”Oändligt mycket mod och smärta samlad mellan två pärmar”.
Så skriver tidningen Västra Nyland om Pamela Kinnunens bok ”Gnistor av hopp”
som nyligen kom ut. I boken berättar åtta erfarenhetsexperter om hur de vänt
livets motgångar till en resurs.
Här kan du läsa VN:s artikel, där de skriver om boken och hur den har kommit till.
Pamela Kinnunen är ordförande i föreningen Livsgnistan, och hon sitter även i Psykosociala förbundets styrelse.
Här kan du ta del av Marica Nordman och Elias Vartios tankar kring funktionshinderservicelagen. Båda arbetar som juridiska ombud på SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder:
Förra veckan gav Sanna Marins regering
propositionen till ny funktionshinderservicelag till riksdagen. Riksdagen har
under den här veckan behandlat den i plenum. Som följande steg ska lagförslaget
till social- och hälsovårdsutskottet. Även grundlagsutskottet ska avge
utlåtande om lagförslaget.
Vi är mycket glada över att våra förslag gällande
tryggande av de språkliga rättigheterna har beaktats i förslaget både på
paragraf- och motiveringsnivå. Lagens tillämpningsområde tar även
bättre hänsyn till personer med sensoriska funktionsnedsättningar och
neuropsykiatriska utmaningar samt barn med funktionsnedsättningar. Det så
kallade resurskravet för personlig assistans har blivit något lindrigare och en
ny tjänst, stöd i beslutsfattande introduceras.
Förslaget innehåller några orosmoment:
SAMS fortsätter med att föra fram dessa synpunkter tillsammans med medlemsförbunden och de finskspråkiga samarbetsparterna.
Hälsningar,
Marica & Elias
"Psykolog, canceröverlevare, vanlig människa". Så beskriver han sig själv, Henrik Wiman från Uppsala i Sverige. Den 12.10 föreläser han i Jakobstad, om psykisk hälsa och smarta verktyg för att höja sin lägstanivå. Psykosociala förbundet är med som medarrangör i detta Arbis-event. Det vill du INTE missa! Mera information, och möjlighet att boka din biljett kan du göra här. Vi ses!
Deadline närmar sig för nästa tidning. Det innebär att alla texter som ska vara med i tidningen ska vara korrekturlästa, putsade och klara, det ska finnas bilder till de flesta artiklarna (tillräckligt stora och med bra kvalitet), annonserna ska vara på plats, och alla frågetecken behöver rätas ut. Vi knyter ihop säcken, helt enkelt.
Nästan aldrig blir det som vi har planerat, men det blir alltid bra ändå! Personer vi har planerat att intervjua kan dra sig ur i sista stund, eller bli sjuka, eller ångra sig. Då behöver man en Plan B.
Texter som någon har lovat att skicka kan utebli, då får man påminna om saken. Texter, vars existens man inte varit medveten om, kan dyka upp som gubben i lådan i eposten samma dag som det är deadline, och då får man hastigt ta beslut om den ska med i tidningen, om den kan sparas till nästa nummer, eller om det passar bättre att publicera texten på bloggen.
Just den här delen av processen är väldigt inspirerande och rolig! När mycket händer på en och samma gång och det inte finns utrymme för att tänka långsamt. När materialet ska bli en färdig produkt som både du och vi kan vara stolta över.
Tidningen som vi jobbar med nu, som har deadline den 15 maj, har fokus på syskonrelationer, och hur de formar oss. Men vi skriver om mycket annat också. Vi har bland annat pratat med psykologen Henrik Wiman, om hur man kan hantera sin oro i oroliga tider? Först kom coronapandemin, och sedan blev det krig i Ukraina. Hur kan man förhålla sig till sina orostankar om man upplever att man inte kan påverka det som sker?
Henrik Wiman ger oss sina 4 bästa tips:
1. Fokusera på det du kan kontrollera
2. Läs eller titta på nyheterna max 1-2 gånger per dag
3. Behåll dina vardagsrutiner
4. Sök socialt stöd när du känner att du behöver det
I tidningen kommer det att finnas mer att läsa om dessa fyra punkter.
Vill du läsa ett gratisnummer av tidningen Respons, eller starta en prenumeration? Klicka in här!
