Det sårbara sinnet och den underbara gruppen i psykiska första hjälpen

Under fyra eftermiddagar har vi haft förmånen, Camilla och jag, att jobba med en underbar grupp. Tänkte, det här med grupper, det är nog något så fint. För i varje grupp jag haft förmånen att jobba, har man funnit en så fin gemenskap, trots alla olikheter som finns i oss människor. Nu möttes vi upp för att lära oss, studera och insamla kunskaper i hur kan vi lära oss att känna igen psykisk ohälsa och hur kan vi hjälpa utan att klampa oss på och hur viktig är inte respekten mot varann. 

Vi hade även glädjen att få ha med oss erfarenhetsexpert Johanna som berättade om sin bakgrund till en diagnos, depression och hennes väg i återhämtningen. För de studerande var Johannas berättelse väldigt, väldigt värdefull. Som det sas i gruppen ”framför oss stod en människa och berättar så modigt, så ärligt och så öppet om sin väg, så härligt och fint att få ta del av hennes berättelse”.

Den psykiska hälsan handlar om att må bra inombords, en känsla över att vara nöjd med sig själv och livet i stort. Det handlar också om att kunna hantera saker som händer i livet och ha stöd när man behöver det. Vad man ska göra för att må bra är väldigt individuellt, man bör finna sin egen väg. Men man kan alltid börja med att göra saker som får dig att njuta av livet och skratta. Kom ihåg att du är huvudpersonen i ditt liv och det finns bara en av dig!

Sista kursdagen gick vi alla med i kampanjen #RESPECT, mot sexuella trakasserier, det kände viktigt för oss!

Tack alla i vår fina grupp för att du deltog och för att du tog till dig av denna viktiga kunskap, psykiska första hjälpen 2.

Önskar er alla en jätteskön helg och kanske lite mjöd och struvor kommer att smaka.

/Ann-Charlott Rastas, rehabiliteringschef

Hur ser DIN förening och DITT förbund ut?

Hej vänner!
Här kommer ett nytt inlägg från vår gästbloggare Monica Björkell-Ruhl:

Det finns så många händelser, saker och fenomen som jag skulle vilja blogga om. Om jag har så mycket att skriva och säga, varför startar jag inte min egen blogg?

Det kan man fråga sig. Det har jag också frågat mig själv. Varje gång har jag landat på ungefär samma ställe: Jag vill blogga och skriva på färdigt etablerade plattformer i mån om möjlighet. Man behöver inte alltid uppfinna hjulet på nytt. Jag har haft egna bloggar tidigare. Det är mycket jobb med att upprätthålla en blogg. Det handlar inte bara om att uppfinna hjulet, utan det krävs också att se till att det finns luft i hjulet och att det ser bra ut.

På tal om färdigt etablerade plattformer, så vill jag berätta om Psykosociala Förbundet och dess vårmöte som jag var inbjuden till. Förbundets vårmöte ordnades tisdagen den 19.4.2016 på G18 i Helsingfors. Jag var inbjuden till mötet för att bli avtackad för Gipshjärtat. Och avtackad blev jag med en härlig blombukett.

Jag fick en härlig blombukett av förbundet.

Läs mera om Gipshjärtat: http://fspcblogg.blogspot.fi/2015/11/krya-pa-dig.html


Jag har varit medlem i Psykosociala Föreningen Sympati, därmed en del av förbundet, sedan december 2011. Jag har bland annat fått en stödperson via Sympati, deltagit i Sympatis och förbundets kurser, bloggat, fungerat som gruppledare för coaching-gruppen 2015-2016. Sist men inte minst, jag har samarbetat kring Gipshjärtat. Jag har haft möjlighet att påverka och vara delaktig utan att vara medlem i någon styrelse. Med det här sagt så vill jag visa att man kan göra föreningen och förbundet till en sådan förening och förbund man själv vill för sig själv. Genom att tala med föreningarnas och förbundets personal och frivilliga kan du berätta vad du behöver och vill ha. Du kan också berätta vad du är bra på och vad du kan ge åt andra. Med det kan man skapa sådan verksamhet som man själv behöver och mår bra av. Ännu bättre om andra också kan må bra av den verksamhet som du skapar. Jag känner att förbundet och Sympati är mycket tillmötesgående och samarbetsvilliga.


