tisdag 16 september 2014

Självmord - ett globalt folkhälsoproblem

Förra veckan deltog vi i ett seminarium med fokus på självmordsprevention. Hur ser statistiken ut runtom i världen? Och vad kan man göra för att förhindra att någon tar sitt liv? Världshälsoorganisationen WHO har nyligen släppt en rapport där de varnar för att självmord håller på att bli ett globalt folkhälsoproblem. Två representanter från WHO fanns på plats för att berätta hur de ser på saken. Redan nu lägger vi ut artikeln som kommer att publiceras i nästa medlemstidning. Men först några bilder från dagen:

Från vänster: Ann-Charlott Rastas och Sonja Wickman från Psykosociala förbundet. Till höger Viveca Stenius, ordförande i föreningen Sympati.
 

Kaffepaus.
 

Alexandra Fleischmann från WHO.
 

Lång tågresa tillbaka till Jakobstad.
 
Självmord är ett globalt
folkhälsoproblem
För första gången någonsin beskriver Världshälsoorganisationen WHO självmord som ett globalt folkhälsoproblem. Årligen begår över 800 000 personer självmord i världen.TEXT: PERNILLA NYLUND
WHO beskriver i rapporten självmord som ett stort folkhälsoproblem som måste konfronteras och hejdas. Organisationen varnar samtidigt för att siffror kan vara svåra att ta fram och att mindre än hälften av de 172 länder som studerats i rapporten för egen statistik, vilket gör det svårt att få en mer exakt uppskattning av läget. Ändå vet man att omkring 75 procent av alla självmord sker i låg- och medelinkomstländer. I dessa länder är det betydligt vanligare att unga människor och kvinnor tar sina egna liv, än i rikare länder. Generellt tar dock fler män än kvinnor livet av sig. Män 50 år eller äldre är särskilt sårbara, framför allt i rikare länder.
Siffrorna som WHO presenterar innebär att det
begås ett självmord var fyrtionde sekund ute i världen. Och för varje självmord finns det sannolikt ytterligare 20 personer som försöker ta sitt liv. Vanligast är självmorden bland unga i åldern 15-29 år. Bara trafiken kräver fler liv bland unga i Finland än just självmord.
”Man måste göra mer för att förhindra självmord”
Den 10 september varje år uppmärksammas den internationella suicidpreventiva dagen. I Helsingfors arrangerade man i år ett seminarium kring suicidprevention och två representanter för WHO fanns på plats för att beskriva situationen just nu.
- Det är ett stort hälsoproblem och ett stort samhälleligt problem. Regeringen och samhället måste göra mycket mer för att förhindra självmord, säger Shekhar Saxena, chef för enheten för psykisk hälsa på WHO.
- Samtidigt är det viktigt att inte bara fokusera på den psykiska ohälsan, utan hälsa överlag. Man måste ta helheten i beaktande. För att må bra behöver man ha det fysiska, psykiska och sociala i balans, menar han.
I WHO:s studie framgår att många länders regeringar inte betraktar självmord som ett hälsoproblem. Därför saknas nationella strategier på många håll ute i världen.
Finland är ett av de länder som saknar ett självmordsförebyggande program, trots att nästan dubbelt så många begår självmord i Finland varje år jämfört med de övriga nordiska länderna.
Vad tror du att det här beror på, Shekhar Saxena?
- Nu känner jag inte till Finland jättebra, men mitt intryck är att man i Finland måste fokusera på tre saker - att minska tillgängligheten av vapen, att minska stigman och att minska användningen av alkohol.
Omkring 1000 personer dör varje år i självmord i Finland. WHO:s nya mål är att minska antalet självmord i världen med tio procent fram till år 2020.
- För att länderna ska lyckas med detta måste man lära sig att arbeta sektoröverskridande. Man måste angripa problemen från flera olika håll och öka kunskapen om självmord, och lära sig hur man ska bemöta personer som är självmordsbenägna. Det säger doktor Alexandra Fleischmann på WHO.
Nyckelord från seminariet:
1.       Självmord kan förebyggas
2.       Vi måste öka medvetenheten kring självmord
3.       Vi spelar alla en viktig roll
4.       Lyssna på din medmänniska

måndag 15 september 2014

Nya Respons ute nu!

