Gör din egen kuvertväska

Hej på er, idag tänkte jag dela med mig av ett roligt syprojekt. Den här kuvertväskan såg jag på Pinterest för ett tag sen och eftersom den är ganska enkel att göra tänkte jag visa er hur jag gjorde min.

 

Lycka till!

Hälsningar Ida

 

Du behöver:

•        Ett yttertyg, gärna ett slit starkt och styvt tyg.

•        Ett fodertyg, jag har använt mig av ett tjockare bomullstyg.

•        Tråd

•        Knoppnålar

•        Synål

•        Sax

•        Symaskin

•        Måttband

•        Dragkedja

•        2 st nyckelringar

 

1.      Börja med att rita ut mönstret, jag har använt mig av vanligt bakplåtspapper.

 

2.      Placera ut mönstret på tyget, du behöver ha 4 delar av varje mönsterdel, dvs. 

·         2 st väskdelar i yttertyg

·         2 st väskdelar i ett fodertyg

·         2 st ”lockdelar” i yttertyg

·         2 st ”lockdelar” i fodertyg”

OBS! Om du använder samma mått på din väska som jag gör behövs ingen sömsmån eftersom den redan är inräknad!

 

 

 

 

3.      Sy ihop delarna, kom ihåg att se till att locken är spegelvända! Jag har valt att göra locket i en annan färg än resten av väskan.

 

 

För att dragkedjan ska bli snyggare kan man sy fast en liten tygbit i vardera änden på den.

 

                                                                                  

4.      Sy fast dragkedjan.

 

 

5.     Jag har valt att göra två stycken ”öglor” på min väska så att jag lätt ska kunna sätta fast ett axelband om jag vill. Det gör du såhär:

 

Jag har använt mig av 2 nyckelringar och lite restbitar av läder, men man kan naturligtvis använda vanligt tyg också.

 

6.      Sy ihop hela väskan

 

 

Tips!

·         Hörnen blir snyggare om man syr ett diagonalt stygn istället för att följa ”konturerna”.

·         Klipp även bort överflödigt tyg för att enklare få fina hörn

 

                                      

7.      Upprepa ovanstående steg med fodertyget. Enda skillnaden är att man, istället för att sy in en dragkedja, endast viker in tyget.

 

8.      När båda väskorna är klara sätter du in foderväskan i väskan av yttertyget Därefter syr du fast fodertyget i dragkedjan förhand.

 

 

Klart! 

 

Vi slår krokben på oss själva

I senaste numret av Amelia, som kom ut den 17 september, skriver man stort om psykisk hälsa. Man har gjort en undersökning - "Amelias stora kvinnoundersökning: Så mår vi 2015!" - där man betonar hur farligt kvinnor lever idag. Att vi slår krokben på oss själva i kampen om att hinna med ALLT och lite till. Forskarna pratar om en ny slags utbrändhet som drabbar kvinnor mitt i livet, som tidigare inte varit hemma från jobbet en enda dag, men nu plötsligt börjar synas allt mer i statistiken.

"För många är just den här perioden en utsatt tid, och som allt oftare leder till sjukskrivning. Var fjärde kvinna upplever en mycket hög stressnivå. Och faktum är att trots att kvinnor lever hälsosammare, tränar mer och äter bättre, så söker vi mer läkarvård och äter mer mediciner än män - där stress är en av orsakerna", skriver tidningen Amelia.

Hur är det med dig? Är du lyckad på jobbet, har ett städat och vackert inrett hem med färska blommor, och en perfekt garderob? Är du vältränad och har ett lugnt inre samtidigt som du lever ett rikt socialt liv med härliga mingel på schemat?

Sociala medier förstärker bilden av hur vi "ska" vara. Vilket gör att vi slår krokben på oss själva i jakten på "det perfekta livet". Nej, jag tycker att alla ska ta ett djupt andetag och fundera på vad som verkligen är viktigt här i livet, vad jag vill göra för att jag och min familj ska må bra, vad som gör oss lyckliga. Jag hoppas att undersökningar som den i Amelia ska få folk att inse hur galet vi lever och hur skadlig den här typen av stress kan vara.