Tack för att du läser vår tidning! Vi hoppas att den kan fungera som stöd, tröst, hopp eller inspiration också för dig!
Trots att cancer är en av våra vanligaste folksjukdomar och Finlands cancervård och behandlingsmöjligheter är i världsklass, så innebär en cancerdiagnos vanligtvis en chock för den drabbade och hens familj. Vi vet att all cancer inte kan botas.
Bokens titel:
Cancerbrev. Om att leva med och dö av cancer.
Författare:
Fritjof Sahlström och Leena Sahlström
Utgiven 2021
av Förlaget, 245 sidor
I boken får vi följa familjen Sahlströms liv från sommaren 2014 då Leena fick sin diagnos, till fem år senare, den 13:e januari 2019, då hon somnar in. De skriver sig igenom sjukdomsförloppet, Leena på bloggen ”Passligt” och Fritjof i kolumner i Hufvudstadsbladet. Efter Leenas död ville Fritjof uppfylla hennes önskan att det skulle bli en gemensam bok av deras texter så han sammanställde boken Cancerbrev.
Det är en bok
som berör mig djupt. Att som frisk och aktiv trebarnsmor, mitt i livet och
karriären, oväntat få diagnosen ”aggressiv, metastaserad, obotlig njurcancer”
är en tragedi. Monstret flyttar in i deras hem. Ett monster vars framfart
tidvis hejdas av mediciner och behandlingar, men ohjälpligt finns kvar och
lever med dem. De lärde sig leva i något som Fritjof kallar ” lugn
verklighetsförnekelse”.
Leena skriver
så öppet, sakligt och osentimentalt om sin situation. Hon berömmer vår
sjukvård, men drar sig inte för att berätta om hur ångest, frustration och
ilska ibland krockar med uttröttad vårdpersonal. Hon idealiserar inte heller
förhållandet till mannen fastän man mellan raderna kan läsa om stor kärlek och
starkt stöd. Hennes texter är så mänskliga och vardagsäkta. Hon genomgår
kraftiga medicineringar och tuffa behandlingar, allt i hopp om tilläggstid. Att
läsa i media om personer som ”kämpat och vunnit över eller förlorat mot cancer”
upprör Leena.
”Om det vore så enkelt skulle alla överleva.” Men hennes positiva attityd
hjälpte henne ta vara på glädjen i nuet. Hon gjorde till och med upp en Tio i
topp-lista över de största fördelarna med en cancerdiagnos. Ett av råden hon
vill ge till andra drabbade när de har det som kämpigast är: ”Bryt ihop och gå
vidare”.
Fritjof
skriver ur sitt perspektiv om hur livet förändrades när Leena fick diagnosen
och Monstret blev deras ständiga följeslagare. Han berättar uppriktigt om svåra
känslor och hur det var att stå bredvid och följa sin kära i kasten mellan hopp
och misströstan. Han skriver mycket om familjelivet, sammanhållningen och hur
de så långt det gick, fortsatte göra tillsammans sånt de brukat göra och tyckt om.
Han lyfter fram öppenheten. ”Prata om cancern, också med barnen, och ta hand om
dig själv” är hans råd till de som är i samma situation. Han skriver så
vackert, klokt och insiktsfullt. Jag fick en klump i halsen när han berättade
om när Leena tappat sitt hårburr. ”Ibland innan jag somnat, när Leena redan
sover, har jag brukat vira in mitt finger i hennes lockar. Kastat ankar för
natten. Det går inte mera. Jag saknar just det.”
Cancerbrev är en läsvärd bok jag varmt rekommenderar. Den berättar om hur livet
hastigt kan förändras men likväl fortsätter och det sorgliga till och med kan
föra med sig något gott. Om hur dyrbar tiden tillsammans blir när vi vet att
den är utmätt. En påminnelse om livets skörhet.
Eivor
Finnäs
Vi fick den här texten skickad till oss, om spelmissbruk, ohälsa, ångest och vägen mot ett bättre mående. Läs gärna:
”Nu hade jag redan
börjat grubbla över nästa stora ångestsak i mitt liv, nämligen
militärtjänstgöringen. Det var något som jag absolut inte ville göra men jag
kände att det inte fanns något annat val. Alla gjorde ju det och om man skulle
bli en ’riktig man’ så följde man strömmen och fixade det utan att gråta. Det
var en självklarhet för nästan alla.