Som vi har väntat! Det är alltid lite med hjärtat i halsgropen man bläddrar igenom ett färskt nummer av Respons. Har vi stavat fel i någon rubrik? Hur ser färgerna ut? Är det rätt namn i bildtexterna?
I fredags kom nya tidningen från tryckeriet, och den borde landa hemma hos alla prenumeranter inom de närmaste dagarna (om den inte redan har kommit?). Ett 44 sidor tjockt och färgsprakande nummer bjuder vi på den här gången. Hör gärna av dig med feedback, vi vill veta vad du tycker om tidningen. Om du vill beställa Respons kan du göra det här: http://www.fspc.fi/index.php?id=4eff18c5e173a&lang=sv

Ha en fin måndag!




torsdag 11 september 2014

Mer synlighet i media

Äntligen börjar psykisk ohälsa synas mer i media, även i finlandssvensk press. Och äntligen har vi kommit så långt att personer med psykisk ohälsa ställer upp och berättar - öppet och ärligt - om hur det är. Hur det känns. Hur man mår. För det är bara genom att berätta som man ökar förståelsen och kunskapen om det här ämnet. Genom att berätta river vi murar av skam som har omslutit personer med psykisk ohälsa så länge. Tack alla ni som berättar.

Häromdagen fanns vi med på ett uppslag i Vasabladet och Österbottens Tidning (10.9.2014).
19-åriga Jenny Renqvist berättar om sitt mående och sina erfarenheter av vården. Hon säger att det är med blandade känslor hon talar om just vården.
- Det finns vårdare som är helt underbara, men också läkare som verkar oförstående, säger hon.





måndag 8 september 2014

Artikel om väncirkeln i Närpes

S-kundernas egen tidning, Samarbete, innehåller en härlig artikel om väncirkeln i Närpes. Rubriken lyder: "I väncirkeln suddas gränserna ut", och det är precis så det är. Frilansjournalisten Michaela von Kügelgen har gjort ett ypperligt jobb och helheten är otroligt fin. Texten kan du läsa på http://www.yhteishyva.fi/live/samarbete/201409/ur-livet/i-vancirkeln-suddas-granserna-ut/0218010-373675 eller här:




Dricka kaffe, umgås, prata. Det är ledord för Psykosociala förbundets väncirkel i Närpes. Alla är välkomna och sist och slutligen är alla likadana – oberoende av om man är volontär eller vänbehövande.
"Psykosociala förbundets annons i lokaltidningen om att bli volontär fångade min blick och jag gick på informationstillfället", berättar Ulla Björkman-Böling.
Sedan våren 2012 har hon varit volontär för Psykosociala förbundets väncirkel i Närpes. I praktiken ordnas alla väncirklar av medlemsföreningarna, i Närpes är det Psykosociala föreningen Svalan som ansvarar för verksamheten. Huvudmålet inom den frivilliga verksamheten är att minska ensamhet och skapa lättillgängliga nätverk. Gemensam tillvaro och sociala nätverk har en positiv inverkan på både den sociala och psykiska hälsan.
"De medlemsföreningar som ordnar en väncirkel kompletterar den verksamhet som redan finns i föreningen. Väncirklarna kräver praktiskt engagemang", säger Vänstugan.
Svalboets vikarierande verksamhetsledare Sofia Rosenqvist.
Efter några infotillfällen började Björkman-Böling delta i verksamheten. Under träffarna, som ordnas en kväll i månaden, har hon bland annat träffat vänbehövande Erna Söderlund.
"Jag ville gå med i en verksamhet där jag kan umgås med personer som har samma problem som jag. Jag mår rätt bra i dag, men man vet aldrig", berättar Söderlund.
Innan väncirkeln startade var Söderlund aktivt med i verk-samheten vid Vänstugan Svalboet i Närpes. Väncirkeln träffas i Svalboets utrymmen, men har varit ett skilt finansierat KomMed-projekt från RAY. Under träffarna samlas mellan tio och tjugo deltagare, de yngsta är kring 25 år och de äldsta kring 75.
"Vi diskuterar, går på promenader, spelar spel, dricker kaffe och äter gott. Det måste alltid finnas något gott", skrattar Björkman-Böling.