Ta hand om dig, på ditt eget sätt.
Hälsar Pernilla

Flexibilitet på jobbet

Hej på er!
Nu har arbetet med årets sista tidning börjat! Temat är psykisk hälsa i arbetslivet och vi har bland annat träffat Mattias Granroth för att prata om hur arbetsgivare kan stärka sina arbetstagare på bästa sätt.
- Allt handlar om flexibilitet och kommunikation. Kan personalen vara flexibel så borde arbetsgivaren också kunna vara det. Om man för en ständig dialog så kan man stöda varandra på ett bra sätt, menar han.
- För egen del värdesätter jag flexibilitet mycket mer än hög lön. En flexibel arbetsgivare är guld värd, säger Mattias Granroth.
Läs mer om honom i nästa nummer av Respons!

Med detta vill jag önska er alla en fin fredag! Sköt om er!
Hälsar Pernilla

Föreläsning: Trender inom missbrukarvården

KRAN rf ordnar en utbildningsdag kring missbruk i Helsingfors den 7 oktober! Dagens huvudföreläsare är författaren, cannabisföreläsaren och muntliga berättaren Pelle Olsson från Sverige. Pelle har sedan 90-talet rest runt i Europa och i USA för att skriva om narkotikasituationen. Detta har resulterat i fyra reportageböcker. Han om någon känner till följderna av t ex legaliseringen av Cannabis i vissa delstater i USA. Läs mera på Pelles hemsida: www.pelleolsson.se. 

Under dagen får vi också bland annat ta del av Katja Gothonis livshistoria, fd hyresgäst vid Rosavillagatan 10 och hennes erfarenheter av boendet som inte kräver drogfrihet när man kämpar med att bli fri från sitt missbruk.

Utbildningsdagen är gratis, möjlighet till salladslunch i foajén kl. 12. Obs! Lunchen kostar 10 euro. Kontant betalning på plats och helst jämna pengar. Anmälan senast 2.10 till mette.strauss@kran.fi.

Plats: SFV-huset G18, Georgsgatan 18 A, festsalen i andra våningen.

Vem får synas i media?

Journalister med fördomar, fantomen med dockvagn, fiskporr, 90-åriga modeller i modereportage och Fazers blå. Detta och mycket annat fick vi ta del av på ett intressant seminarium på Hanaholmen i måndags.  Mottot (eller devisen som organisatörerna SOS Aktuellt och Finlands Svenska Handikappförbund kallade det) var att alla har rätt att synas i media på ett positivt sätt oberoende av funktionshinder eller social status. 

Anna Caldén, ordförande för Finlands Svenska Handikappförbund, öppnade seminariet med en kort tillbakablick på sitt liv. Av bilderna att döma är hennes kämparanda och positiva världssyn medfödda egenskaper. Hon har aldrig skämmats för sin funktionsnedsättning (hon är kortväxt och sitter i rullstol) eller låtit den hindra henne från att nå sina mål. Kombinationen av dessa är säkert källan till att hon orkar fortsätta med (för att använda hennes egna ord) ”den ständiga kampen om att få synas och höras, inte som person med funktionshinder, utan som medborgare”.

Anna Caldén.