För mig blev grupptrycket som normerna skapade ett rent helvete. Mitt livs första panikattacker sköljde över mig på väg ner till lumpen och den första natten var något av det värsta jag har varit med om. Jag ville bara försvinna därifrån. Jag måste bort, men visste inte om jag skulle våga för ingen annan mådde ju dåligt över det.
Jag kom iallafall
därifrån med livet i behåll men jag var sårad och sargad inombords. Ångesten
och traumat ledde till ett ökat spelande efteråt som sakta började att eskalera
och ta över mitt liv allt mera. Jag tappade snart verklighetsuppfattningen och
stängde in mig i spelbubblan. Jag visste inte bättre just då. Det var min enda
livboj. Jag måste bara få tyst på all skit och allt mörker som fyllde mina
tankar.
Så jag fortsatte använda spelandet som ångestdämpande och i takt med att ångesten ökade och mina demoner blev allt starkare så kände jag mig tvungen att spela ännu mera och med mycket högre insatser. Allt för att få ett kraftigare rus och få tyst i huvudet.
Allting eskalerade totalt till slut då jag hittade alla spelberoendes guldåder: mobillånen. Jag lånade max på alla sajter och blev blockad. Sen, när jag inte kunde ta flera mobillån, så började jag lura mina nära och kära på pengar istället. Jag spelade även upp alla stöd som kom in på kontot samma dag dom fanns där. Det var hemskt hur jag höll på, och såklart helt oförlåtligt. Men som sagt visste jag inget bättre. Jag var sjuk.
Jag fortsatte med det här destruktiva livet i många år. Åren gick och vi bildade familj jag och min sambo. Jag spelade fortfarande, men jag hade lovat min sambo att sluta. Men jag föll tillbaka. Om och om igen, och jag gjorde mitt bästa för att hålla allt hemligt. Men som tur var så kom hon på mig, och sa ifrån. Det fick vara slut på skiten nu. Jag blev konfronterad och fick ett ultimatum. Jag måste välja, dom eller spelandet. Jag skämdes så att jag bara ville försvinna. Men valet blev ändå lätt, och sen den dagen är jag spelfri. Det här var sommaren 2016.
Efter det sökte jag
hjälp för mina psykiska besvär och fick komma in på en psykiatrisk poliklinik.
Där fick jag gå på möten med en sköterska i flera år. Det var början på
vändningen i mitt mående. Jag hade ju länge undrat varför jag mådde som jag
mådde och varför jag gjorde så mycket impulsiva dumma beslut hela tiden? Det
bara hände utan att jag anade det. Oftast när jag gjorde sådana dumma saker som
t.ex. spelade poker med alldeles för höga insatser, så var jag ju väldigt
manisk, vet jag nu i efterhand.
När jag sen hade
pratat med psyksköterskan ett antal gånger och berättat om mitt mående så
började misstankarna om bipolära störningar komma. Vi tog det vidare och gjorde
slutligen en utförlig utredning om just bipolär sjukdom. Någon vecka senare
hade jag diagnosen bipolär sjukdom typ 2 på pappret.
Jag fick en stabiliserande medicin och kbt-terapi. Samma medicin har jag fortfarande och den har hjälpt mig mycket.
Jag är så tacksam över att min sambo ställde mig mot väggen, och att jag verkligen lyckades sluta spela och att jag fick hjälp och dessutom en diagnos. Då kunde jag förstå bättre varför det blev som det blev och dömer mig inte lika hårt för allt det där numera.
Jag berättar det här
för att jag tror många med spelberoende kan ha underliggande problem som de
inte vet om. Så ta hjälp innan det går för långt och kolla upp hur du mår. För
det är aldrig för sent att börja om. Och du är inte ensam om det här.”
Eva Hanses är ny verksamhetskoordinator hos oss på Psykosociala förbundet och kommer främst att arbeta från förbundets kontor på G18 i Helsingfors. Till Evas arbetsbild hör att synliggöra och utveckla förbundets verksamhet i södra Finland, påverkansarbete i olika samarbetsorgan och att bevaka frågor som berör psykisk hälsa och ohälsa. Till arbetet hör även att stöda medlemsföreningarna. - Jag ser fram emot positiva samarbeten med andra organisationer och att förhoppningsvis kunna göra skillnad både i kontakten till Psykosociala förbundets medlemsföreningar och på en samhällelig nivå, säger hon. Eva efterträder Tina Kärkinen.
