Kaj Kunnas: "Känslor är viktiga att visa”

I Psykosociala förbundets film ”Låt oss prata om psykisk hälsa” berättar sportjournalisten Kaj Kunnas om mobbningen han utsattes för som barn, om ensamheten som följde, och om stroken han drabbades av för några år sen. Med filmen vill vi synliggöra allt det som pågår på insidan, och bidra till att diskussionerna om inre hälsa fortsätter.

TEXT: PERNILLA NYLUND
FOTO: PRESSBILD

Känslor är viktiga att visa, menar Kaj Kunnas. Också inför två miljoner tv-tittare.
I filmen ”Låt oss prata om psykisk hälsa”, som Psykosociala förbundet har gjort i samarbete med Kaj Kunnas, berättar sportjournalisten bland annat om sin relation till ishockeystjärnan Teemu Selänne, och en intervju som slutade med att de båda männen kramades. Kramen var helt oplanerad, och mycket uppseendeväckande – enligt vissa.
- Det blev ett himla ståhej om den där kramen. Vissa menade att det var superbra att jag visade mina känslor, andra tyckte att sådär gör man inte som sportjournalist. Men så här är jag och känslorna far iväg med mig, säger Kaj Kunnas.
Han menar att känslor är viktiga att visa. Och känslor är en helt naturlig del av Kaj Kunnas liv.
- Det är viktigt för mig att säga till människor i min närhet om jag mår dåligt eller bra. Och det är viktigt för mig att säga ”jag tycker om dig”.

Kaj Kunnas beskriver sin barndom som väldigt trygg och kärleksfull, men under skolåren fick han höra både det ena och det andra om sina öron, och efter att ha bytt skola (från en finskspråkig till en svenskspråkig) kände han sig inte riktigt hemma någonstans.
- Jag kände mig väldigt annorlunda och ensam. Och de här erfarenheterna har nog bidragit till att jag är en väldigt känslig person. Jag är lyhörd för känslor och jag har lätt för att ställa mig i den svagas position fastän jag själv ändå har levt ett starkt liv, ett gott liv, ett ohotat liv, säger han.
Nu i efterhand, när han reflekterar och tänker tillbaka, säger han såhär om mobbningen:
- Som ung skulle jag definitivt ha velat vara utan mobbningen, men som vuxen kan jag ändå se att något i sig negativt kan bidra till att man har det lättare senare i livet. Som 57-åring kan jag se att mobbningen har gjort mig till en starkare och mera komplett person. Men det är viktigt att poängtera att jag talar utgående från MITT liv och hur JAG har upplevt det. Mobbning är en stor orsak till att många unga hamnar utanför samhället och därför är jag noga med att säga att mobbning aldrig är bra.

I maj 2016 drabbades Kaj Kunnas plötsligt och utan förvarning av en hjärninfarkt. Den slog till en morgon när han var i badrummet.
- Jag kunde inte sätta tillbaka deodoranten på hyllan. Det var märkligt. Handen slog i hyllan hela tiden och jag fick ta hjälp av min andra hand för att lyfta deodoranten dit den skulle.
Han berättar också att det kändes som om varm honung rann ner genom huvudet och han tappade talförmågan på bara några sekunder.
- I epikrisen står det ”en grundfrisk man med obestämbar hjärninfarkt”. Jag hade inte problem med vare sig kolesterol, blodtryck eller något annat som skulle tyda på att jag kunde få en hjärninfarkt. Såhär i efterhand har jag förstått att jag förlorade många miljoner hjärnceller och att det var nära ögat.
Tacksamheten är väldigt påtaglig, på många plan. Kaj Kunnas är tacksam för den fina vården han fått, för drömjobbet han har haft, för alla OS och VM han har fått uppleva, för sin familj, för att han hade möjlighet att välja att säga upp sig från sitt fasta jobb och istället fortsätta som frilansare – i en tid när många andra går arbetslösa.
- Det var inget lätt beslut. Men efter sjukdomsperioden fick vi en påminnelse om att ”lev nu, lev inte sen”.
- Nuet har blivit viktigare.

Intervjun med Kaj Kunnas blev en väldigt öppen och ärlig berättelse om sånt som pågår på insidan - alla tankar vi tänker och alla känslor vi har. Filmen ”Låt oss prata om psykisk hälsa” hittar du här, och på Psykosociala förbundets hemsida.