fredag 10 september 2021

Självmordsförebyggande dagen 10.9

Idag den 10.9 uppmärksammar vi den internationella Självmordsförebyggande dagen. Syftet med dagen är att öka medvetenheten kring självmord och uppmärksamma suicidförebyggande arbete.

I videon berättar Rasmus, som överlevde ett självmordsförsök, hur viktigt det är att ta självmord till tals och hur du kan bemöta personer med självdestruktiva tankar.



Att tala om suicid ökar inte risken för suicid. Genom att tala öppet om det kan vi minska tabun och stigma kring ämnet. Vi kan sänka tröskeln för att söka hjälp och göra det lättare för personer att få stöd.

Personer med suicidrelaterade tankar vet ofta inte med vem de kan tala eller hur de ska prata om det. Genom att öka diskussionen i samhället kan vi sänka tröskeln för att söka hjälp och göra det lättare för personer att få stöd. Vi kan samtidigt ta tag i situationer i tid och förebygga att problem hopar sig. Att ta suicid till tals kan vara en livslinje och ett första steg till hjälp. (Källa: Bara någon skulle ha sett mig – suicidprevention i en finlandssvensk kontext, Tankesmedjan Magma 2021) 

Stöd och hjälp hittar du bland annat här

Vid akuta situationer, ring nödnumret 112 

Mielis svenskspråkiga kristelefon 09 2525 0112
må och ons kl. 16-20, ti, to och fre kl. 9-13.⁠  

Chatt- och telefonkalendern: https://unginfo.fi/chattkalender/ 

Digitala kriscentret Valo: Riksomfattande samtalsstöd på svenska https://www.mielenterveysseurat.fi/valo/ 

FinFami - Stöd för anhöriga
https://www.finfamiuusimaa.fi/pa-svenska/ 

onsdag 8 september 2021

Kondoleansadresser i färg och svartvitt

Psykosociala förbundets kondoleansadresser har skapats av formgivare Ingela Nyman, och de säljs till förmån för psykiskt funktionshindrades rehabilitering, utbildning och rekreation. Adresserna kostar 15 euro/st.





tisdag 24 augusti 2021

Nästa Respons snart i din brevlåda

Årets två första nummer av tidningen Respons har tema Humor och Oro. I nästa tidning, som kommer ut i mitten av september, har vi fokus på musikens betydelse för vårt välmående.




Respons är en tidning som behandlar psykisk hälsa och ohälsa ur ett brett perspektiv. Det är en tidning där vi skriver hoppfullt men realistiskt, mångsidigt och inspirerande, med ett innehåll som består av livsberättelser, kolumner, reportage och hälsotips. Tidningen innehåller även information om våra kurser, vad som är på gång inom förbundet och vad som hörs ute i samhället om psykisk hälsa. Vårt mål är att tidningen ska tilltala gammal som ung, och människor i olika livssituationer. Vi är stolta över vår tidning - hoppas att du också gillar den! Respons publiceras fyra gånger per år - i mars, juni, september och december. Här kan du starta en prenumeration (20 euro/år) eller beställa ett gratisexemplar.

onsdag 4 augusti 2021

Vi blickar framåt mot hösten

Vi börjar så smått komma igång efter semesterledigheten här på Psykosociala förbundet - några av oss är på plats från och med denna vecka, och ännu fler ansluter nästa vecka. Hoppas att Din juli månad har varit fin! Vi är förmodligen många som har svettats lite extra denna sommar, då värmen har varit rätt påtaglig på de flesta håll i landet. Men nu är augusti här och på förbundet ser vi fram emot en givande höst med mycket jobb och flera roliga projekt som vi kommer att berätta mera om så småningom. 

Sköt om dig, och hör av dig till oss om du har några frågor eller om vi kan hjälpa dig på något sätt. Du hittar information om oss på hemsidan och via våra sociala medier - vi finns på Facebook, Instagram och Twitter.



måndag 21 juni 2021

Vi önskar Dig en fin sommar!

Det börjar dra ihop sig till semestertider för oss som jobbar på Psykosociala förbundet. Några av oss tar semester nu vid midsommar, andra jobbar någon vecka till. Notera gärna att våra kontor i Jakobstad och Helsingfors är semesterstängda under juli månad. Vi vill även passa på att önska Dig en riktigt fin sommar! Sköt om dig!



torsdag 10 juni 2021

Mycket att läsa om psykisk hälsa

Två tidningar som nyligen har kommit ut - SAMS tidning "FUNK. - Funktionsrätt i samarbete" och vår egen tidning Respons!