Psykosociala förbundet är en ideell, riksomfattande och svenskspråkig sakkunnigorganisation inom området psykisk hälsa i Finland. Förbundets medlemsföreningar är 14 till antalet. Förbundet har två kontor: ett i Jakobstad och ett i Helsingfors. Förbundet har 7 anställda.
Av verksamhetsledaren förutsätts god ledarskapsförmåga
och god administrativ och ekonomisk förmåga, samt
insikter i mentalhälsofrågor och ett genuint intresse för att driva
intressefrågor för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Förmansansvaret
ingår i arbetet. Verksamhetsledaren leder förbundets intressebevakning- och
påverkansverksamhet i samarbete med personal och förtroendevalda.
Verksamhetsledaren fungerar även som kontaktyta till medlemsföreningar, håller
verksamhetsledarträffar, handleder och ger föreningsråd efter behov. Tidigare
erfarenhet av arbete inom förbund/föreningar räknas som merit.
Verksamhetsledarens arbete styrs av en befattningsbeskrivning.
Verksamhetsledaren är sekreterare på styrelsens möte.
Kompetenskrav: Svenska, finska, engelska. Högskolexamen
på kandidat – eller magisternivå.
Förfrågningar Christer Rönnlund, ordförande tel.
040-8131664 och Johanna Cresswell-Smith, viceordförande 040-0545483
Ansökan med CV bör vara oss tillhanda 18 mars 2022:
e-post marja.lena.sodergard(at)gmail.com
Välkommen med din ansökan!
Vi layoutar just nu årets första nummer av tidningen Respons! Temat är Arbetsliv, och främst hur det är att komma tillbaka till arbetslivet efter en kris (sjukdom, sorg, livskris).
I
tidningen får du bland annat träffa Pekka Laurila, som efter ett års
sjukskrivning var tillbaka på jobbet igen.
- När jag
skulle gå in genom dörren första dagen hade jag så mycket ångest att benen
nästan vek sig. Rädslan för att börja jobba igen, och kanske hamna i samma onda
hälsospiral, var stor.
Vi får
även träffa Maria Tarvos som sa upp sig från jobbet under tiden hon var
sjukskriven.
- Gör
aldrig det! Jag hade inte insett vilken enorm inverkan det skulle ha på mig.
Man förlorar sin terapi, sin läkare, ett helt skyddssystem... Jag behövde säga
upp mig, men borde ha väntat och blivit frisk först.
Många
arbetsplatser har förändrats under coronakrisen – digitaliseringen har ökat,
våra vanor har rubbats, flexibiliteten och det goda ledarskapet har satts på
prov. Hur ska vi navigera vidare, framåt, och samtidigt må bra? Vi frågade Elli
Flen och Lars Losvik som driver kommunikationsbyrån Losvik & Flen.
- Det
viktigaste just nu är arbetstagarnas välmående, att ledaren lyssnar och bryr
sig och är lyhörd för de enskilda individerna. Alla har påverkats av den här
krisen, men på olika sätt, och det behöver man ha förståelse för. Många kommer
att vara lite extra trötta en lång tid framöver.
Malin Knip är kursledare för Psykosociala förbundets sömnskola. Till utbildningen är hon psykiatrisk sjukskötare och har lång erfarenhet från akutpsykiatrin. Här berättar hon om Sömnskolan:
Jag vill inte vara
duktig längre
Flera av texterna i den här tidningen har kommit
lite för nära. Som om det är mig de handlar om. Jag suger i mig texterna samtidigt
som jag gör allt för att värja mig mot dem – det är som en hatkärlek till något
som man bara måste ha, ändå inte.
I hela mitt liv har jag varit en presterare. Jag har
gillat att vara duktig och tyckt om att utvecklas – på jobbet, hemma, på
fritiden. I alla år har jag strävat framåt, uppåt, högre, längre – bättre kan
det alltid bli! Bekräftelsen som kommer med duktigheten har fått mig att le,
och uppmuntrat mig att bli ännu vassare – varje text jag har skrivit har slipats
till perfektion, träningspassen i skogen har blivit längre och längre, jag har
sagt ja till allt för att vara andra till lags (oavsett om det funnits tid
eller inte) - och sedan skojat om att dygnet har för få timmar för allt roligt
jag vill hinna med.
