Fredagskram till dig

Med det här blogginlägget vill vi skicka ut en varm kram till dig! Varför då, kanske du tänker nu? För att det är fredag? För att det (nästan) är vår? För att jag mår bra av att få en kram?

JA! Just därför! För att det är fredag, för att det nästan är vår och för att vi alla mår bra av fysisk beröring! Just därför vill vi ge dig en kram.

Sköt om dig och ha en fin helg! Kom ihåg att du är värdefull.
Varma kramar från oss på Psykosociala förbundet

Fuck Anxiety!

Dessa superfina Fuck Anxiety-armband har YA-studerande från Vasa gjort som slutarbete. Några av armbanden plus en donation fick Psykosociala förbundet ta emot idag, och det är vi väldigt glada och tacksamma för. Tanken var att göra ett slutarbete som på något sätt hade kopplingar till psykisk ohälsa. TUSEN TACK och bra jobbat! De studerande är Matilda Andersson, Jenny Häggblom, Ellinor Björk, Moa Sandberg, Ninja Toivio, Ida Örn, Carolina Pada, Nimo Aadan, Farhia Mohamed och Hsar Med Hso. Tummen upp till er!

En fin vårmötesdag

 

Den 19 april hölls Psykosociala förbundets vårmöte på G18 i Helsingfors. Det var en väldigt fin och solig dag som inleddes med en föreläsning klockan 10. Ant Simons som är vd på Webbhuset talade kring temat ”Ett smidigare medlemsregister”. Efter föreläsningen bjöds det på en smarrig soppa och sallad till lunch innan själva vårmötet tog vid. Styrelseordförande Christer Rönnlund klubbade igenom föredragningslistan i snabb takt, så redan efter en timme var mötet avslutat. Mötet behandlade bokslutet, årsberättelsen och revisorernas utlåtande. Det informerades även om att årets höstmöte kommer att hållas i Helsingfors onsdagen den 1 november. Platsen är G18 och festsalen uppe på andra våningen. Mer information om höstmötet kommer i nästa nummer av Respons.
Efter vårmötet hölls ytterligare en föreläsning, om att leda arbetsförmågan på en hälsofrämjande arbetsplats; ansvar, roller och samarbete. Arbetshälsochef Minna Lundström på Veritas pensionsförsäkring hade bjudits in för att presentera sin syn på arbetshälsa. Hon talade bland annat om hur man definierar välbefinnande på arbetsplatsen.
- Minimikravet för att må bra på jobbet är att arbetet är säkert, sunt och produktivt. Man ska uppleva att arbetet är meningsfullt och givande och att man har kontroll över det egna arbetet. Man ska även uppleva att ledarskapet är gott.
- Allt detta gör att förutsättningarna för välmående på arbetsplatsen ökar.
Minna Lundström berättade även att arbetslivet kommer att bli mera flexibelt i framtiden.
- Vi kommer allt längre ifrån jobb som börjar klockan 8 och slutar klockan 16. Istället förväntas det av oss att vi är flexibla och kan jobba på mer oregelbundna tider, säger hon.

Hälsningar från UNG 2017

På tisdagen den 28 Mars 2017 ordnades ett professionellt evenemang UNG 2017 i Tammerfors som jag, Tobias, deltog i. Det fanns program på båda språken men tyvärr så hade en del av det svenska programmet satts in samtidigt. Jag deltog också i evenemanget på grund av att i början av januari blev jag tillfrågad av Frida Westerback som jobbar på Mathilda Wrede-Institutet, om jag ville vara med i en workshop om hur unga bemöts inom välfärdstjänster.

Under februari och mars träffades jag och ett par andra ungdomar samt Harriet Abrahamsson och Frida W på G18 var vi kom upp med 4 små scener som passade in i temat, scenerna var karikatyrer på olika händelser som ja vi unga hade varit med om.

Den första scenen handlar om en förälder som inte alls lyssnar på den unga och som sätter stor press på den unga och vad som den unga borde prestera i men samtidigt så handlar det inte bara om föräldern utan också vad samhället ställer för krav på den unga.

Den andra scenen handlar om hur svårt det kan vara för en ungdom att komma iväg på morgonen till en beställd tid hos en psykolog eller sjuksyster. I scenen såg man en makt kamp mellan ängeln och djävulen inuti den unga och den här gången så vann ängeln.

Den tredje scenen är i princip en fortsättning på den andra som handlar om när den unga just har haft ett bra möte med en psykolog men som i slutet blir en vändpunkt mot det sämre för att den unga måste byta till en annan psykolog och det känns jätte motigt och vi försöker visa hur vissa saker som kan kännas enkla för den professionella men som är otroligt svåra för den unga.

Den fjärde och sista scenen utspelar sig under ett mångprofessionellt möte som handlar om att hitta något program åt en ung person, som spelas av mig, som just har hoppat ut ur skolan och som för tillfället är hemma och gör totalt ingenting. I scenen sitter den unga samt dess stödperson på ena sidan av ett långbord och de professionella på andra sidan, mötet blir mer som en rättegång och den unga blir överöst av en tsunami av frågor.