FUNK. har i detta nummer fokus på psykisk hälsa. Läs om Robson Lindberg som drabbades av flera hjärnblödningar och bestämde sig för att bli världens bästa hjärnskadepatient, om varför personer med funktionsnedsättning löper risk för psykisk ohälsa och hur du kan stärka ditt psykiska välbefinnande.
I Respons 2/2021 har vi fokus på oro. Vi skriver bland annat om hur det kan kännas att vara anhörig till en familjemedlem med psykisk ohälsa. Lotta Björkviks man har bipolär sjukdom och Lotta beskriver känslan som anhörig så här: "Oron är som ett moln som finns på himlen hela tiden. Ibland är molnet mörkt och stort, ibland skymtar det långt borta. Men det försvinner aldrig helt". Vi har även en intervju med Lilli Saajoranta som har arbetat som ledare på våra kurser i många år. Och mycket, mycket mer. Här kan du läsa Respons och FUNK. digitalt:

torsdag 3 juni 2021

"Se hela familjen när en blir sjuk"

När en familjemedlem insjuknar i psykisk ohälsa är det mycket fokus på sjukdomen och den som är sjuk. Oron som anhöriga kan känna, är stor. Lotta Björkvik beskriver oron som ett moln som finns på himlen hela tiden. Ibland är molnet mörkt och stort, ibland skymtar det långt borta. Men det försvinner aldrig helt.

Foto: Pixabay

Lotta Björkvik och Michaela Relander är anhöriga till familjemedlemmar med psykisk ohälsa – Lottas man har bipolär sjukdom, och Michaelas dotter insjuknade som 14-åring i svår ätstörning. Både Lotta och Michaela bär på upplevelser, kunskap och erfarenheter som de vill dela med sig av - för att andra anhöriga ska veta att de inte är ensamma, och för att de tycker att anhörigas stödtjänster kunde utvecklas.

- Man borde se familjen som en helhet och vårda hela familjen när en i familjen blir sjuk. Anhöriga får mera förståelse numera, men ändå alldeles för lite. Anhörigas välmående borde gå mera parallellt med den sjukas mående. Det är så lätt att glömma bort sig själv när man behöver hjälpa och stöda andra, säger Michaela Relander.

När hennes dotter som 14-åring blev akut sjuk i anorexi blev hon själv sjukledig, och senare arbetslös. Under två års tid var Michaela med sin dotter, dygnet runt, med ansvar för hennes ätande och mottagare av dotterns självmordstankar och ångest.
- Jag kunde inte lämna henne ensam ens korta stunder. Hon var som ett litet barn som behövde tas omhand.
Michaela berättar att det inte dröjde länge förrän hon själv fick sömnsvårigheter och stressrelaterade besvär.
- Jag minns att jag var så trött, så trött. Och orolig. För min dotter, för ekonomin, för hur jag skulle orka med alla möten med psykiater, fysioterapeuter och övrig vårdpersonal.
Min räddning var att jag före Rebeckas sjukdom hade läst en hel del om mindfulness och under hennes sjukdomstid fick jag träna mycket på det. Jag tränade på att vara närvarande i stunden och acceptera att ”nu ska vi äta en yoghurt och det kan ta 2 timmar och det är okej”, berättar Michaela.

Det är nu många år sedan dottern tillfrisknade, men känslorna från sjukdomsåren finns starkt kvar i minnet. Både Michaela och Lotta har gått FinFami Österbottens erfarenhetsexpertutbildning.
- Under utbildningen märkte jag att jag har tryckt undan många känslor från den här tiden, men de kom snabbt upp till ytan igen och det var lärorikt att behöva gå igenom dem igen, säger Michaela.

När Lottas man blev akut sjuk i psykisk ohälsa rasade hela tillvaron. Mycket hände på kort tid och snart handlade vardagen om överlevnad.
- Vi var mitt inne i en renovering. Barnen var små, 8 och 2 år, och min pappa hade nyligen dött. Mitt barndomshem skulle tömmas och säljas och min mamma skulle flytta till annat boende. När min man hamnade på sjukhus minns jag att jag kände stor rädsla och mycket oro, blandat med sorg. ”Ska jag ensam ta hand om barnen nu?” och ”Hur ska allt bli om min man är sjuk?”. Jag var orolig för barnen, för deras mående, för min man, för ekonomin, och hur jag själv skulle orka.
- Jag förstod långt senare att jag också måste ta hand om mig själv. Men den insikten kom först efter att jag själv hade blivit utmattad, säger hon.