Ungefär så har mina gamla sanningar sett ut. Och jag får nästan ont i magen när
jag läser vad jag just har skrivit.
Varifrån kommer alla dessa krav? Kraven som vi har
på oss själva? Ingen har någonsin krävt att jag ska vara duktigare, snabbare,
smartare. Ingen har någonsin krävt att jag alltid ska ställa upp och säga ja. Samhället
kan jag inte heller skylla på. Samhället ser ut som det gör och jag väljer hur
jag förhåller mig till de förändringar som sker. Kraven har alltid kommit från
mig själv. Från insidan. Jag har skapat egna sanningar om vad jag borde, måste,
behöver göra för att vara tillräckligt bra.
Numera gör jag allt för att inte prestera. Åtminstone
inte på samma sätt som förut. Jag vill inte vara duktig längre. Prestation
lockar inte. Jag vill vara lagom bra, och känna att det räcker. Jag vill leva
långsammare och skapa utrymme för att verkligen lyssna, se och förstå andra
människor. Jag vill säga nej med gott samvete, för att kunna ge tid och energi
till det jag säger ja till. Och jag vill nöja mig med den här texten, utan att
titta igenom den tusen gånger och göra små ändringar i den varje gång.
Under arbetet med den här tidningen har vi träffat fantastiska
människor som berättar om sina erfarenheter av krav och prestation.
Camilla
Svenfelt från Larsmo arbetar som elevassistent i kommunens högstadieskola. Som
barn blev hon utsatt för mobbning och har tvingats lära sig leva med allt från
själsliga sår till prestationsångest och fysiska problem.
I
gästkolumnen skriver Patrik Simberg om prestationsångest och att han vill skala av sig lagren av sin ”förhärdat
kritiska vuxenläggning och njuta den söta frukten som kallas frihet”.
En förändringsprocess är sällan enkel, och den tar en del energi. Men vissa förändringar är värda att göra ändå, som att ifrågasätta gamla sanningar, till exempel.
Stanna upp en stund och fundera på om dina tankar om vad du borde och måste verkligen
ÄR måsten? Enligt vem? Stanna upp och fundera om du verkligen VILL säga ja till
en förfrågan - har du tid, kraft och ork för att kunna säga ja? Låt oss byta ut
några av våra gamla sanningar mot nya, mera hållbara och hälsosamma, där ordet VILL
finns med i högre utsträckning.
Ska vi gå tillsammans? Mot en skönare vardag med mindre krav? Jag håller din
hand om du håller min.
PERNILLA NYLUND
Informatör och ansvarig redaktör
Alla vi som jobbar på Psykosociala förbundet vill redan nu, i början på december, skicka iväg en varm, vänlig och omtänksam kram till dig. Vi vet att inte alla väntar på julen. Högtider som denna kan för många människor, av olika orsaker, upplevas som oerhört jobbiga. Just därför kanske just du, just nu, behöver få en kram, stöd och förståelse.
Vi vill ge dig det. Vi finns här för dig.
I Österbottens Tidning idag (18.11) kan man läsa vår senaste insändare, där vi bland annat skriver "När välfärdsområdena nu struktureras bör det sättas mera fokus på tredje sektorn"
Att stödja den psykiska hälsan hos arbetstagare är en investering för att skapa mer hållbarhet i arbetslivet. Psykisk ohälsa är i dag den största orsaken till sjukpensionering, och har ökat bland unga under coronapandemin. Sedan 2016 har antalet pensioner som beviljats på grund av psykisk ohälsa ökat med över 20 procent.
År 2019 blev 20 300 personer sjukpensionerade, varav 33 procent på grund av psykisk ohälsa (sjukdomar inom stöd- och rörelseorganen var 31 procent). Den största enskilda orsaken är depression, som gör att tio personer varje dag går i sjukpension. Psykisk ohälsa är i dag den vanligaste orsaken till sjukpension för personer under 35 år.