 

Mångfald i media borde vara självklart. Men tyvärr är det inte så.  Personer med funktionsnedsättning och andra minoriteter har inte fått den synlighet i media som de borde ha. Detta var journalisterna Jeanette Björkqvist och Peter Al-Fakir ense om i paneldiskussionen som följde.  Orsaken är förutom rådande samhälleliga strukturer också beroende på mänskliga faktorer. Al-Fakir menade att trots att det finns en vilja i redaktioner att ta med personer med funktionsnedsättning väcker ämnet osäkerhet och rädslor i journalisten. Det kan kännas mödosamt att ta fram tillräckligt med fakta och bakgrundsinformation och dessutom kan journalisten helt enkelt vara rädd för att göra fel och inte vara tillräckligt sensitiv och ”politiskt korrekt”. Han var själv väldigt tacksam för att han ”vågat” tacka ja till möjligheten att göra tv-serien ”Dom kallar oss handikappade” som startar på Yle Fem inkommande söndag 27.9 kl.18.30. Här är en som i alla fall sitter framför tv:n dåJ.

Journalisterna Peter Al-Fakir och Jeanette Björkqvist tillsammans med
SOS Aktuellts Daniela Andersson längst till höger.

 

Istället för misär och sorg fick Al-Fakir med huvudpersonerna uppleva glädje, hopp, kärlek och längtan om att hitta någon att älska. Genom möjligheten att få träffa och ta del av deras liv fick Al-Fakir skrota en massa av de fördomar han själv haft. Björkqvist medgav också att hon har fördomar och berättade att fördomarna och viljan att bli av med dem de facto varit hennes drivkraft då hon valt att återge hur verkligheten ser ut för individer i starkt stigmatiserade människogrupper som rumänska romer, uteliggare eller drogmissbrukare. Och på så sätt kan journalister och media motverka och ändra på attityder också bland allmänheten. Fast man kan fråga sig varför man ger ett program namn som ”Dom kallar oss handikappade” tycker jag själv att det är bra att locka tittare genom att väcka deras nyfikenhet för annorlundaskap och sedan utnyttja tillfället till att visa hur alla vi människor sist och slutligen är ganska lika, oavsett till vilken grad vi passar in i ”normen”.

Genusforskaren och ”årets feminist” på Åland, fotografen Thomas Gunnarson påminde oss om att genus och normer är socialt konstruerade, alltså något som vi människor ger betydelse i den tid och enligt den kultur vi lever i. Det är alltså något föränderligt och något som kan påverkas.  Och med sin presentation visade han tydligt hur förändring verkligen är önskvärt. Han visade hur man i reklam och media upprätthåller attityder och stärker rådande könsroller med till exempel starka, trovärdiga män och känslosamma, snälla, mindre trovärdiga kvinnor. Efter att ha fått en kort inledning om vad genusforskning och normkritik innebär fick han oss i publiken att se på de bilder han valt från tidskrifter, reklamer och kampanjer med helt nya ögon. En del av bilderna blev helt galna och till och med absurda. Eller vad säger ni om ”veckans fiskeflicka” som får sexuell tillfredställelse av att fiska topless eller smeka en slemmig fisk? Eller den kvinnliga kocken som återges dansande barfota i restaurangens kök där hon en stund tidigare ertappats snattande köksredskap? Ett sätt Thomas Gunnarson själv använt för att rubba på könsroller är att ”byta kön” i bilderna. Då man ser en lätt (bikini)klädd kille i ”utmanade pose, med åtrå i blicken, framför en motorcykel”, blir det mest komiskt. Tacksamt är att föreläsaren också visar hur en förändring mot det bättre faktiskt håller på att ske. I reklam för leksaksaffärer kan vi se rosaklädda pojkar leka med dockor medan flickor leker med bilar och fantomen som skuffar en dockvagn. Sexuella minoriteter börjar också sakta få synlighet i olika former av reklam, inte endast med fokus på just det avvikande, utan också som symboler för traditionella samhälleliga institutioner som kyrkan och äktenskapet. För mig ger det tro och hopp om en bättre, tolerantare framtid där mångfald är norm!

SOS Aktuellts chefredaktör Daniela Andersson.