Hurdan verksamhet önskar och behöver du? Vad har du för gåvor som du kan dela med dig av? Vad drömmer du om? Hur ser din drömförening och drömförbund ut?

Just nu, drömmer jag om en kopp cappuccino... :-)

Jag drömmer om cappuccino...

Glad Valborg!

- Monica

Social fobi i teveserie

Mr Robot är en teveserie som handlar om en ung kille, Elliot, som är i 20-årsåldern och som lider av social fobi. På grund av hans fobi dras han också in i drogvärlden. Elliot jobbar på ett företag som cyber-securityingenjör men på natten förvandlas han till en vigilant hackare. På grund av Elliots sociala fobi så lär han känna nya människor med att han tar och ”hackar” dem. Under seriens gång möter Elliot en mystisk anarkist som kallar sig för Mr. Robot som bjuder in Elliot till en grupp med hackare som vill förstöra bolaget som han arbetar för, gruppen heter ”fsociety”.

Kan nog rekommendera serien åt vem som helst, även min 60-åriga far har tittat på den och gillade den skarpt. Fastän serien är starkt fokuserad på teknik så behöver man verkligen inte vara någon slags teknikentusiast utan man hänger man nog lätt med i svängarna.

Den första säsongen kan man köpa på dvd eller så kan man se den på Netflix.

Hälsningar från Tobias på förbundets regionkansli i Helsingfors

 

Hälsningar från Tobias på förbundets regionkansli i Helsingfors

FOMO - ett problem bara bland unga?

Fear of Missing out eller FOMO är ett problem som den yngre men såväl den äldre generationen lider av och det betyder i princip att man vill hela tiden veta vad som är på gång. Och man inbillar sig att man går miste om någon slags jätteviktig information om man inte t.ex. är tillgänglig på WhatsApp-gruppen när en av ens bästa vänner kommer hem från jobbet klockan 04 på morgonen... Ett annat bra exempel som jag åtskilliga gånger har sett är när vänner går på middag på en krog och ett tu tre så plötsligt sitter alla kring bordet och stirrar på sina telefoner istället för att prata med vännerna som de egentligen kom för att träffa.

Tyvärr så har jag inte hittat så jätte mycket information om FOMO på svenska men det finns på engelska en hel del.

På svenska: http://www.mabra.com/mitt-i-steget-du-kan-vara-en-fomo/

På engelska: https://www.sciencedaily.com/releases/2016/03/160330135623.htm

Hälsningar från Tobias

Vårmöte och nya erfarenhetsexperter!

Vi har två intensiva dagar i Helsingfors bakom oss och tänker här bjuda på några bilder om lite text om dagarna som gått. Den första dagen hölls förbundets vårmöte på G18, där cirka 40 personer deltog. Vårmötesdagen inleddes med en lätt lunch och följdes av en välkomsthälsning av styrelseordförande Christer Rönnlund. 

Psykosociala förbundets verksamhetsledare Bodil Viitanen och styrelseordförande Christer Rönnlund.

Deltagarna fick därefter se en 2 minuter lång video om "Gipshjärtat" som Monica Björkell-Ruhl har donerat till förbundet. Förbundets verksamhetsledare Bodil Viitanen tackade Monica Björkell-Ruhl med en blomma.

Före själva vårmötet fick deltagarna även lyssna till en föreläsning om föreningskunskap som hölls av Stefan Andersson, personaladministratör på SFV. Han berättade bland annat att det i Finland finns omkring 135 000 registrerade föreningar och man räknar med sammanlagt 15 miljoner föreningsmedlemskap.
- Det här innebär att 53 procent av finlandssvenskarna är aktiva i åtminstone en förening. Och många av oss är med i flera föreningar, säger Stefan Andersson.

