Boktips: När mammas tankar ändrade färg

Jag blev nyfiken på två nya böcker och har beställt ett recensionsexemplar av den ena. Den heter "När mammas tankar ändrade färg" skildrar barnets perspektiv i hur det kan vara när en förälder är deprimerad. Såhär skriver man om boken:

Max är fundersam. Det är något som blivit annorlunda med hans mamma. Hon är trött, rösten är ledsen och kojan får vara kvar i vardagsrummet i flera veckor. Pappa säger att mamma är sjuk men Max kan inte se något som är fel. Med en annorlunda mamma vill Max inte att kompisarna ska följa med hem. Vad skulle de säga om de såg att hans mamma sov mitt på dagen? Eller hörde den ledsna rösten?

I samtal med skolans sjuksköterska får Max förståelse för att det är mammas tankar som blivit mörka och som gör att hon inte mår bra. "När mammas tankar ändrade färg" är den andra boken av Sara Galli och Mats Molid i deras barnboksserie om barn i svåra livssituationer. Den första boken Får hundar korvar i himlen? tilldelades Statens Kulturråds Litteraturstöd.

En annan bok som jag vill tipsa om är "Jag brukar vinka till en sten" som handlar om ett litet barn som förlorar sitt syskon. Det handlar om de funderingar ett litet barn kan ha kring döden.
Det är också en berättelse om att livet går vidare, och att den som dör lever kvar hos oss på olika sätt.
Böckerna ges ut på Idus förlag. Kolla gärna: www.idusforlag.se.

Det sårbara sinnet och den underbara gruppen i psykiska första hjälpen

Under fyra eftermiddagar har vi haft förmånen, Camilla och jag, att jobba med en underbar grupp. Tänkte, det här med grupper, det är nog något så fint. För i varje grupp jag haft förmånen att jobba, har man funnit en så fin gemenskap, trots alla olikheter som finns i oss människor. Nu möttes vi upp för att lära oss, studera och insamla kunskaper i hur kan vi lära oss att känna igen psykisk ohälsa och hur kan vi hjälpa utan att klampa oss på och hur viktig är inte respekten mot varann. 

Vi hade även glädjen att få ha med oss erfarenhetsexpert Johanna som berättade om sin bakgrund till en diagnos, depression och hennes väg i återhämtningen. För de studerande var Johannas berättelse väldigt, väldigt värdefull. Som det sas i gruppen ”framför oss stod en människa och berättar så modigt, så ärligt och så öppet om sin väg, så härligt och fint att få ta del av hennes berättelse”.

Den psykiska hälsan handlar om att må bra inombords, en känsla över att vara nöjd med sig själv och livet i stort. Det handlar också om att kunna hantera saker som händer i livet och ha stöd när man behöver det. Vad man ska göra för att må bra är väldigt individuellt, man bör finna sin egen väg. Men man kan alltid börja med att göra saker som får dig att njuta av livet och skratta. Kom ihåg att du är huvudpersonen i ditt liv och det finns bara en av dig!

Sista kursdagen gick vi alla med i kampanjen #RESPECT, mot sexuella trakasserier, det kände viktigt för oss!

Tack alla i vår fina grupp för att du deltog och för att du tog till dig av denna viktiga kunskap, psykiska första hjälpen 2.

Önskar er alla en jätteskön helg och kanske lite mjöd och struvor kommer att smaka.

/Ann-Charlott Rastas, rehabiliteringschef

Hur ser DIN förening och DITT förbund ut?

Hej vänner!
Här kommer ett nytt inlägg från vår gästbloggare Monica Björkell-Ruhl:

Det finns så många händelser, saker och fenomen som jag skulle vilja blogga om. Om jag har så mycket att skriva och säga, varför startar jag inte min egen blogg?

Det kan man fråga sig. Det har jag också frågat mig själv. Varje gång har jag landat på ungefär samma ställe: Jag vill blogga och skriva på färdigt etablerade plattformer i mån om möjlighet. Man behöver inte alltid uppfinna hjulet på nytt. Jag har haft egna bloggar tidigare. Det är mycket jobb med att upprätthålla en blogg. Det handlar inte bara om att uppfinna hjulet, utan det krävs också att se till att det finns luft i hjulet och att det ser bra ut.

På tal om färdigt etablerade plattformer, så vill jag berätta om Psykosociala Förbundet och dess vårmöte som jag var inbjuden till. Förbundets vårmöte ordnades tisdagen den 19.4.2016 på G18 i Helsingfors. Jag var inbjuden till mötet för att bli avtackad för Gipshjärtat. Och avtackad blev jag med en härlig blombukett.

Jag fick en härlig blombukett av förbundet.

