraren
Nonni Mäkikärki, Psykosociala förbundet, och överinspektör Ulrika Krook,
Diskrimineringsombudsmannen.