I sin föreläsning talade han även om de grundläggande principerna i föreningslivet; frivilligheten, demokrati, jämlikhet och icke vinstbringande verksamhet.

- För att kunna registrera en ny förening behövs en styrelse med åtminstone tre medlemmar. Har man det är det fritt fram att grunda en ny förening.

Vårmötet blev en rätt kort historia där bokslut, verksamhetsberättelse och revisionsberättelse godkändes och klubbades av. Vårmötet kom även med en skrivelse som skickades ut i form av en insändare till alla finlandssvenska tidningar.

Höstmöte kommer att hållas den 28-29 oktober i Vasa.

Dag 2 fick vi ta del av ett mycket givande, rörande och fint slutseminarium för de nyblivna erfarenhetsexperterna. 

En erfarenhetsexpert är en person som har genomgått en erfarenhetsexpertutbildning och som har egen erfarenhet av missbruk och/eller psykisk ohälsa, antingen genom att själv ha haft problem, återhämtat sig, eller i egenskap av närstående.

Utbildningen ger erfarenhetsexperterna kunskaper att verka som utbildare, föreläsare, ledare för grupper eller som stödpersoner. Bland annat. Erfarenhetsexpertutbildningen har ordnats i samarbete mellan Kran rf, Psykosociala förbundet och KoKoA rf.

Nyutbildade erfarenhetsexperter!

Under dagen fick vi höra Leila Kronqvist och Kristina Karlsson berätta om dagcenter Hyddans verksamhet i Nykarleby, Österbotten. En plats som har betytt oerhört mycket för många människor.
- Hyddan är en plats där man får vara, utan krav. Man får vara precis som man är, säger Leila Kronqvist som varit verksamhetsledare på Hyddan i 14 år.

Kristina Karlsson.

Vi fick även ta del av Celinda Byskatas gripande föreläsning "Du som ser så frisk ut!" - att leva med en osynlig sjukdom. Celinda är 37 år, trebarnsmamma och företagare. Hon är även sjuk. Sedan år 2009 har hon diagnosticerats med svår, återkommande depression, utmattningsdepression, social ångest och panikångest. Bland annat. Hon berättar på ett avskalat och sakligt sätt om sitt mående, utan att på något sätt försköna verkligheten.Om hur vardagen kan se ut när man har ångest, om alla "goda råd" som personer i omgivningen kommer med, om vården hon fått och hur den har hjälpt henne, och hur det känns när man har så mycket i sitt bagage att man inte orkar bära det längre...

Tack för din berättelse, Celinda! Och grattis säger vi till alla nyutbildade erfarenhetsexperter!

Den perfekta some-bilden - Verksamhetskoordinatorns hälsning från Intercity 3!

Regionkansliet i Södra Finland har för denna fredag förmiddag flyttat till Intercity 3 tåget på väg mot östra Finland. Orsaken är att den att jag, verksamhetskoordinatorn Nonni, ska delta i kursen Psykiska 1-hjälpen del 1 som Kriscentret i Savonlinna ordnar detta veckoslut. Så jag har ett lite annorlunda veckoslut framför mej. Alltid trevligt med lite miljöombyteJ!

För en dryg vecka sedan hade jag också möjligheten att delta i en utbildning om kommunikation som Svenska studieförbundet ordnade. Jag tänkte nu dela med mej av lite tips från workshopen "Den perfekta some-bilden". I och med de sociala medierna har det visuellas betydelse i samhället och kommunikation blivit alltmer viktig. Bilder fungerar helt enkelt bättre än text på till exempel Facebook, som tillsvidare är den populäraste av de sociala medierna och där så många av oss tillbringar tid dagligen. Catchen med some är att den väcker känslor i oss och det är lättare med bilder än text. I det bästa fall kan bilden vara en direkt kanal till vårt inre, menade workshopsledaren Rabbe Sandelin, redaktör på Svenska folkskolans vänner och gav som exempel hur bilder används i pressen för att förstärka budskapet med bilder som väcker en viss känsla.