 

Går mångfald och kommersiell media då ihop? Svaret är ja, men det krävs mod och det krävs sinne för business. Amelia Adamo som tog scenen till följande är ett exempel på hur man kan påverka attityder och samtidigt hålla försäljningssiffrorna. Hon har själv velat skildra kvinnor i alla åldrar, även äldre, och samtidigt hittat en marknadsnisch i just kvinnor som är 55+. Det viktigaste enligt henne är att läsaren ska kunna identifiera sig med tidningen och att det därför inte kan finnas för mycket ”avvikande” om man vill behålla läsarna. Hon förespråkade en balans mellan att erbjuda tankeställare men samtidigt tillräckligt med trygghet genom identifiering i skildringar av det som är vardag för majoriteten av läsarna. Man kan ”peta” lite grann i läsarnas hjärnor och öppna deras tankar för annorlundaskap, men inte för mycket. Damtidningar ska erbjuda en avslappnad, skön stund i soffan för läsaren. Vi får hoppas att Adamo fortsätter att smyga in reportage om mindre bekväma teman också i framtiden. För som jag avslutade bloggen om seminariet förra veckan: Mångfald gynnar alla - också i media.

Amelia Adamo, journalist och chefredaktör som startat tidningarna Amelia, Tara och M-magasin.

 

Vi ses framför tv:n söndag kväll kl.18.30 då programmet ”Dom kallar oss handikappade” startar!

Hälsningar,Regionsekreteraren Nonni

Hälsans dag på Campus

Vi deltog i Hälsans dag på Campus i Jakobstad igår. Så här såg vårt informationsbord ut:

Milla och Ida.

Vi delade bland annat ut Psykosociala förbundet vykort:

TACK till er som stannade till och pratade med oss!
Hälsningar,
Pernilla, Camilla och Ida

Sverige, bäst i världen i funktionshinderpolitik?

”Sverige, bäst i världen i funktionshinderpolitik?” Så löd frågan och den övergripande rubriken på seminariet jag deltog på förra torsdagen 10.9. Seminariet ordnades i samarbete av SAMS, VANE, Handikappforum och Svenska institutet på Hanaholmens kulturcentrum för Sverige och Finland.  Seminariet gav inget direkt svar på den retoriska frågan, men nog intressanta föreläsningar om hur situationen ser ut idag, både i Sverige och Finland, vad gäller tillgänglighet, delaktighet och möjligheter till ett självständigt liv; vilka reformer som inverkat på var vi är idag samt vilka förbättringar som ännu behövs. 

                Paula Risikko, Riksdagens andra vice talman 

Bengt Westerberg, tidigare socialminister i Sverige och nuvarande styrelseordförande för Institutet för handikappvetenskap, menade att det inte går att svara på frågan om Sverige är bäst i funktionhinderpolitik eftersom bra, jämförande studier saknas. (Detta är visst något som tidigare regionsekreterare Johanna Cresswell-Smith jobbar med idagJ). Westerberg berättade om vilka insatser man i Sverige vidtagit för att svara på de krav som FN:s handikappkonvention inneburit sedan ratificeringen år 2006. I konventionen står det nämligen att full delaktighet och ett självständigt liv är en mänsklig rättighet, som tillhör alla, oberoende av vilka svårigheter funktionsnedsättningen innebär. Westerberg påminde om att hindren finns i miljön och att graden av svårigheter beror på till vilken grad miljön är anpassad. Och det som är så fint är att konventionen lägger ansvaret för hindren på samhället och inte på funktionsnedsättningen! Både Westerberg och kommentatorn Paula Risikko, vår före detta social-och hälsovårds- samt kommunminister, påpekade att personer med funktionsnedsättning är en heterogen grupp med individuella behov och önskemål och därför bör lösningarna också vara individuella.