Hälsningar,

Tobias Wulff, kontorsbiträde på förbundet ännu i några veckor

På bilden: Frida Westerback, Nathalie Azéma, Katja Koverskoi, Nora Tallgrén, Tobias Wulff, Harriet Abrahamsson och Ann Backman. 

Om att förlora ett barn i självmord

 

BOKRECENSION

Titel: Vem som helst men inte Magdalena
Författare: Pia Minati
Bokförlag: Idus förlag

”Jag pratar med dig och kan inte förstå att du inte svarar, att du aldrig mer kommer att göra det. Jag försöker begripa att det verkligen är du som ligger här. Hur kan detta komma sig? Det är du. Och ändå inte. Stel och stilla.”

Magdalena är 21 år när hon tar sitt liv, en vardagskväll i september. Hon sväljer en stor dos läkemedel, tar på sig ett rent nattlinne, lägger sig i sin säng och kommer aldrig mer att vakna. Magdalenas mamma hittar henne, medan hon fortfarande lever och andas...

Som läsare bjuds vi in att ta del av det fasansfulla som håller på att ske. Just här. Just nu. Under denna sekvens i boken märker jag att jag håller andan. Det är fullständigt ogripbart det som händer. Händer det faktiskt på riktigt? Ja, det gör det. Självmord sker. Magdalenas självmord sker - och många andras!

Pia Minatis bok om dottern Magdalena är varm, innerlig och kärleksfull samtidigt som den genomsyras av bottenlös förtvivlan och frågor som aldrig kommer att få några svar. Texterna varvas med nutid och dåtid, där nuet är dagen då självmordet sker, och dåtiden är dels författarens kärleksförklaring till sin dotter, dels ett sätt att försöka finna svar på hur det kunde gå så illa? Vad var det i dotterns liv eller mående som fick henne att förvandla tanken om självmord till en konkret handling? Den psykiska ohälsan hade tagit ett allt större grepp om henne, fått fotfäste i Magdalena, och det hektiska studielivet med skyhöga krav på prestation gjorde inte måendet bättre. Samtidigt haltade hjälpen från samhället som satte allt fokus på medicinering. Detta ställer sig mamman väldigt frågande till. Hjälper man en ung människa som mår psykiskt dåligt genom att bara skriva ut burkar med piller?

Även om det här är en tung bok att läsa, är jag glad att jag har läst den. Den är välskriven, och innehåller ofantligt mycket kärlek. Och som författaren uttrycker det: kunskap kan vara livsavgörande. Så låt oss prata mer om självmord. Självmord angår oss alla, och vi kan hjälpa varandra, om vi börjar tala mer öppet om det.

AV PERNILLA NYLUND

 

 

Svalan firade 20 år

 

Psykosociala föreningen Svalan firade 20 år av ideell och framgångsrik verksamhet

Jag hade glädjen att tillsammans med många andra inbjudna gäster få delta i jubileumsfesten lördag 1 april i Närpes. En stor skara medlemmar, tidigare och nuvarande ordföranden och styrelsemedlemmar, tidigare och nuvarande anställda och många inbjudna gäster från när och fjärran gjorde festdagen till ett fint minne i föreningens historia. Att det var regnväder denna dag störde inte alls stämningen, som var avslappnad och varm.

Ordföranden Mirja Högstrand hälsade alla välkomna och ledde programmet suveränt. Kören SoWhat uppträdde med fem vackra sånger. Tidigare ordförande Birgitta Eklund talade varmt i sitt festtal om föreningen och dess betydelse för många människor. Hennes historiska tillbakablick gav åhörarna en glimt av föreningens verksamhet och det var flera gånger man fick skratta åt roliga och trevliga minnen. När föreningen startade var det ändå svårt att komma igång med att få finansiering för EU-projekt och för att kunna anställa personal. Men med envishet och målmedvetet arbete kom man igång. Talkoarbete och frivilliga insatser behövdes från första början för att föreningen överhuvudtaget skulle komma igång med sin verksamhet.

 Efter festtalet fick vi lyssna på Karin Dahlströms dikter som hon själv läste upp inför publiken. Hennes dikter belyser fint hur viktig gemenskapen och samhörigheten är vid Vänstugan för besökarna. Sven Söderlund spelade suveränt på dragspel två låtar som fångade sin publik. Under programpunkten Ordet fritt framfördes hälsningar och även sång. Att Svalan är en framgångsrik förening som gör mycket gott i närsamhället där den existerar kom fram på olika sätt i hälsningarna. Maj-len Jossfolk läste avslutningsvis en dikt av Zacharias Topelius, vilket högtidligt avrundade programmet. Till sist sjöng vi alla Vårt Land tillsammans och kunde sedan i gott sällskap avnjuta en god middag.

Tack Psykosociala föreningen Svalan för er fina fest. Vi önskar er god fortsättning med er verksamhet framöver! Er förening behövs och er verksamhet behövs både nu idag och  i framtiden!

Bodil Viitanen, verksamhetsledare