                                          

Hur skapar man då en bra bild för sociala medier? Framförallt då det är frågan om föreningens facebooksida? Hur visualiserar man verksamhet som möten och föreläsningar vilka oftast bygger på det auditiva dvs det hörda? Här är några saker som det kan vara värt att tänka på:

Utnyttja mobilen! Smarttelefoner har idag ofta ganska bra och lättanvända kameror. Man behöver inte nödvändigtvis köpa en dyr systemkamera för att få bra bilder. Dessutom har man vanligtvis telefonen med sig var man än är och då är den väldigt behändig att fånga ögonblicket. I alla fall då man lyckas ta en bra bild. Och för att lyckas lättare lönar det sig att bekanta sig med manicken. Alltså:

Läs manualen! Om du vill få bättre bilder, också annat än utomhus den perfekta sommardagen med det perfekta solljuset kan det löna sig att bekanta sig med hur telefonens kamera fungerar tekniskt så att man kan ställa in den manuellt. Med automatinställningen kommer man inte så långt.

Undvik att använda filter för att manipulera bilden! 70-talsfilter och andra kan vara roliga, men bör undvikas på föreningens sidor. Då bilderans ”stil” är väldigt varierande kan det lätt uppfattas som råddigt och oproffsigt. Undvik att manipulera med filter i hopp om en bättre bild, använd hellre det föregående tipset. Lär du dej den rätta tekniken får du en fin bild utan.

Konsekvens! Fundera vad syftet är med Fb-sidan eller Instagram. Vad vill ni som organisation förmedla och informera om? Vad är budskapet? Ska flödet vara ur organsiationssynvinkel eller personligt? Publiken bildar en mental bild av organisationen via det vi lägger ut och då ska man undvika att förbrylla genom att variera mellan allmänt och väldigt personligt.

Fota en eller några istället för hela gruppen! Gruppbilder lyckas sällan. Det är svårt att få hela gruppen att synas så att det ser visuellt bra ut, dessutom har någon alltid ögonen stängda eller konstig min då man plåtar flera på en gång. Välj hellre någon eller några som du tar närbild på. (Men gå inte för nära). Man kan tagga också dem som inte syns på bilden.

Hitta något visuellt intressant! Då det är frågan om möten eller föreläsningar kan det fungera bättre om man istället för deltagarna försöker fånga in något som symboliserar träffen eller berättar något om utrymmet man är i.

Och sist men inte minst mitt eget råd:

Våga, prova och testa. Sociala medier ska också vara något roligt och vill man lyckas behöver man öva. Dessutom får man misslyckas ibland. Fast Facebook, Instagram och Whatsapp äger de bilder man lägger upp, kan man ändå gå till sitt flöde och radera och göra ändringar i efterhand.

Till sist vill jag ännu påpeka att det kändes lite pinsamt att sätta in bilder i den här texten fullkomligt medveten om att de är långt från perfekta. Med tanke på framtiden tror jag att jag ska börja med att läsa manualen för kameran på min iphone;).

Trevligt veckoslut till er alla,

                                            hälsar Nonni från tåget

Helgtips på poddar och serier om psykisk hälsa

Hej fredag!
Inför den stundande helgen tänkte vi passa på att tipsa om några poddar som rör psykisk hälsa på olika sätt. Det är vår nya medarbetare Robert som har sammanställt listan. Tack för det!

