Flexibelt arbetsliv

Vi har pratat om det här tidigare, men det tål att upprepas. Vikten av ett flexibelt arbetsliv. För hälsans skull. För att arbetstagarna ska känna att de kan påverka sin egen arbetssituation, för att eget ansvar innebär nöjdare arbetstagare, och för att nöjda arbetstagare är mer produktiva. Fredagar är en extra flexibel dag på Psykosociala förbundet. Då arbetar flera av oss på distans, vilket innebär att det till exempel kan se ut så här. Bilden visar ett "hemmakontor" vid ett köksfönster. Redan det att man kan vila ögonen på en annan miljö än den vanliga jobbmiljön känns kreativ. Samma arbete blir gjort, men på en annan plats.

Hur flexibel är din arbetsgivare? Hur skulle du vilja att din arbetssituation såg ut? Prata med din chef! Kanske din önskan går att förverkliga, bara du ställer frågan och uttrycker din önskan. Hur ska chefen annars kunna veta vad du går omkring och funderar på.

En skön fredag och en bra helg önskar vi dig! Kom ihåg att du är värdefull!
/Pernilla, informatör

Fredag - igen!

Ibland snurrar vardagshjulet extra snabbt. Har du upplevt det någon gång? Ni vet, den där känslan av att det är måndag och fredag hela tiden och man undrar vart alla andra dagar har tagit vägen. På Psykosociala förbundet är vi inne i en sådan period nu. Vi gör mycket av allt, och måste påminna oss om att stanna upp och reflektera emellanåt, istället för att bara tuta och köra. Det är viktigt att reflektera. För att hinna andas och för att kunna utvecklas. Om man inte reflekterar vet man ju inte vad man gjorde bra och vad som kan göras bättre.

Vardagen på Psykosociala förbundet har den senaste tiden inneburit: kurser i Psykiska första hjälpen, vi har varit på en inforunda i Helsingfors, färdigställt årets första tidning, och haft ett redaktionsmöte på G18. Våra alldeles egna YAM-instruktörer har dragit sitt första program åt 31 ungdomar i åldern 15-17 år, informatören har varit på två utbildningsdagar, byrå- och redaktionssekreteraren har deltagit i en föreläsning om EU:s dataskyddsreform och hur personuppgifter i framtiden ska behandlas, och verksamhetsledaren har bland annat deltagit i ett Soste-möte i Vasa. Dessutom har vi kört igång planeringen av Livsloppet 2017 på allvar! Tillståndsansökan är inlämnad till staden Jakobstad och nu väntar vi på ett utlåtande. Sen kommer det att rulla på med planeringen ända fram till den 10 oktober då vi hoppas att så många som möjligt vill uppmärksamma Världsdagen för psykisk hälsa med oss!

Ja, och nu är det alltså fredag. Igen. Här bjuder vi på några bilder från veckan som varit. Önskar dig en skön helg! Kom ihåg att andas och reflektera och påminna dig om att du är värdefull!

Ansök till vårens anpassningskurser

Nu är det hög tid att anmäla sig till vårens anpassningskurser: Depressionsskola och Kraftgivande fotografering! Båda kurserna hålls i slutet av maj månad. Mer information om anpassningskurserna får du via vår hemsida fspc.fi eller genom att kontakta rehabiliteringschef Ann-Charlott Rastas 050-3688891 eller rehabiliteringsrådgivare Camilla Roslund-Nordling 050-4096640.

Vi ser fram emot din ansökan!

Alla behövs!

Att träffa personalen ute på fältet är väldigt viktigt. Informera om vår verksamhet, så de i sin tur kan föra budskapet vidare. Att utbyta information och erfarenheter är viktigt, för vi jobbar ju alla för människans välmående. Tack avdelning 8 på HUC och Stengårds psykiatriska svenska team! Hälsar Nonni och Ann-Charlott som konstaterar - vi behövs alla!

"En minnesvärd helg"

Blogginlägg från anpassningskursen ”Kul för unga” Himos 9-12.3.2017

Hejsan!
Jag har fått äran att göra ett blogginlägg om den roliga och minnesvärda resan till Himos tillsammans med ett härligt gäng människor. Verkligen behövligt att få komma ut i backen och skippa vardagsstressen för några dagar!

Torsdagen den nionde mars startade bussen kl. 17:00 från gamla busstationen. Resan ner till Jämsa där Himos ligger ca 4 - 4 ½ timme bort. Vid ca 21:30 kom vi fram, trötta och hungriga efter en lång bussresa. Det serverades kvällsmål innan vi gick och lade oss för att vila upp oss inför morgondagen.

08:30 på fredagsmorgonen serverades frukost och vid 10:15 åkte bussen till Himos. Vi spenderade hela dagen där fram till halv fyra då vi åkte tillbaka. Det var lite halvmulet och på plusgrader den dagen dock, men det var bra skidväder i allafall, även om det blev extra svettigt och varmt i de tjocka vinterkläderna. Då vi kom tillbaka var det dags för middag. På kvällen hade vi lite lekar och diskussion och pratade om hur dagen varit. Det serverades kvällsmål vid 21:00 och vid 23 skulle det vara tyst i korridorerna. En lyckad dag!