Både Lotta och Michaela säger att de hade önskat mera information genast när deras närstående blev sjuka - information om föreningar och var det finns kamratstöd, att själv få samtalsstöd och bli sedd, och att någon berättar hur viktigt det är att man tar hand om sig själv.
- Jag önskar att det hade funnits en ”Anhörigdörr” bredvid dörren till psykologen eller Mentalvårdsbyrån, eftersom det är lika viktigt att se den som är anhörig som den som är sjuk, säger Lotta.

TEXT: PERNILLA NYLUND
FOTO: PIXABAY

måndag 17 maj 2021

Måndagskram

Välkommen till en ny vecka med oss på Psykosociala förbundet! Vi vill skicka över en måndagskram till dig, för att du ska veta att vi är på din sida och att vi alltid finns här för dig. Stor, stor kram!


Foto: Jenny Tallgren


måndag 3 maj 2021

En Kommun För Alla: Annas berättelse

“Jag skulle ha behövt en människa som satt bredvid mig, höll mig i handen, stödde mig och hjälpte mig med byråkratin. Det skulle ha varit jätteviktigt.”

Idag vill vi dela Annas berättelse om hur det kan vara att leva med psykisk ohälsa. Hon berättar om sina erfarenheter av burnout och PMDS (premenstruellt dysforiskt syndrom).

Anna delar med sig av sina erfarenheter i samband med kommunalvalskampanjen En Kommun För Alla som Psykosociala förbundet deltar i tillsammans med SAMS och dess medlemsförbund. Kampanjen lyfter fram funktionshinderfrågor inför årets kommunalval. 

Läs Annas berättelse här: https://samsnet.fi/anna/

Annas berättelse belyser behovet av att möjliggöra tillgänglighet, delaktighet och individanpassat stöd även för personer med psykisk ohälsa i kommunen. 

Har du liknande erfarenheter som Anna? Hur kunde man bättre stödja personer med psykisk ohälsa i din kommun?

Läs mer om kampanjen: https://samsnet.fi/kommunalvalet

Kampanjen uppmanar kandidater att förbinda sig till att jobba för alla kommuninvånare, också dem med funktionsnedsättning – och röstberättigade att rösta på kandidater som tar dessa frågor i beaktande. 


söndag 25 april 2021

Insändare: Långsiktig plan behövs för att trygga psykiska hälsan för alla befolkningsgrupper

Coronapandemin har visat på behovet av att satsa på förebyggande arbete för att främja psykisk hälsa. Personer som redan innan pandemin befann sig i en sårbar ställning har i synnerhet drabbats till följd av isolering och minskad tillgång till mentalhälsotjänster. 

Långvarig isolering och ensamhet har ökat för såväl unga som äldre. Idag upplever var tredje person ensamhet. I synnerhet har ensamhet ökat bland äldre över 65 år. Detta i kombination med bortfall av rutiner och aktiviteter har utgjort ytterligare belastning. 

Delaktighet och känsla av tillhörighet utgör skyddande faktorer för den psykiska hälsan, faktorer som inte har varit självklara under den utdragna coronakrisen. 

Den psykiska hälsan byggs upp i vardagen. Barn och unga behöver positiva vardagsmiljöer som stärker deras psykiska hälsa såsom skolan, familjen och hobbyer. Barn och unga som mår dåligt måste få hjälp i rätt tid och med låg tröskel. Även mentalvårdstjänster för unga utanför studie- och arbetslivet bör tryggas. 

Äldres psykiska hälsa behöver främjas genom konkreta åtgärder. Detta kan inkludera gemenskapsuppmuntrande vardagsmiljöer, ökad tillgänglighet och tjänster som ökar delaktighet.  

Det lönar sig att utnyttja tredje sektorns tjänster som föreningar och övriga aktörer erbjuder. Tredje sektorns aktörer har möjlighet att möta människor i deras vardagsmiljöer och kan även hänvisa och vägleda personer till olika stödformer vid behov. 

Positiva vardagsmiljöer, hälsofrämjande och förebyggande arbete bör ha en central roll för att erbjuda människor möjlighet att stärka sin egen psykiska hälsa. På detta sätt kan vi öka våra resurser att hantera långvariga effekter av coronakrisen. 