Ångestpodden tar upp alla dom tankar och funderingar som många någon gång har tänkt men inte pratat om högt. Lättsamhet och allvar är två ingredienser till hur Ångestpodden bryter tabun och skapar mer öppenhet kring psykisk ohälsa. Den finns här:
Ångestpodden

På Sveriges radios P3 hittar man alla avsnitt av poddserien "Psyket". Kolla här:
Psyket

På P1 finns serien "Kropp & Själ", ett hälsojournalistiskt program om livet, hälsan och vetenskapen. Programmet sänds varje vecka i P1 och ämnena varierar - allt från träning till medicin och sömnproblem tas upp med ett kritiskt öga på de rådande hälsotrenderna. Finns här:
Kropp & Själ

Nu planerar vi Anhörigseminariet 2016!

Nu är planeringen av Anhörigseminariet 2016 igång! Psykosociala förbundet fungerar som medarrangör tillsammans med Svenska Österbottens Anhörigförening och Finfami Österbotten. Vi är ännu i startgroparna och hade ett idémöte idag på förmiddagen, men tanken är att seminariedagen kommer att hållas i Jakobstad i november. Vi återkommer när vi har mer att berätta!

 

Foto: Robert Fagerholm

Har du besökt Lappvikens Källa?

Hej på er denna måndag! Här kommer ett inlägg av vår gästbloggare Monica Björkell-Ruhl:

Äntligen! Äntligen gjorde jag slag i saken och besökte Lappvikens Källa och Lappvikens sjukhus i Helsingfors. Utan min väninnas förslag om en träff på caféet tillsammans med hennes väninna skulle jag inte ha kommit mig för att besöka denna fantastiska oas. Inte ännu i alla fall. Caféträffar hör till mina fritidsintressen så om ordet café ingår i förslag om träffar och utflykter så snappar mina antenner upp dem extra väl.

Lappvikens Källa är ett nytt center för psykiskt välbefinnande på Lappvikens sjukhus i Helsingfors. Lappvikens sjukhus byggdes på 1840-talet i Helsingfors som Finlands första mentalsjukhus, dit patienter fördes för att tillfriskna. Platsen valdes noga ut och sjukhuset befinner sig i ett naturskönt område. Byggnaderna ritades av Carl Ludvig Engel.

 

Du får en påtår när du beställer kaffe och te.

Caféet fick höga poäng av oss trots att jag, som inte dricker vanligt kaffe, inte kunde beställa cappuccino eller andra specialkaffedrycker som erbjuds på trendiga caféer här och där. Jag beställde te, en smörgås och ett kex. Utbudet var hyfsat för ett litet café som detta.

 

Vi hann gå runt i en del av huset, södra flygeln, som hör till Lappvikens Källa. Där renoveras det och tvättas och fixas. Allt detta för att olika små aktörer ska kunna hysa sig in i vad som tidigare användes som patientrum och nu ska användas som arbetsrum och kontor åt olika aktörer inom mental hälsa.

 

Jag har inte varit inskriven som patient på sjukhuset. Jag har inga erfarenheter av verksamheten och vården som erbjöds där under sjukhusets över 150 år långa historia. Jag kan ändå höra röster i korridorerna och se bilder framför mig av livet i denna gamla förfallna byggnad. Det finns otaliga upplevelser hos personer som vårdades här, somliga mer negativa och sorgliga än andra. Jag lyfter på hatten åt de personer som nu försöker vända något svårt, negativt och sorgligt till något fint, positivt och vackert. Jag tycker det är så otroligt fint och kraftgivande när man kan vända något svårt och sorgligt till något nytt och vackert. Det jobbar jag också med varje dag.

 

 

Om du inte ännu besökt Lappvikens Källa uppmuntrar jag dig att göra det snart. Vänta dock ett par veckor tills träden i parkerna och nere vid stranden fått löv.

- Monica

Små detaljer kan ha stor betydelse

Det här blogginlägget kommer att handla om en liten lapp som jag hittade på mitt skrivbord imorse. En liten lapp som gjorde mig alldeles varm i hjärtat, och som fick mig att fundera på hur vi visar våra medmänniskor att vi bryr oss om dem?

