Tankar om våra kurser

Här kommer en hälsning från vår rehabiliteringschef Ann-Charlott Rastas - en hälsning från en distansarbetsvardag, tankar om livet vi lever just nu och hur vi tänker om våra kurser framöver.

Hej på er alla!

Ja, visst är det väl en märklig tid vi lever i nu just. Och visst påverkar det oss var och en allt detta med corona och visst är det en kristid vi lever i. Igår hade jag själv en riktig ”corona-skit-dag” när jag tyckte att allt kändes jobbigt och hopplöst. Vad händer i oss då vi känner så? Jo, vi triggar upp våra stresshormoner pga krisen vi känner att vi är i, krisen som vi inte vet hur länge den kommer att pågå. Vi vet inte hur det slutar. Vi vet ingenting, och vi kan inte påverka detta heller. Utan vi måste på nåt sätt uthärda och hitta våra sätt att hantera saken.

I dessa tider, har mina tankar ofta gått till min mormor och hennes berättelser jag haft förmånen att ta till mig. Hon berättade ofta åt mig om då hon var ung och levde under krigstiden på 1930-talet, hur livet i Jakobstad var då. Då hon sena kvällar skulle ta sig hem, gående ensam, från arbetet på Telegrafen, och hur rädd hon var att gå i mörkret och hur utegångsförbudet rådde. Hon berättade om när flyglarmet gick över staden och hur dom lämnade sitt hem och sprang ut i skogen för att gömma sig och söka skydd. Min mormor var då just mitt i krigskrisen. Idag är jag och du i en annorlunda kris, men som kan ge oss liknande känslor och tankar, som jag fick ta del av att min mormor hade på 1930-talet, men på ett annorlunda sätt. Idag springer vi inte undan och behöver inte uppleva samma rädslor i vårt hem, hoppas jag, som man gjorde under krigsåren. Så på sätt och vis har vi ett val, känner jag. Jag kan bota mina ”corona-skit-dagar” genom att välja bort. Jag kan göra mina val, hur mycket info jag tar in om corona. Jag kan göra mina val, att odla på mina friskfaktorer, göra saker som gör att jag mår bra. Trots denna situation.

Men jag vet, att det kan inte alla göra. Jag vet att det väcker mycket oro hos var och en, jag vet att det triggar ångesten och paniken och ett psykiskt illamående. Det är så otroligt ledsamt att någon måste känna så. Vad vi kan göra var och en är, kanske ringa ett samtal till någon du vet oroar sig mycket och mår illa. Vi kan träffas på ett tryggt avstånd och ta en promenad och bestämma oss för att prata om positiva saker, strax innan vi skiljs åt igen. Vi kan ge varandra stöd och tröst och hjälp, även på avstånd.

Min ”corona-skit-dag” botade jag med en långpromenad i snöyran och snöslasket. Gick och la mig tidigt, fick en lång nattsömn. Och så var den dagen över, för denna gång. Det var en liten glimt ur mina känslor och min vardag i dessa tider.

Vi på rehabiliteringen fick rätt snabbt tänka om kring vår jobbvardag när allt detta kom så snabbt på. Vi kände att vi bör göra oss mera tillgängliga och stödja på bästa sätt, vilket resulterade i att vi startade upp en stödsamtalstjänst, just för att vi gärna vill prata med dig om du känner dig olycklig, orolig, ensam eller bara vill prata bort några minuter med någon annan. Vi finns till för dig som behöver oss, - barn, ung, vuxen , ja alla åldrar kan få stöd och hjälp via den. Vår Ställ en fråga-funktion är också igång. Vi jobbar på för fullt, var och en hemma i sitt hem, en distanserad vardag, men ändå tillsammans! 

Hur vi tänker inom rehabiliteringen angående kurserna och hösten? Jo, så här tänker vi. Vi vill blicka framåt, vi vill tänka positivt och inge hopp åt er sökanden och åt oss själva. De kurser som skulle ha varit här under våren och sommaren har fått nya kursdatum, till hösten. Så vi tror på en kurshöst! Vår kurslista är uppdaterad nu. Vi hoppas du har det så bra det går att ha, där hos dig. Det kommer att bli annorlunda, det kommer att bli bättre än det är nu just. Så vill vi hoppas! Ta hand om dig!

Med många varma hälsningar från oss alla inom rehabiliteringen,

Ann-Charlott