Men fast man gjort mycket i Sverige för att stärka möjligheterna till ett självständigt liv och fast vi i grannlandet inte ligger mycket efter, har vi nog en lång väg att gå före vi kan tala om äkta jämlikhet och jämställda levnadsförhållanden. Detta vittnade också Ken Gammelgård, ursprungligen Karlebybo som emigrerat till Sverige och nu fungerar som förbundssekreterare för DHR – förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder. Förbundet låg bakom en stor kampanj, Torsdagsaktionen, som varade i 1000 (!) dagar. Varenda torsdag i nästan tre år delade man ut flygblad till riksdagsledamöter för att påverka lagarbete för ny diskrimineringslag. Idag är tillgänglighet en diskrimineringsgrund i Sverige, det vill säga arbetsplatsen måste i teorin vara tillgänglig och anpassas enligt arbetstagarens behov, men tyvärr är lagen så vag i sin formulering att den inte egentligen har så mycket verkan.

Eftermiddagen inleddes med informationspaket om personlig assistans med Riitta-Leena Karlsson, funktionshinderombudsman i Stockholm, som påvisade hur personlig assistans stöder självständighet. Men trots att de flesta användare av serviceformen är nöjda, finns det gott om utrymme för förbättringar. Ett område för förbättring som kom upp i varje föreläsning var attityder. Det behövs attitydförändring både på samhällelig som individnivå. Lagreformer och anpassningar i samhället är en bra början, men det behövs en öppen attitydmiljö som möjliggör inkludering i samhället och en äkta känsla av delaktighet på alla livsområden där man inte behöver kämpa för sina rättigheter om man har en funktionsnedsättning.

                             

Moderatorn Ulrika Krook och panelisterna Anna Caldén (FSH), Päivi Nurmi-Koikkalainen (THL), Riitta-Leena Karlsson och Amu Urhonen (Kynnys ry)

Dialogen om personlig assistans visade tydligt att personlig assistans minskar på de hinder i delaktighet som personer med funktionsnedsättning har. Då assistensen fungerar ger det en möjlighet åt den stödbehövande att koncentrera sig på andra (viktigare) uppgifter och roller i livet, som till exempel moderskap, studier, förvärvsarbete, politiskt påverkansarbete eller självförverkligande på andra sätt.

                                             

Skådespelaren och modellen Laurentzio Petterson som varit med i bland annat tv-programmet Against all odds.

Dagen avslutades med en till retorisk fråga om ”var personer med funktionsnedsättning får synas i samhället?”. Poeten Sanni Purhonen, också informatör på Kynnys, samt skådespelaren och modellen Laurentzio Petterson, klargjorde tydligt att fast svaret självklart är var som helst, hindrar rådande attityder från att det i verkligheten är så. Medier har stor makt i att förändra attityder men Carin Göthelid, mediechef för Svenska Yle, medgav att medier hittills inte bidragit till mångfald i media som de borde ha gjort. Personer med funktionsnedsättning borde synas mera i sammanhang där funktionsnedsättningen inte ligger i huvudfokus. Olikhet är en rikedom!

Jag avslutar med en hälsning från Nina af Hällström, verksamhetsledare för SAMS, som i sin inledning poängterade att tillgänglighet handlar om demokrati och att ett tillgängligt samhälle gynnar alla.

Hälsar Nonni Mäkikärki, regionsekreterare    

(Bilder: Henrika Juslin, SAMS)

                              

Efter seminariet hade deltagarna möjlighet att se utställningen AccessAbility. På bilden ser vi fotografen Lars Kastilan tillsammans med projektledare Ilona Salonen, SAMS, regionsekreteraren Nonni Mäkikärki, Psykosociala förbundet, och överinspektör Ulrika Krook, Diskrimineringsombudsmannen. 

Om att förebygga marginalisering

Välkomna på en seminariedag om att förebygga marginalisering bland unga 3.11.2015 i Vasa!
Finlands Svenska Socialförbund r.f. är arrangörer och dagens huvudföreläsare är författare, föreläsare, rådgivare om utanförskap och utsatthet Lasse Mattila. Han är utbildad socionom med 20 års erfarenhet av arbete med barn och ungdomar, är författare till böckerna ”Att förebygga livslångt utanförskap” och ”Att bygga bärande relationer”, samt har en bakgrund som maskrosbarn. (Läs mer på www.lassemattila.com).