PSYKOSOCIALA FÖRBUNDET 

CHRISTER RÖNNLUND, STYRELSEORDFÖRANDE
BODIL VIITANEN, VERKSAMHETSLEDARE 

torsdag 15 april 2021

En hel dag framför oss

Solen skiner i Österbotten! Och vi har en helt ny dag framför oss. Vad vill du göra med din dag? Hur vill du att den ska vara? Vi hoppas att den blir precis som du vill att den ska bli. Glad torsdag från oss på Psykosociala förbundet!



tisdag 30 mars 2021

”Mina skrattmuskler slutade fungera"

När Pamela Lundberg som 29-åring upplevde sin allra djupaste depression slutade skrattmusklerna att fungera. Hela ansiktet blev obehagligt stelt när hon försökte le. ”Tanken på att jag kanske aldrig mer skulle kunna skratta var riktigt obehaglig”, berättar hon.

TEXT: PERNILLA NYLUND
FOTO: PRIVAT

Det har alltid varit viktigt för henne att skratta, och kunna känna glädje. Kanske ännu viktigare under åren med psykisk ohälsa.
- Trots att jag har mått dåligt i många år har jag ändå alltid kunnat skratta. Ofta skrattar jag åt mina egna tillkortakommanden och mina humörsvängningar. Jag tror att det är extremt viktigt att skratta fastän man har psykisk ohälsa, säger Pamela.
Men något hände när hon kraschade rejält, och sjönk djupt ner i en depression. Hon blev stel i ansiktet och upptäckte att hon inte kunde röra ansiktsmusklerna. Skrattet kändes inte naturligt alls.
- Då blev jag rädd. Jag tänkte ”nu ska jag egentligen skratta, men jag gör inte det. Det går inte. Tänk om jag aldrig kan skratta igen!”.
En psykolog förklarade för henne att det är en naturlig följd av depressionen att olika känsloyttringar kan kännas bortdomnade, men att de kommer tillbaka igen då man börjar må bättre.
Och så blev det.



Pamela Lundberg är idag 34 år och bor i Maxmo, Österbotten med sin familj – man och två döttrar. Hon är utbildad utvecklingspsykolog och närvårdare, och arbetar numera 70 procent på ett boende för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Under många år har hon levt med emotionellt instabil personlighetsstörning (borderline), återkommande depressioner och mycket ångest.
Detta vill hon vara öppen med. För hon tycker att det är lika viktigt att prata om psykisk ohälsa som om fysisk ohälsa, och hur det påverkar vardagslivet.
- Trots att det pratas mycket om psykisk hälsa och ohälsa idag är det många som ändå inte vågar söka hjälp, menar hon.

För Pamelas del började ohälsan i 12-årsåldern. Ångesten kom krypande, även om hon inte förstod det då.
- Jag har lite svårt att sätta ord på vad det var då. Men jag minns att jag gick omkring med en ständig ”klump” i magen, som sen blev värre.
- I högstadiet började jag må riktigt dåligt. Jag var förmodligen deprimerad, men jag dolde illamåendet för alla – för mina föräldrar och vänner och alla i skolan. Man pratade inte så mycket om psykisk ohälsa då och jag ville inte bli stämplad, så jag dolde illamåendet bakom en glad fasad. Jag var väldigt bra på att dölja allt. Ingen visste. Jag intalade mig att det skulle gå över, att jag snart skulle må bättre.
Men det gick inte riktigt så. Tvärtom. I gymnasiet blev depressionen ännu värre, och Pamela insåg till sist att hon måste få hjälp.
- Jag var livrädd för att någon skulle få reda på att jag mådde psykiskt dåligt! Men jag gick till skolsköterskan som lotsade mig vidare.
Som 19-åring fick hon diagnosen borderline. En diagnos, som inte riktigt kändes rätt för henne, även om hon hade ordentliga humörsvängningar.
- Borderline kan vara väldigt olika för olika personer. För mig var det en ständig berg- och dalbana av humörsvängningar och mycket ångest. Just den där pendlingen är otroligt jobbig.
- Men jag är inte särskilt impulsiv, som andra med borderline kan vara, och jag har inga instabila relationer, vilket också är vanligt för personer med den diagnosen. För mig är det mera insidan som inte fungerar. Utåt är jag högfungerande, säger hon.
Hon förklarar att hon går omkring med en kronisk tomhetskänsla inuti, ”som om det finns ett svart hål i mig, hela tiden”.
- Den här tomhetskänslan gör att jag har haft självmordstankar fastän jag verkligen inte vill dö.

