tisdag 29 mars 2022

En text om spelmissbruk och psykisk ohälsa

Vi fick den här texten skickad till oss, om spelmissbruk, ohälsa, ångest och vägen mot ett bättre mående. Läs gärna:

”Nu hade jag redan börjat grubbla över nästa stora ångestsak i mitt liv, nämligen militärtjänstgöringen. Det var något som jag absolut inte ville göra men jag kände att det inte fanns något annat val. Alla gjorde ju det och om man skulle bli en ’riktig man’ så följde man strömmen och fixade det utan att gråta. Det var en självklarhet för nästan alla.

För mig blev grupptrycket som normerna skapade ett rent helvete. Mitt livs första panikattacker sköljde över mig på väg ner till lumpen och den första natten var något av det värsta jag har varit med om. Jag ville bara försvinna därifrån. Jag måste bort, men visste inte om jag skulle våga för ingen annan mådde ju dåligt över det.

Jag kom iallafall därifrån med livet i behåll men jag var sårad och sargad inombords. Ångesten och traumat ledde till ett ökat spelande efteråt som sakta började att eskalera och ta över mitt liv allt mera. Jag tappade snart verklighetsuppfattningen och stängde in mig i spelbubblan. Jag visste inte bättre just då. Det var min enda livboj. Jag måste bara få tyst på all skit och allt mörker som fyllde mina tankar.

Så jag fortsatte använda spelandet som ångestdämpande och i takt med att ångesten ökade och mina demoner blev allt starkare så kände jag mig tvungen att spela ännu mera och med mycket högre insatser. Allt för att få ett kraftigare rus och få tyst i huvudet.

Allting eskalerade totalt till slut då jag hittade alla spelberoendes guldåder: mobillånen. Jag lånade max på alla sajter och blev blockad. Sen, när jag inte kunde ta flera mobillån, så började jag lura mina nära och kära på pengar istället. Jag spelade även upp alla stöd som kom in på kontot samma dag dom fanns där. Det var hemskt hur jag höll på, och såklart helt oförlåtligt. Men som sagt visste jag inget bättre. Jag var sjuk.

Jag fortsatte med det här destruktiva livet i många år. Åren gick och vi bildade familj jag och min sambo. Jag spelade fortfarande, men jag hade lovat min sambo att sluta. Men jag föll tillbaka. Om och om igen, och jag gjorde mitt bästa för att hålla allt hemligt. Men som tur var så kom hon på mig, och sa ifrån. Det fick vara slut på skiten nu. Jag blev konfronterad och fick ett ultimatum. Jag måste välja, dom eller spelandet. Jag skämdes så att jag bara ville försvinna. Men valet blev ändå lätt, och sen den dagen är jag spelfri. Det här var sommaren 2016.

Efter det sökte jag hjälp för mina psykiska besvär och fick komma in på en psykiatrisk poliklinik. Där fick jag gå på möten med en sköterska i flera år. Det var början på vändningen i mitt mående. Jag hade ju länge undrat varför jag mådde som jag mådde och varför jag gjorde så mycket impulsiva dumma beslut hela tiden? Det bara hände utan att jag anade det. Oftast när jag gjorde sådana dumma saker som t.ex. spelade poker med alldeles för höga insatser, så var jag ju väldigt manisk, vet jag nu i efterhand.

När jag sen hade pratat med psyksköterskan ett antal gånger och berättat om mitt mående så började misstankarna om bipolära störningar komma. Vi tog det vidare och gjorde slutligen en utförlig utredning om just bipolär sjukdom. Någon vecka senare hade jag diagnosen bipolär sjukdom typ 2 på pappret.

Jag fick en stabiliserande medicin och kbt-terapi. Samma medicin har jag fortfarande och den har hjälpt mig mycket.

Jag är så tacksam över att min sambo ställde mig mot väggen, och att jag verkligen lyckades sluta spela och att jag fick hjälp och dessutom en diagnos. Då kunde jag förstå bättre varför det blev som det blev och dömer mig inte lika hårt för allt det där numera.

Jag berättar det här för att jag tror många med spelberoende kan ha underliggande problem som de inte vet om. Så ta hjälp innan det går för långt och kolla upp hur du mår. För det är aldrig för sent att börja om. Och du är inte ensam om det här.”

 

tisdag 22 mars 2022

Välkommen Eva!