Under dagen får vi även höra om vad som görs nationellt för att förebygga marginalisering och exempel på verksamhet i Åbo och Vasa där man hjälper och stöder unga.
Bindande anmälan senast 20.10 till kansli@fssf.fi. Deltagaravgift 90 euro för FSSF:s medlemmar och 105 euro för övriga. I avgiften ingår morgon- och eftermiddagskaffe, lunch samt föreläsningsmaterialet. Platsen är YH Novia, Seriegatan 2 i Vasa.

PROGRAM

9.30 Välkomstkaffe och anmälan
9.50 Inledning
10.00 Vad görs på nationell nivå för att förebygga marginalisering?
Georg Henrik Wrede, direktör, undervisnings- och kulturministeriet
10.45 Lågtröskelverksamhet för unga med missbruksproblematik
Anne Jussila, handledare, familjeterapeut, A-klinikstiftelsen i Åbo Föreläsningen hålls på finska.
11.45 Lunch
12.30 Uppsökande ungdomsverksamhet
Johanna Mickos, pedagogisk handledare, Föregångarna
13.00 Att bryta och förebygga utanförskap
Lasse Mattila, författare, rådgivare, socionom
14.00 Kaffe
14.30 Lasse Mattila fortsätter
15.30 Avslutning

Torsdagstolerans söker nya volontärer!

Torsdagstolerans är en grupp ungdomar som vill finnas till för andra ungdomar mellan 15-20 års ålder i Jakobstad med omnejd som upplever att de har en tuff vardag.

Torsdagstolerans behöver nu nya volontärer som själva är ungdomar och gärna hjälper och stödjer ungdomar som upplever en tung vardag och är i behov av en atmosfär där man är okej som man är. Det skulle handla om att träffas och laga mat, ta fram sin kreativa sida, bowla, vara spontan och annat vardagligt som kan hjälpa till att förebygga marginalisering och utanförskap.

Låter detta som något för dig? Låter det som att du har de egenskaper som behövs för att vara ett stöd för de som behöver det? Är du över 18 och ungdomlig av dig? Är du öppensinnad och beredd på att visa kärlek och förståelse? Mejla då oss på info@acceptans.fi och berätta mera om dig själv.

Nu är hösten här

September månad och man känner riktigt att hösten är här.

Här i Österbotten har det regnat en hel del och jag känner att humöret inte är på topp nu när solen inte visat sig på ett tag. Jag älskar sommaren och framförallt värmen. Därför tänkte jag dela med mig av några av mina favoriter bland alla sommarbilder som finns i min dator.

Ha en trevlig helg och en fin höst!                  

- Ida

Foton: Ida Blomström

Självmord kan förhindras

Torsdagen den 10.9 infaller den internationella dagen för förebyggande av självmord. Den här dagen har Psykosociala förbundet uppmärksammat bland annat genom en insändare i Hufvudstadsbladet.Vi har i Finland fått ett löfte av regeringen om ett program som ska främja psykisk hälsa. Äntligen tagit ett steg i rätt riktning! Landets självmordsstatistik har varit hög och vi behöver få ner siffrorna. OECD uppmärksammade i sin rapport 8.7.2014 Finlands höga självmordsstatistik (varje år begår omkring 1000 personer självmord i Finland). 

Självmord kan förhindras och förebyggas med stöd från samhällets sida. Det behövs en omstrukturering av vård och service. Den öppna vården behöver utvecklas. Det har sagts många gånger under de senaste 25 åren, att den öppna vården bör utvecklas för målgruppen personer med psykisk ohälsa och psykiska funktionsnedsättningar. Samma budskap, samma oro och samma problem och budskap om bristande öppenvård ventilerades på 1980- och 1990-talet. Men nu talar vi äntligen om hur vi behöver och kan börja utveckla öppnavården, service och socialt stöd för personer med psykisk funktionsnedsättning.