Pamela berättar om en ”mellanperiod” i livet, i 25-årsåldern, när stora livsförändringar svepte in i en rasande fart. Positiva sådana, men allt gick rätt snabbt så hon säger att hon inte riktigt hann stanna upp och reflektera.
- Det var några intensiva år då allt hände nästan samtidigt! Jag skrev min gradu, bytte jobb, flyttade, förlovade mig med min pojkvän, vi gifte oss, byggde hus och fick två underbara barn.
Allt rullade på. Tills hon började jobba efter mammaledigheten.
- När vår yngsta var 1 år började jag jobba igen och en dag var det en kollega som berättade att hon hade mått riktigt dåligt... Då ramlade allt över mig igen. All ångest kom tillbaka och jag hamnade så småningom i en svår depression. Jag var så djupt nere att jag insåg att jag måste göra något – för barnens skull. Jag behövde bli inlagd.



Hon säger att allt var ångest.
- Jag sov dåligt. Vaknade med ångest. Hade ett ständigt tryck över bröstet, så jag nästan inte fick någon luft... Det var en slags overklighetskänsla. Jag upplevde att jag inte hade någon kontroll alls, att jag bara föll.
I sex veckor var hon inlagd på psykiatrisk klinik, främst för att testa olika mediciner. Därefter följde en sjukskrivning på 1,5 år och mycket terapi.
- I början sov jag väldigt mycket. Jag sov bort dagarna medan barnen var på dagis, vilket jag ständigt hade dåligt samvete för. Samtidigt vet jag att jag inte hade tillräckliga krafter för att orka ta hand om barnen just då. Inte på heltid.
- Och så gick jag i DBT – dialektisk beteendeterapi. Både enskilt och i gruppterapi. Det hjälpte mig att komma tillbaka. Terapiformen kräver att man är engagerad och orkar med att träna upp olika färdigheter, vilket jag inte riktigt orkade i början, men jag har en stor envishet i mig och när jag fick tillbaka mera kraft och energi fick jag ut väldigt mycket av terapin. Jag fick med mig många fina verktyg som underlättar vardagen och som jag fortfarande använder mig av när det behövs.
Pamela började också gå på gym, vilket gav henne nya rutiner.
- Tack vare träningen fick jag också mera energi till att orka ta hand om barnen.

Efter kraschen bestämde hon sig för att släppa fasaden och bli mera ärlig – både mot sig själv och andra.
- Jag bestämde mig för att vara öppen med det jag hade gått igenom. Jag är ju Pamela – jag är inte min diagnos. Dessutom tog det så mycket energi att dölja allt. Så jag började skriva om mitt mående på sociala medier och fick en massa fin feedback som har hjälpt mig framåt.
- Efter en tid valde jag även att gå en erfarenhetsexpertutbildning, för att kunna hjälpa andra med resan mot ett ökat välmående. Planen är att börja föreläsa om min egen resa – när coronaperioden är förbi - eftersom bilden av borderline är ganska ensidig. Olika människor har olika symptom. Media skriver ofta om personer som har stora svårigheter. Jag vill nyansera den bilden och säga ”det behöver inte vara så dramatiskt”.

Idag lever Pamela Lundberg ett vanligt vardagsliv. Ett liv som är värt att leva, säger hon.
- Ja, jag tycker att livet är bra. Humöret går fortfarande i vågor, men det är hanterbart. Nu vet jag också hur jag ska göra för att inte göra det värre. Jag fortsätter gå i terapi, för jag vill hela tiden bli bättre.
- En liten rädsla finns ännu kvar i mig, rädslan för att hamna i en djup depression igen. Men jag har helt andra förutsättningar nu.
Hon säger att hon ibland kan känna glädje över att hon kraschade så rejält.
- Kraschen gav mig en möjlighet att få bygga upp något ännu bättre! Och så har jag något värdefullt att ge andra - erfarenhet och kunskap om psykisk ohälsa.