Den här lappen fanns vid min jobbdator imorse:

En orange post it-lapp med ett glatt budskap. Jag blev, som sagt, alldeles varm i hjärtat. Av omtänksamheten som mina kollegor visade. De kunde ju bara ha lämnat mjölken i kylskåpet och gått hem. Istället bemödade de sig med att skriva en hälsning till mig. Den lilla gesten har redan gjort den här fredagen till den bästa fredagen på länge. Och jag tänker att vi nutidsmänniskor krånglar till det så mycket i våra försök att vara vänliga. Det behövs inte en stor bukett rosor eller flera kilogram choklad för att visa att man bryr sig om sina vänner. En komplimang är god nog, en kram, en klapp på axeln eller en ärlig fråga om hur du mår idag... eller så kan man lämna en orange post it-lapp vid en kollegas dator med en text som visar att man bryr sig.

Små detaljer kan ha väldigt stor betydelse.
Sköt om dig och ha en fin helg!
/Pernilla

Regionkansliet har fått en praktikant. Välkommen med i gänget, Tobias!

Hej, mitt namn är Tobias Wulff, jag har just börjat som praktikant här på Psykosociala förbundets regionkansli på G18 i Helsingfors.
Jag är en lugn kille på 24 år, vänlig, trevlig, lugn, artig, ibland är jag lite väl tystlåten.
På fritiden lyssnar jag på musik, är speciellt intresserad av musik inom Metal-genren som ni säkert kan se på bilden (nudge nudge, wink wink).
Men uppskattar såväl klassisk musik samt filmmusik, jag läser mycket böcker, tittar på filmer, tv-serier, går på bio.
Jag valde "the lone-wolf"- livsstilen när jag inte fann någon slags vettighet med supandet, har heller aldrig rökt eller tagit droger.
Jag är också jätteintresserad samt passionerad av datorvärlden samt att hjälpa andra människor med problem inom IT.
Jag gillar att äta god mat.

Hur kommunicerar vi vår verksamhet?

Psykosociala förbundet deltog igår i ett oerhört intressant kommunikationsseminarium i Helsingfors. Det bjöds på två finfina föreläsningar och fyra workshopar. Föreläsaren och företagsutvecklaren Patricia Wiklund berättade om hur man utformar en kommunikationsstrategi som varje organisation bör ha för att kunna kommunicera effektivt och uppnå de målsättningar som satts upp. Föreläsningen var en steg-för-steg-guide där vi fick ta del av en mängd olika tips och idéer om hur man kan kommunicera bättre, både internt och externt. Mycket intressant!

Gunilla Löfstedt-Söderholm är kommunikationschef på Svenska litteratursällskapet och leder ett team på fem personer. Hon berättade om hur SLS gjort sin kommunikationsstrategi:

Gunilla Löfstedt-Söderholm.

Efter lunchen fick deltagarna välja bland 4 olika workshops. A-gruppen pratade om appar. B-gruppen diskuterade sociala medier såsom Facebook, Pinterest, Instagram och YouTube. C-gruppen fokuserade på hur man tar en perfekt bild till just sociala medier och hur man visualiserar "tråkig" verksamhet, typ möten och föreläsningar. Vilka bildval och bildvinklar gör vi?

Och grupp D pratade om hur man kan visa sin verksamhet via video. Antonia Husberg, informatör på Svenska Lantbruksproducenternas centralförbund, skapade en video inför kongressen 2015. Den och flera andra fina filmsnuttar fick vi ta del av. Vi diskuterade även om det börjar vara dags att livestreama föreläsningar och andra evenemang som vi arrangerar...?

Här berättar informatör Antonia Husberg om hur man kan använda film
för att lyfta fram sin verksamhet.

Ny medarbetare

Psykosociala förbundet har en ny medarbetare! Det här är Robert Fagerholm som jobbar sin första arbetsdag hos oss idag. Han är anställd för ett år genom det RAY-finansierade projektet "Unga in i arbetslivet". Han kommer att jobba från huvudkansli i Jakobstad. Välkommen Robert!

 

Robert Fagerholm är förbundets nya medarbetare.