Fyller en funktion

Projektet KomMed har inte fått fortsätt finansiering, men verksamheten med väncirkeln fortsätter i Närpes. Nu uppbärs en symbolisk summa på två euro för att kunna köpa smått och gott till träffarna.
"Väncirkeln fyller absolut en funktion och det ska finnas möjligheter att fortsätta. Jag är inte i samma situation som Erna, men alla har vi något att ge varandra", säger Björkman-Böling.
För Erna Söderlund är verksamheten viktig. Att få grilla korv, gå på pizza och äta julgröt tillsammans är tillfällen hon inte vill missa.
"Jag väntar alltid på första onsdagen i månaden och ser till att jag aldrig har något annat program samma kväll som vi träffas med väncirkeln."
Träffarna har också hjälpt Söderlund på flera sätt.
"Jag har kommit närmare mina vänner, vi kan tala om hur vi mår eller om våra mediciner. Ibland skrattar vi, ibland är det allvarliga diskussioner."
"Det som är fint är att alla kan vara öppna, det finns en outtalad tystnadsplikt som fungerar. Väncirkeln bygger på integritet och respekt", inflikar Björkman-Böling.

En gemenskap för alla

När Ulla Björkman-Böling och Erna Söderlund talar om väncirkeln poängterar de att det handlar om en stor gemenskap
"Som volontär knyter man inte vänskapsband bara till en person, utan diskuterar en kväll mer med en person och nästa kväll mer med en annan", säger Björkman-Böling.
Träffarna har ingen strikt modell som måste följas, utan var och en gör som man känner bäst.
"Vill man vara tyst så är man tyst", förklarar Björkman-Böling.
Söderlund har försökt locka med några vänner till verksamheten men har inte ännu lyckats.
"Jag har kontakt nästan dagligen med två personer. Jag har lovat plocka upp dem med bil, men det blir inte till. Jag har försökt säga att väncirkeln är till för alla. Vi talar inte om andras problem utanför cirkeln", säger Söderlund.
Som volontär känner sig Björkman-Böling inte heller bunden till något och uppmuntrar alla intresserade att testa.
"Det är inte många timmar i månaden jag använder för det här, kanske två eller tre", säger hon.
För dem som deltar i väncirkeln är det betydelsefullt att få umgås med andra och att få vara sig själva.
"I väncirkeln behöver jag inte känna något mindervärdeskomplex", säger Erna Söderlund.
"Man kan vara bekväm med sig själv", säger Ulla Björkman-Böling.
Hon började som volontär för att lära känna nya människor. Samtidigt som bekantskapskretsen har utvidgats har hon märkt att alla människor har sina egenheter och problem.
"Man ser inte på utsidan vem som är vem, livet är det samma för oss alla och det berikar att lära känna nya människor. Jag vill vara med och sudda ut gränserna mellan friska personer och personer med psykisk ohälsa. Ingen av oss har några garantier för hur vår morgondag ser ut."

Lågtröskelverksamhet

Väncirklarna startades upp under åren 2012 och 2013, men tanken föddes redan år 2009. Då gjordes en kartläggning över en vänjoursverksamhet bland medlemmarna i Psykosociala förbundets medlemsföreningar.
"I svaren framkom att våra medlemmar främst efterlyste stödpersoner. Många är ensamma och behöver sociala sammanhang att delta i. Föreningarna önskade att medlemmarna kunde erbjudas konkreta aktiviteter och att projektet kunde aktivera medlemmar som kanske inte annars har kontakt med föreningen", berättar Camilla Roslund-Nordling från Psykosociala förbundet.
Intresserade deltog i en kort utbildning på fem orter i Svenskfinland.
"Då samlade vi frivilliga som kunde tänka sig att delta som volontärer i cirklarna."
Med väncirklarna vill Psykosociala förbundet motverka isolering, ensamhet och utslagning.
"Det finns många som inte har någon fritidssysselsättning. En väncirkel erbjuder i första hand lågtröskelverksamhet i form av sällskap och samvaro. Man får träffa andra, prata och umgås. Komma ut en stund."

torsdag 4 september 2014

Mycket på gång i september

Tydligen är det på samma sätt varje höst. Att allt händer i september. Det bara väller in olika inbjudningar till seminarier och föreläsningar och prova på-tillfällen just nu. Hoppas att du har möjlighet att delta i något av dessa evenemang! Håll i er nu, här kommer några tips:

17.9 Temakväll om ångest. Vill du veta mera om olika typer av ångeststörnigar och vilka behandlingsmetoder som finns? Vad kan man själv göra för att hantera sin ångest?
Camilla Pitkänen, anhörigrådgivare och psykiatrisk sjukskötare vid SÖAF föreläser kring temat vid Algården i Jakobstad kl.18.30. Anmälan till Algården eller eva.astrand@soaf.fi. Välkommen!