 

FAKTARUTA/ PAMELA LUNDBERG
Bor: i ett egnahemshus i Maxmo
Ålder: 34 år
Familj: Min man Christer, två döttrar (6 och 7 år), två katter
Jag är en person som: Vill öka förståelsen för psykisk ohälsa
På min lediga tid: Målar akryl, gymmar, går på loppisar och umgås med familjen
Så tänker jag om framtiden: "Ta hand om nuet, så kommer framtiden att ta hand om sig själv"
Instagram: @pamlundberg
Hemsida: www.pamelalundberg.com


VAD ÄR BORDERLINE?
Borderline är en personlighetsstörning som kallas för emotionell instabil personlighetsstörning. Detta innebär att en person som har borderline har svårt att reglera sina känslor vilket kan ge snabba känslomässiga svängningar, såsom att gå från jätteglad till jätteledsen på en sekund.
Svårigheten att hantera känslor kan leda till självskadebeteende.
Även impulsivitet, dålig självbild, intensitet och tomhetskänslor är vanliga symptom för den som har borderline.
Borderline kan feldiagnosticeras, eftersom det finns andra diagnoser som liknar borderline. Därför är det viktigt att också se om någon av de andra diagnoserna stämmer bättre in, innan man får sin diagnos.
Liknande diagnoser är: ADHD, bipolär sjukdom, posttraumatsikt stressymptom, autism.
Källa:
www.borderline.se


INLÄGG FRÅN PAMELAS INSTAGRAM, FRÅN TIDEN NÄR HON VAR SJUKSKRIVEN:
”Mitt mål just nu är att göra något som får mig att må bra, varje dag. En depression blir inte bättre om man inte jobbar för det. Som sjukskriven, deprimerad förälder ser mina kvällar ut väldigt mycket som tidigare. Jag är med familjen. Pysslar. Cyklar. Lagar mat. Viker tvätt. Ser på tv. Och det är väldigt motstridigt och tungt att orka ta itu med vardagen vissa dagar. Men när barnen är på dagis har jag möjlighet att göra något för mitt eget mående, för att sen orka vara en bra förälder. Vissa dagar sover jag bara, eller försöker se på någon tv-serie. Ett andningshål i alla känslor har alltid varit gymmet. Så var det tidigare, och så är det nu. Tränandet minskar ångesten.
Jag vill visa att depression inte enbart innebär att man ligger i sängen hela dagarna. Så kan det också vara. Men inte alltid. Depression ser så olika ut för alla. Och depression ser också olika ut från dag till dag. Jag har också bättre dagar. Och sämre.
Jag har alltid lyckats vara förälder – trots mitt eget illamående. Det ena utesluter inte det andra. Det är bara ett funktionshinder, lika som andra, mera synliga/osynliga sådana.
Jag tycker det är viktigt att påpeka att man är en bra förälder, trots psykisk ohälsa. Tillräckligt bra.”



tisdag 23 mars 2021

Magmas rapport lanseras denna vecka

Den här veckan lanseras Magmas nya rapport om suicidprevention i en finlandssvensk kontext. Självmordsdödligheten är högre i Finland än i de andra nordiska länderna. Men hur ser det ut på svenskspråkigt håll? I Magmas rapport analyseras självmordsstatistiken och arbetet med att förebygga självmord ur ett svenskspråkigt perspektiv. Rapporten är skriven av Johanna Cresswell-Smith, projektkoordinator vid Institutet för hälsa och välfärd och doktorand vid medicinska fakulteten vid HU, och av Tina Kärkinen, verksamhetskoordinator vid Psykosociala förbundet rf.

Foto: Monica Björkell


torsdag 11 mars 2021

Vi vill veta vad du tycker om vår tidning

Årets första nummer av vår tidning Respons har precis kommit ut och vi tycker själva att det är ett väldigt fint nummer, med många olika ingångar till temat Humor, och många olika röster som hörs i tidningen. Men vad tycker DU om vår tidning? För att utvecklas vill vi veta vad vi kan bli bättre på. Vad fungerar bra och vad fungerar mindre bra? Vad vill du läsa mer om? Har du tips på personer vi kunde intervjua? Alla tips och förslag tas emot med tacksamhet. Du kan antingen skriva dina kommentarer i anslutning till det här blogginlägget ELLER mejla tidningens ansvariga redaktör: pernilla.nylund@fspc.fi.

Här kan du läsa en digital version av tidningen.

TACK för din feedback!



torsdag 25 februari 2021

Vi delar ut medel från vår fond

Personer i alla åldrar kan söka bidrag från Psykosociala förbundets fond Understödsfonden, för rehabilitering från psykisk ohälsa. Vårdnadshavare i samma situation, vars barn är i behov av stöd för t.ex en fritidssysselsättning, är också välkomna att söka från fonden. Ibland täcker det offentliga inte alla kostnader för rehabilitering eller vård (såsom egen andel), och då kan man söka medel från fonden. Medel från fonden delas ut tre gånger per år, och deadline för ansökningar är 13.4, 31.8 och 30.11. Ansökningsblanketter och anvisningar hittar du på vår hemsida, www.fspc.fi.