Psykosociala förbundet ser det som mycket viktigt att programmet inte misslyckas utan att man på allvar tar itu med handlingsplaner för att komma framåt kring dessa frågor. 

Bland annat detta skriver vår verksamhetsledare Bodil Viitanen i sin insändare.

Vänstugan Primula på äventyr i Lappland

I nyaste numret av Respons kan man bland annat läsa om Vänstugan Primulas resa till Lappland. Så här skriver verksamhetsledare Torolf Back:

Onsdagsmorgonen den 29 juli bar det iväg. Vi var 29 glada resenärer som satte oss i bussen med destination Lapiosalmi i Posio kommun. Efter Uleåborg började vi se renar och med både kaffe- och grillpauser anlände vi på kvällen till en väldigt naturskön lägergård med en närbelägen sjö. Vi blev inkvarterade i större och mindre stugor med alla bekvämligheter.

På torsdag åkte vi till Rovaniemi och hälsade på jultomten i Santa Village där även polcirkeln är, efter det fick man välja mellan ett besök till Arktikum eller gå ett varv på stan. Kvällarna tillbringade vi med promenader, bastubad och goda middagar av köksmästaren Tapani som ensam skötte hela ruljansen på lägergården.

Under fredagen gick bussen till Ruka där vi i regnet åkte lift upp till toppen på berget, tyvärr så kom det en riktigt rejäl regnskur just då vi satte oss i liften. Men trots detta hölls humöret på topp och i efterhand har vi fått höra av deltagarna att det var ett av de roligaste regnen de varit i. Vi besökte även Kuusamon Suurpetokeskus där vi bland annat såg en charmerande björn.

På lördagen vandrade vi i Korouoma och besökte Pentik gallerian. Sista dan for vi via Hillamarkkinat samt till den natursköna djurparken i Ranua. Hem till Kristinestad anlände vi nöjda och belåtna klockan 23.00 på söndagskvällen. 
Vår resa varade som sagt i hela fem dagar i ur och skur och roligt hade vi.

Foto: Torolf Back

Foto: Isabelle Back

Foto: Paavo Rantala

Foto: Isabelle Back

 

Torolf Back
Verksamhetsledare Vänstugan Primula

Positiva tankemönster

Vi träffade Nina Borgström, koordinator för det så kallade FRIENDS-programmet, i Helsingfors. Nina arbetar på Stationens Barn rf och hon talar mycket om negativa "röda" tankar och positiva "gröna" tankar och hur mycket våra tankar påverkar oss.
- Våra egna tankar och vår inre dialog påverkar våra känslor och hur vi reagerar i olika situationer. Positiva tankemönster har stor inverkan på vårt välmående, säger hon.
- Utmanande situationer finns överallt. I FRIENDS-programmet jobbar man med att stärka barn och ungas mentala välmående för att de ska klara av vardagens utmaningar och lära sig tänka gröna tankar. Exempelvis prov i skolan, en konflikt med en kompis eller ett bråk med föräldrarna kan vara sådant som kan skapa oro och ångest.

Otroligt intressant jobb hon har, Nina Borgström! Hela intervjun publicerar vi senare i tidningen Respons.

Vi önskar er alla en fin helg! Må väl!
/Pernilla

Jobbmöten i Helsingfors

Hej på er! Och hälsningar från Helsingfors! Hela personalen är på jobbmöte här så vi passar på att uppdatera med lite bilder från huvudstaden. En av oss har fyllt jämna år också, därav bilden på tårtan :) Under eftermiddagen kommer vi att ha träff med dem som sitter med i förbundets redaktionsråd, för att diskutera kommande temanummer och utbyta kreativa tankar och idéer. Nya Respons, som har tema: Ensamhet, torde delas ut vilken dag som helst nu. Hoppas att ni gillar den!
Önskar er alla en fin dag!
/Pernilla & Co

Foton: Pernilla Nylund