Eva Hanses är ny verksamhetskoordinator hos oss på Psykosociala förbundet och kommer främst att arbeta från förbundets kontor på G18 i Helsingfors. Till Evas arbetsbild hör att synliggöra och utveckla förbundets verksamhet i södra Finland, påverkansarbete i olika samarbetsorgan och att bevaka frågor som berör psykisk hälsa och ohälsa. Till arbetet hör även att stöda medlemsföreningarna. - Jag ser fram emot positiva samarbeten med andra organisationer och att förhoppningsvis kunna göra skillnad både i kontakten till Psykosociala förbundets medlemsföreningar och på en samhällelig nivå, säger hon. Eva efterträder Tina Kärkinen.



torsdag 24 februari 2022

Psykosociala förbundet söker en verksamhetsledare

Psykosociala förbundet är en ideell, riksomfattande och svenskspråkig sakkunnigorganisation inom området psykisk hälsa i Finland. Förbundets medlemsföreningar är 14 till antalet. Förbundet har två kontor: ett i Jakobstad och ett i Helsingfors. Förbundet har 7 anställda.

Av verksamhetsledaren förutsätts god ledarskapsförmåga och god administrativ och ekonomisk förmåga, samt insikter i mentalhälsofrågor och ett genuint intresse för att driva intressefrågor för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Förmansansvaret ingår i arbetet. Verksamhetsledaren leder förbundets intressebevakning- och påverkansverksamhet i samarbete med personal och förtroendevalda. Verksamhetsledaren fungerar även som kontaktyta till medlemsföreningar, håller verksamhetsledarträffar, handleder och ger föreningsråd efter behov. Tidigare erfarenhet av arbete inom förbund/föreningar räknas som merit. Verksamhetsledarens arbete styrs av en befattningsbeskrivning. Verksamhetsledaren är sekreterare på styrelsens möte.

Kompetenskrav: Svenska, finska, engelska. Högskolexamen på kandidat – eller magisternivå.

Förfrågningar Christer Rönnlund, ordförande tel. 040-8131664 och Johanna Cresswell-Smith, viceordförande 040-0545483

Ansökan med CV bör vara oss tillhanda 18 mars 2022:

e-post marja.lena.sodergard(at)gmail.com

Välkommen med din ansökan!


måndag 21 februari 2022

Nästa tidning har tema arbetsliv

Vi layoutar just nu årets första nummer av tidningen Respons! Temat är Arbetsliv, och främst hur det är att komma tillbaka till arbetslivet efter en kris (sjukdom, sorg, livskris).

I tidningen får du bland annat träffa Pekka Laurila, som efter ett års sjukskrivning var tillbaka på jobbet igen.

- När jag skulle gå in genom dörren första dagen hade jag så mycket ångest att benen nästan vek sig. Rädslan för att börja jobba igen, och kanske hamna i samma onda hälsospiral, var stor.

Vi får även träffa Maria Tarvos som sa upp sig från jobbet under tiden hon var sjukskriven.

- Gör aldrig det! Jag hade inte insett vilken enorm inverkan det skulle ha på mig. Man förlorar sin terapi, sin läkare, ett helt skyddssystem... Jag behövde säga upp mig, men borde ha väntat och blivit frisk först.

Många arbetsplatser har förändrats under coronakrisen – digitaliseringen har ökat, våra vanor har rubbats, flexibiliteten och det goda ledarskapet har satts på prov. Hur ska vi navigera vidare, framåt, och samtidigt må bra? Vi frågade Elli Flen och Lars Losvik som driver kommunikationsbyrån Losvik & Flen.

- Det viktigaste just nu är arbetstagarnas välmående, att ledaren lyssnar och bryr sig och är lyhörd för de enskilda individerna. Alla har påverkats av den här krisen, men på olika sätt, och det behöver man ha förståelse för. Många kommer att vara lite extra trötta en lång tid framöver.

Vill DU läsa vår tidning? Här kan du klicka hem ett gratisexemplar eller starta en prenumeration.


Foto: Linda Tallroth-Paananen


Foto: Linus Lindholm


torsdag 20 januari 2022

Kom med på Sömnskola med Malin

Malin Knip är kursledare för Psykosociala förbundets sömnskola. Till utbildningen är hon psykiatrisk sjukskötare och har lång erfarenhet från akutpsykiatrin. Här berättar hon om Sömnskolan:

"Sömn är ett område som fascinerat mig i över 20 år och jag är intresserad både av det smått magiska som händer under natten när vi sover gott, men också av det som följer i kölvattnet av en sömn som inte ger tillräcklig återhämtning.
På sömnskolan ägnar vi flera dagar åt att lyfta upp detta med sömn och i ett lugnt tempo sätta oss in i sömnens fysiologi, det vill säga vad som händer i kroppen under nattens timmar. Redan denna kunskap hjälper mycket och många får redskap att hantera sömnproblemen bara genom detta. Naturligtvis går vi också igenom vilka verktyg det finns att ta till för att få en bättre sömn, t.ex. stimuluskontroll, sömnrestriktion och att lära sig tolka signalerna på när kroppen är inställd på att somna.
Att sömnskolan hålls som en gruppverksamhet i form av en kurs med övernattning är av stor betydelse, eftersom sömnproblem är en väldigt ensam ”sjukdom” och många upplever stor hjälp av att få träffa andra i samma situation och få kamratstöd.
Efter avslutad sömnskola brukar många beskriva att de känner mindre oro inför sina sömnproblem samt att sömnproblemen inte längre stör vardagen lika mycket och i bästa fall att sömnkvaliteten blivit bättre".