Vill du bidra till vår fond?
Alla gåvor är varmt välkomna, både stora och små summor! Donera gärna en valfri summa till vår fond, Understödsfonden. Psykosociala förbundets Understödsfond tar emot frivilliga donationer till följande kontonummer, FI66 1113 3000 6086 34. Med dessa medel kan vi dela ut stipendier. TACK för ditt bidrag!

Foto: Monica Björkell-Ruhl


måndag 15 februari 2021

Sökes: Unga vuxna med bipolär sjukdom

 Är du 20-30 år och har erfarenheter av hur det är att leva med bipolär sjukdom? Då kanske det här kan vara något för dig:

Under vårvintern skrivs en magisteravhandling vid Helsingfors universitet, vars rubrik är: "Unga vuxnas upplevelser av hur bipolär sjukdom påverkat deras liv: en narrativ studie med fokus på studier och arbetsliv". Syftet med avhandlingen är att undersöka hur bipolär sjukdom påverkat unga vuxnas liv genom att höra deras egna berättelser om deras studier och/eller arbetsliv, sociala relationer och mentalvårdstjänster.
Det är Caroline Ingo som skriver avhandlingen, och hon säger så här: "Min förhoppning är att detta skulle bidra till en ökad kunskap och förståelse för sjukdomen och dess påverkan på individens livssituation, samt ge möjlighet till en utveckling av det psykosociala stödet i Finland för personer med bipolär sjukdom. Min målgrupp är personer i åldrarna 20–30 år.
På basis av detta önskar jag hitta frivilliga intervjukandidater i den åldersgruppen som har erfarenheter av hur det är att leva med bipolär sjukdom. Intervjuerna sker på distans på antingen Teams eller Zoom p.g.a. den rådande pandemin. Intervjukandidaterna är anonyma och har rätt att avbryta sitt deltagande i forskningen i vilket skede som helst. Endast jag kommer att ha tillgång till materialet, och det kommer att förstöras efter publiceringen av avhandlingen. P.g.a. etiska principer är det viktigt att intervjukandidaterna inte är inne i någon sjukdomsperiod.
Avhandlingen beräknas bli färdig under våren 2021, vilket innebär att intervjuerna skulle ske under vårterminen 2021. Som tack för medverkan kommer jag även att ge 10€ som ersättning".
Kontaktuppgifter:
e-post: caroline.ingo@helsinki.fi
Tel: 0400963784

Foto: Pixabay

onsdag 10 februari 2021

Kamratstöd för unga vuxna

Österbottens kriscenter Valo och Stiftelsen Bensow ordnar en kamratsstödsgrupp online för unga vuxna den 9.3-27.4.2021. Gruppen riktar sig särskilt till unga vuxna som har en förälder som har/har haft missbruksproblem eller psykisk ohälsa. Det går bra att ansöka även om man inte är anhörig till en förälder med missbruksproblem eller psykisk ohälsa.


Gruppträffarna går ut på att samtala, byta erfarenheter och göra övningar som ger möjlighet att bearbeta stressfaktorer och upptäcka nya sätt att stöda sitt självförtroende och ens eget orkande i vardagen.
Gruppens syfte är att stöda den ungas psykiska välmående. I dessa tider är det även ytterst viktigt med det sociala stödet och denna grupp är ett utmärkt tillfälle att hitta och få utbyta tankar med andra som är i en liknande situation som en själv.
Gruppen träffas på Zoom tisdagar kl. 15.00-16.30 sammanlagt åtta gånger. Datum för träffarna är 9.3, 16.3, 23.2, 30.3, 6.4, 13.4, 20.4, 27.4. Deltagarna får välja om de under träffarna använder kamera eller inte.
Ansökan senast 26.2.
Frågor och ansökan riktas till Milla (camilla.bjork@pohjanmaankriisikeskus.fi / 044 243 8997) eller Julia (julia.kilpela@bensow.fi / 044 238 5958)

fredag 29 januari 2021

Var dröjer Terapigarantin?



I måndags fick vi digitalt besök via Zoom av Kristian Wahlbeck, som arbetar som psykiater och utvecklingsdirektör på Föreningen för mental hälsa i Finland. Wahlbeck höll ett kort föredrag för oss om medborgarinivet med Terapigaranti och varför detta behövs idag.