Lördagen gick ut på samma vis, men vi hade idealväder. Skinande sol, lördag, perfekt snö i backen och väldigt mycket folk. Man var tvungen att ta det lugnt i backen för det gick så pass fort för det hade frusit på lite extra under natten. Vi åkte tillbaka vid samma tid, och till kvällen var det dags för bastu och ett vinterdopp i vattnet. Det var premiär för min del, men det krävdes två försök innan jag vågade doppa mig helt. Efter bastubadandet fick vi lyssna på två livshistorier som två av ledarna delade med sig av. Det fick en att tänka till och man kände igen en hel del eftersom alla i gruppen som var med har varit med om samma situation hemma, alltså t.ex en förälder med missbruksproblem och/eller psykisk ohälsa. 20:30 serverades kvällsmål och vid 21:00 var det dags för Melodifestivalens final på the big screen, lyx! Min favoritlåt vann hela köret, men det var inte alla som hurrade dock, för de hade någon annan favorit. Mellon var slut vid 23, och vi gick så småningom och lade oss till sängs efter det.

Vi hade sovmorgon till 09:00 på söndagen och vi hann äta frukost, packa, städa och göra oss i ordning innan bussen skulle åka hemåt vid 12:00. Nu återstod det ca 4h hem innan en riktigt mysig resa var slut. Är glad att jag valde att komma med och man lärde känna en massa nya och härliga människor med goda hjärtan hela bunten. Tack för allt!

Hälsningar,

Nathalie Bäck, skribent

 

Finland 100 år - 100 procent delaktighet!

 

 

För att uppmärksamma jubileumsåret Finland 100 och det fortsatta arbetet med att uppmärksamma FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har man inom SAMS och projektet Minoriteter inom Minoriteten tagit fram helt fantastiska vykort. Bra jobbat alla inblandade! Korten är superfina och på baksidan av varje kort finns olika rättigheter tryckta.

Till exempel står det så här på ett av vykorten:

Artikel 3. Allmänna principer
"...respekt för olikheter och accepterande av personer med funktionsnedsättning som en del av den mänskliga mångfalden och mänskligheten".

Eller så här:

Artikel 5. Jämlikhet och ickediskriminering
"Konventionsstaterna ska förbjuda all diskriminering på grund av funktionsnedsättning och garantera personer med funktionsnedsättning lika och effektivt rättsligt skydd mot diskriminering på alla grunder".

Arbetsgemenskap behöver odlas och vattnas

Arbetsgemenskap är ingenting man kan ta för givet. Det är någonting man behöver jobba på, odla, och vattna. På Psykosociala förbundet påminner vi oss om dessa tankar lite nu som då. Precis som på alla arbetsplatser behöver vi ibland stanna upp och inse att vi gör ett bra jobb med de resurser vi har, att vi gör ett värdefullt jobb och att vi bibehåller den fina gemenskapen vi har i teamet. Vi är så sårbara när vi är få och därför behöver vi värna om varandra.

För arbetshälsans skull hade vi därför planerat in en rekreationsdag där vi valde att fokusera på motion, frisk luft och gemenskap. I snöyra traskade vi iväg längs vita stigar rakt in i skogen, tills vi hamnade i en stuga där vi tog paus och åt vår medhavda lunch. En viktig dag på många sätt, som gav oss mycket energi! Här kommer några bilder från dagen, varsågod!

Tobias vårhälsningar från kansliet i Helsingfors

Hej, här är en liten uppdatering från mig, Tobias här på kontoret i G18, om det som har hänt och vad som är på gång. 

Vintermörkret som kom i oktober fick mig att bli slö och allmänt passiv på jobbet, lovade skriva en text om ett ämne som jag är jätte insatt i men ändå ligger texten och slappar på skrivbordet utan att orka dra sig upp och bli färdig. Har som sagt haft otroligt mycket problem att få saker till stånd känns det som och kreativiteten har nästan varit på noll. Jag inbillar mig att magen putar ut och fläsket rullar ut på bordet och nu hoppas jag att solen ska få mig att bli fysiskt mera aktiv.

För ett par veckor sedan gick jag med i en planeringsgrupp för en workshop som Finlands svenska kompetenscenter (FSKC) kommer att ha på Nuori 2017 konferensen i Tammerfors om några veckor. I planeringsgruppen har vi funderat, planerat och kommit fram till ett par sketcher som vissa av oss skall dra. Temat som sketcherna skall föra fram är hur unga blir bemötta av professionella i dagens samhälle, samt hur unga mår och känsliga ämnen som kanske inte tas upp på grund av stigma. Medverkan i gruppen känns bra och det är enkelt att komma fram och berätta sin åsikt. Man behöver inte vara rädd för att göra sig bort. Det är väl vad som kallas för delaktighet?

Våren för också med sig stora beslut om framtiden i och med att min anställning på förbundet börjar närma sig sitt slut. Inte så lätt, om jag är ärlig, på grund av att jag är osäker på vad som är det rätta beslutet och jag oroar mig för att om jag gör fel beslut så kommer jag att ångra det i år och dagar. Beslutet är mellan att söka ett nytt jobb eller ta itu med studier, det ena utesluter ju inte det andra men det är ändå ett stort beslut som känns jätte svårt, samt nu när man just har läst om att unga i högskolor och universitet har lättare att få psykiska problem så börjar ju nog alla varningsklockar att ringa.

Men genom att bolla saken med andra och att få prata, gärna med någon som är insatt i ämnet eller någon som jobbar med unga som kan ge en liten extra puff med att göra beslut och som inte är säkra med sina val eller möjligheter, kommer väl saker att reda ut sig. Och med tanke på att man är omringad av så fina och trevliga människor så kommer jag nog att hitta den bästa lösningen!

Tobias