torsdag 16 december 2021

KOLUMN: Jag vill inte vara duktig längre

När årets sista nummer av tidningen Respons kom ut var det flera som hörde av sig och sa att de kände igen sig i redaktörens kolumn, som har rubriken "Jag vill inte vara duktig längre". Därför publicerar vi den också här på bloggen, ifall du vill läsa den. 
På vår hemsida kan du klicka hem ett gratisexemplar av tidningen, eller starta en prenumeration.
Tack för att du besöker våra sidor!

Jag vill inte vara
duktig längre

Flera av texterna i den här tidningen har kommit lite för nära. Som om det är mig de handlar om. Jag suger i mig texterna samtidigt som jag gör allt för att värja mig mot dem – det är som en hatkärlek till något som man bara måste ha, ändå inte.

I hela mitt liv har jag varit en presterare. Jag har gillat att vara duktig och tyckt om att utvecklas – på jobbet, hemma, på fritiden. I alla år har jag strävat framåt, uppåt, högre, längre – bättre kan det alltid bli! Bekräftelsen som kommer med duktigheten har fått mig att le, och uppmuntrat mig att bli ännu vassare – varje text jag har skrivit har slipats till perfektion, träningspassen i skogen har blivit längre och längre, jag har sagt ja till allt för att vara andra till lags (oavsett om det funnits tid eller inte) - och sedan skojat om att dygnet har för få timmar för allt roligt jag vill hinna med.
Ungefär så har mina gamla sanningar sett ut. Och jag får nästan ont i magen när jag läser vad jag just har skrivit.

Varifrån kommer alla dessa krav? Kraven som vi har på oss själva? Ingen har någonsin krävt att jag ska vara duktigare, snabbare, smartare. Ingen har någonsin krävt att jag alltid ska ställa upp och säga ja. Samhället kan jag inte heller skylla på. Samhället ser ut som det gör och jag väljer hur jag förhåller mig till de förändringar som sker. Kraven har alltid kommit från mig själv. Från insidan. Jag har skapat egna sanningar om vad jag borde, måste, behöver göra för att vara tillräckligt bra.

Numera gör jag allt för att inte prestera. Åtminstone inte på samma sätt som förut. Jag vill inte vara duktig längre. Prestation lockar inte. Jag vill vara lagom bra, och känna att det räcker. Jag vill leva långsammare och skapa utrymme för att verkligen lyssna, se och förstå andra människor. Jag vill säga nej med gott samvete, för att kunna ge tid och energi till det jag säger ja till. Och jag vill nöja mig med den här texten, utan att titta igenom den tusen gånger och göra små ändringar i den varje gång.

Under arbetet med den här tidningen har vi träffat fantastiska människor som berättar om sina erfarenheter av krav och prestation.
Camilla Svenfelt från Larsmo arbetar som elevassistent i kommunens högstadieskola. Som barn blev hon utsatt för mobbning och har tvingats lära sig leva med allt från själsliga sår till prestationsångest och fysiska problem.
I gästkolumnen skriver Patrik Simberg om prestationsångest och att han vill skala av sig lagren av sin ”förhärdat kritiska vuxenläggning och njuta den söta frukten som kallas frihet”.

En förändringsprocess är sällan enkel, och den tar en del energi. Men vissa förändringar är värda att göra ändå, som att ifrågasätta gamla sanningar, till exempel.

Stanna upp en stund och fundera på om dina tankar om vad du borde och måste verkligen ÄR måsten? Enligt vem? Stanna upp och fundera om du verkligen VILL säga ja till en förfrågan - har du tid, kraft och ork för att kunna säga ja? Låt oss byta ut några av våra gamla sanningar mot nya, mera hållbara och hälsosamma, där ordet VILL finns med i högre utsträckning.
Ska vi gå tillsammans? Mot en skönare vardag med mindre krav? Jag håller din hand om du håller min.


PERNILLA NYLUND
Informatör och ansvarig redaktör


torsdag 2 december 2021

En varm och vänlig kram

Alla vi som jobbar på Psykosociala förbundet vill redan nu, i början på december, skicka iväg en varm, vänlig och omtänksam kram till dig. Vi vet att inte alla väntar på julen. Högtider som denna kan för många människor, av olika orsaker, upplevas som oerhört jobbiga. Just därför kanske just du, just nu, behöver få en kram, stöd och förståelse.
Vi vill ge dig det. Vi finns här för dig.