Wahlbeck lyfte fram att Terapigarantin skulle bidra till att minska på antalet personer som dirigeras till den specialiserade sjukvården. Idag är det allt vanligare att unga med psykiska problem blir hänvisade till den specialsjukvården. Resurserna inom primärvården räcker helt enkelt inte till för att kunna hjälpa unga i ett tidigt skede.

För tillfället väntar initiativet fortfarande på behandling i riksdagen. Där har det väntat länge, ända sedan 22.10.2019 då det officiellt överlämnades  till riksdagens lagstiftningsdirektör Tuula Kulovesiav Alviina Alametsä och Pia Hytönen. Initiativet har fått stöd över partigränserna. Bland annat inrikesminister Maria Ohisalo och omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) har ställt sig bakom det.

Det har länge pratats om Terapigarantin - nu är det dags för handling.

Avsikten med en terapigaranti är att påskynda och underlätta tillgången till mentalvårdstjänster. I praktiken skulle detta innebära att patientens vårdbehov utvärderas inom tre dagar efter att ha tagit kontakt med hälsocentralen. Om det finns ett behov av psykoterapi eller övrig psykosocial behandling ska detta kunna erbjudas inom fyra veckor efter att vårdbehovet har konstaterats.  Terapigarantin skulle göra det möjligt att att erbjuda hjälp i ett tidigt skede, och förhindra att väntetiden blir för lång. 

Coronapandemins konsekvenser för den psykiska hälsan har börjat synas hos flera grupper, och det finns ett ökat behov av tidigt och snabbt stöd. Därför är behovet av Terapigaranti större än tidigare. Nu är det dags att initiativet blir verklighet!


onsdag 20 januari 2021

Medborgarinitiativ om avgiftsfri psykoterapiutbildning vidare till riksdagen



Medborgarinitiativet om att göra psykoterapiutbildningen avgiftsfri i Finland har gått vidare till riksdagen! På endast dryga fyra månader samlade initiativet de 50 000 namnteckningar som behövdes. Att göra psykoterapiutbildningen avgifsfri kan göra utbildningen jämlikare och bemöta den stora efterfrågan på psykoterapeuter som finns idag.

Eftersom psykoterapeututbildningen räknas som en kompletteringsutbildning måste studeranden idag betala utbildningen själv, vilket gör att plånbokens storlek avgör möjligheten att utbilda sig. Numera kan psykoterapiutbildningen kosta mellan 30 000 till 60 000 euro.

Efterfrågan på psykoterapi är stor men utbudet otillräckligt. Många får tyvärr vänta länge innan de får hjälp och detta kan leda till att problemen växer. På finlandssvenskt håll har dessutom möjligheten till psykoterapi på svenska länge varit ett problem. Svenskspråkig utbildning för psykoterapeuter har inte ordnats på flera år och samtidigt råder en stor brist på svenskspråkig personal inom mentalvården. Det är viktigt att högkvalitativ och lättillgänglig mentalhälsovård tryggas på båda nationalspråken. 

Hjälp ska fås i tid så att inte problemen förvärras - och språket bör inte vara ett hinder.


Du har väl inte missat våra kurser för 2021?

Våra anpassningskurser fortsätter att locka många deltagare - välkommen med DU också! Har du redan hunnit ta en titt på kursutbudet för 2021? Klicka här och bläddra igenom vår fina nya kursbroschyrEn lista på alla kurser finns även på hemsidan. Välkommen med din ansökan till oss!



torsdag 7 januari 2021

Vi välkomnar det nya året

Ett nytt år känns alltid en smula uppfriskande. Ett helt nytt år, alldeles blankt och tomt, som ligger framför oss och bara väntar på att vi ska fylla det med liv! På Psykosociala förbundet fortsätter vi jobba med psykisk hälsa och ohälsa på olika sätt. Kanske har du redan tittat igenom alla våra fina kurser som hålls i år? Kanske ser du fram emot att få läsa vår tidning som kommer ut fyra gånger under året? Kanske får du stöd och pepp genom våra inlägg på Facebook, Instagram och Twitter? Vi vill att du ska veta att du betyder mycket för oss. Oavsett vilken "relation" du har till oss som förbund och oavsett hur du väljer att följa oss. Du är värdefull.

På vår hemsida hittar du mer information om oss - surfa in på www.fspc.fi

Gott nytt år!