18.9 Erfarenhetsexpertkväll i G18-huset, Georgsgatan 18A, Helsingfors. Du som har haft problem med psykisk ohälsa och/eller missbruk, arbetar med människor med dessa problem eller annars bara är intresserad av erfarenhetsexpertverksamhet - välkommen till en erfarenhetsexpertkväll torsdagen den 18 september kl. 17-19 i Evy Björkman-rummet, tredje våningen, G18-huset, Georgsgatan 18A i Helsingfors. Kvällen är öppen för alla och gratis. Kaffeservering. Anmäl dig till mette.strauss@kran.fi. Arrangörer är KRAN rf och KoKoA - utbildade erfarenhetsexperter rf.

22.9 och 23.9 Kurs i Psykiska första hjälpen. Välkommen med på kurs! Psykiska första hjälpen 2 bygger på samma grundkoncept som fysiska första hjälpen och utvecklar kunskap och verktyg för att klara livets motgångar. Kursen går igenom de vanligaste formerna av psykiska besvär och hur man bäst kan stöda det psykiska välbefinnandet. Inga förhandskrav - kursen är lämplig för alla! Tid: klockan 16.30-20.00 den 22.9 och 23.9 samt den 29.9 och 30.9. Plats: Luckan i Helsingfors, Simonsgatan 8. Kursavgift: 30 euro. Avgiften innehåller kurslitteratur. Anmälan till Johanna Cresswell-Smith, johanna.cresswell-smith@thl.fi före den 12 september.

25.9 Kvinnor och missbruk - utbildningsdag kl. 9.30-15.00. Dagen tar upp temat kvinnor och missbruk ur olika perspektiv. Riktar sig till personer som jobbar med och för missbrukare eller deras anhöriga. Övriga intresserade är också varmt välkomna! Fritt inträde. Platsen är G18, festsalen, Georgsgatan 18A i Helsingfors. Info och anmälan: mette.strauss@kran.fi, telefon: 050-410 7001.

30.9 Anhörigseminarium i Jakobstad kl. 9-15. Med fokus på mående och närstående. Biskop Björn Vikström och författaren Mathias Rosenlund föreläser. Öppet för alla intresserade. Fritt inträde! På Yrkesskolan Optima, Trädgårdsgatan 30. Anmälan senast 19.9 till eva.astrand@soaf.fi.






 
 



 


 
 

onsdag 3 september 2014

Snart trycker vi nya Respons

Halloj på er! Idag har vi korrekturläst och lusläst höstens första medlemstidning som ska skickas till tryckeriet i slutet av den här veckan. Fungerar upplägget? Finns det några bildkrockar? Måste layouten justeras? Är alla citattecken runt citaten med? Och hur står det till med bildtexterna?

Det är många detaljer att ta ställning till i korrekturläsningen men om man är noggrann brukar också slutresultatet bli bra. Och så är det med nästa nummer av Respons. Det blir ett tjockt nummer, 44 sidor, färgsprakande och hoppfullt. I den här tidningen finns flera djupare intervjuer, läsarnas egna berättelser och tips på hur du blir en självläkande människa. Bland annat. Hoppas du kommer att gilla tidningen! (om du vill beställa tidningen går du in på vår hemsida: www.fspc.fi).

måndag 1 september 2014

Kom med på seminarium i Jakobstad!

Höstens anhörigseminarium närmar sig. Tisdagen den 30 september är det dags. Har du anmält dig? Om inte ska du göra det. Vi kommer att ha en fin och givande dag tillsammans, det är jag övertygad om. Föreläsare är biskop Björn Vikström och författaren Mathias Rosenlund, och de kommer båda att tala om vardagen, hur man ska orka i vardagen. Rosenlund är anhörig - hans exfru fick diagnosen bipolär sjukdom, likaså hans bror. På föreläsningen kommer han att berätta hur det är att stå vid sidan om, som anhörig. Läs mer om seminariet på vår hemsida, www.fspc.fi. Sista anmälningsdag är 19.9.