Psykosociala förbundet vill lyfta fram föreningarnas viktiga roll inom social- och hälsovården. Tredje sektorns stödjande, hälsofrämjande verksamhet behövs för att till exempel främja återgång till arbetslivet. Föreningarnas verksamhet kan vara en fast punkt i tillvaron, ge en orsak att stiga upp på morgonen och ett sätt att komma ut i, eller tillbaka till, arbetslivet.
Vi uppmanar även kommunerna att i högre utsträckning ta hjälp av den breda erfarenhetsexpertis som finns inom området, speciellt när man planerar och utvecklar olika serviceformer, såsom missbrukar- och mentalvårdstjänster.
En erfarenhetsexpert är en person som har egna erfarenheter av psykisk ohälsa eller missbruk – antingen som patient, tillfrisknad eller som anhörig, och har genomgått en erfarenhetsexpertutbildning. Erfarenhetsexperten kan berätta om hur det är att vara sjuk, vilka behov som finns, och hur vardagen med sjukdomen ser ut. Erfarenhetsexperten kan även föreläsa om sin sjukdom och sin återhämtning eller leda grupper och fungera som kamratstöd.
Tillsammans kan vi bidra till ökat välmående och skapa en bättre tillvaro för varje enskild individ.
Den nationella strategin för psykisk hälsa antogs i februari 2020 och gäller fram till 2030. Strategin för psykisk hälsa understryker vikten av att politiken och åtgärderna inom området psykisk hälsa är kontinuerliga och målinriktade och hålls uppdaterade över regeringsperioderna.
Strategin består av fem helheter: psykisk hälsa som en resurs, barns och ungas psykiska hälsa i vardagen, rätten till psykisk hälsa, omfattande tjänster enligt människors behov och gott ledarskap.
Strategin innehåller också förslag till hur målen kan uppnås.
Läs mer om strategin HÄR.
Debattinitiativet togs av Tarja Filatov (SDP) som är ordförande för Riksdagens mentalhälsopolitiska delegation där Psykosociala förbundet också deltar.
Delegationen lyfte inför debatten fram att det är samhällets ansvar att främja psykisk hälsa och att detta bör göras inom alla politiska sektorer och alla samhällsområden!
Idag den 10.9 uppmärksammar vi den internationella Självmordsförebyggande dagen. Syftet med dagen är att öka medvetenheten kring självmord och uppmärksamma suicidförebyggande arbete.
I videon berättar Rasmus, som överlevde ett självmordsförsök, hur viktigt det är att ta självmord till tals och hur du kan bemöta personer med självdestruktiva tankar.
Stöd och hjälp hittar du bland annat här
Vid akuta situationer, ring nödnumret 112
Mielis svenskspråkiga kristelefon 09 2525 0112
må och ons kl. 16-20, ti, to och fre kl. 9-13.
Chatt- och telefonkalendern: https://unginfo.fi/chattkalender/
Digitala kriscentret Valo: Riksomfattande samtalsstöd på svenska https://www.mielenterveysseurat.fi/valo/
FinFami - Stöd för anhöriga
https://www.finfamiuusimaa.fi/pa-svenska/
Psykosociala förbundets kondoleansadresser har skapats av formgivare Ingela Nyman, och de säljs till förmån för psykiskt funktionshindrades rehabilitering, utbildning och rekreation. Adresserna kostar 15 euro/st.
Årets två första nummer av tidningen Respons har tema Humor och Oro. I nästa tidning, som kommer ut i mitten av september, har vi fokus på musikens betydelse för vårt välmående.
Respons är en tidning som behandlar psykisk hälsa och ohälsa ur ett brett perspektiv. Det är en tidning där vi skriver hoppfullt men realistiskt, mångsidigt och inspirerande, med ett innehåll som består av livsberättelser, kolumner, reportage och hälsotips. Tidningen innehåller även information om våra kurser, vad som är på gång inom förbundet och vad som hörs ute i samhället om psykisk hälsa. Vårt mål är att tidningen ska tilltala gammal som ung, och människor i olika livssituationer. Vi är stolta över vår tidning - hoppas att du också gillar den! Respons publiceras fyra gånger per år - i mars, juni, september och december. Här kan du starta en prenumeration (20 euro/år) eller beställa ett gratisexemplar.