Läs mera om Gipshjärtat: http://fspcblogg.blogspot.fi/2015/11/krya-pa-dig.html


Jag har varit medlem i Psykosociala Föreningen Sympati, därmed en del av förbundet, sedan december 2011. Jag har bland annat fått en stödperson via Sympati, deltagit i Sympatis och förbundets kurser, bloggat, fungerat som gruppledare för coaching-gruppen 2015-2016. Sist men inte minst, jag har samarbetat kring Gipshjärtat. Jag har haft möjlighet att påverka och vara delaktig utan att vara medlem i någon styrelse. Med det här sagt så vill jag visa att man kan göra föreningen och förbundet till en sådan förening och förbund man själv vill för sig själv. Genom att tala med föreningarnas och förbundets personal och frivilliga kan du berätta vad du behöver och vill ha. Du kan också berätta vad du är bra på och vad du kan ge åt andra. Med det kan man skapa sådan verksamhet som man själv behöver och mår bra av. Ännu bättre om andra också kan må bra av den verksamhet som du skapar. Jag känner att förbundet och Sympati är mycket tillmötesgående och samarbetsvilliga.


Hurdan verksamhet önskar och behöver du? Vad har du för gåvor som du kan dela med dig av? Vad drömmer du om? Hur ser din drömförening och drömförbund ut?

Just nu, drömmer jag om en kopp cappuccino... :-)

Jag drömmer om cappuccino...

Glad Valborg!

- Monica

Social fobi i teveserie

Mr Robot är en teveserie som handlar om en ung kille, Elliot, som är i 20-årsåldern och som lider av social fobi. På grund av hans fobi dras han också in i drogvärlden. Elliot jobbar på ett företag som cyber-securityingenjör men på natten förvandlas han till en vigilant hackare. På grund av Elliots sociala fobi så lär han känna nya människor med att han tar och ”hackar” dem. Under seriens gång möter Elliot en mystisk anarkist som kallar sig för Mr. Robot som bjuder in Elliot till en grupp med hackare som vill förstöra bolaget som han arbetar för, gruppen heter ”fsociety”.

Kan nog rekommendera serien åt vem som helst, även min 60-åriga far har tittat på den och gillade den skarpt. Fastän serien är starkt fokuserad på teknik så behöver man verkligen inte vara någon slags teknikentusiast utan man hänger man nog lätt med i svängarna.

Den första säsongen kan man köpa på dvd eller så kan man se den på Netflix.

Hälsningar från Tobias på förbundets regionkansli i Helsingfors

 

Hälsningar från Tobias på förbundets regionkansli i Helsingfors

FOMO - ett problem bara bland unga?

Fear of Missing out eller FOMO är ett problem som den yngre men såväl den äldre generationen lider av och det betyder i princip att man vill hela tiden veta vad som är på gång. Och man inbillar sig att man går miste om någon slags jätteviktig information om man inte t.ex. är tillgänglig på WhatsApp-gruppen när en av ens bästa vänner kommer hem från jobbet klockan 04 på morgonen... Ett annat bra exempel som jag åtskilliga gånger har sett är när vänner går på middag på en krog och ett tu tre så plötsligt sitter alla kring bordet och stirrar på sina telefoner istället för att prata med vännerna som de egentligen kom för att träffa.

Tyvärr så har jag inte hittat så jätte mycket information om FOMO på svenska men det finns på engelska en hel del.

På svenska: http://www.mabra.com/mitt-i-steget-du-kan-vara-en-fomo/

På engelska: https://www.sciencedaily.com/releases/2016/03/160330135623.htm

Hälsningar från Tobias

Vårmöte och nya erfarenhetsexperter!

Vi har två intensiva dagar i Helsingfors bakom oss och tänker här bjuda på några bilder om lite text om dagarna som gått. Den första dagen hölls förbundets vårmöte på G18, där cirka 40 personer deltog. Vårmötesdagen inleddes med en lätt lunch och följdes av en välkomsthälsning av styrelseordförande Christer Rönnlund. 

Psykosociala förbundets verksamhetsledare Bodil Viitanen och styrelseordförande Christer Rönnlund.

Deltagarna fick därefter se en 2 minuter lång video om "Gipshjärtat" som Monica Björkell-Ruhl har donerat till förbundet. Förbundets verksamhetsledare Bodil Viitanen tackade Monica Björkell-Ruhl med en blomma.

Före själva vårmötet fick deltagarna även lyssna till en föreläsning om föreningskunskap som hölls av Stefan Andersson, personaladministratör på SFV. Han berättade bland annat att det i Finland finns omkring 135 000 registrerade föreningar och man räknar med sammanlagt 15 miljoner föreningsmedlemskap.
- Det här innebär att 53 procent av finlandssvenskarna är aktiva i åtminstone en förening. Och många av oss är med i flera föreningar, säger Stefan Andersson.

I sin föreläsning talade han även om de grundläggande principerna i föreningslivet; frivilligheten, demokrati, jämlikhet och icke vinstbringande verksamhet.

- För att kunna registrera en ny förening behövs en styrelse med åtminstone tre medlemmar. Har man det är det fritt fram att grunda en ny förening.

Vårmötet blev en rätt kort historia där bokslut, verksamhetsberättelse och revisionsberättelse godkändes och klubbades av. Vårmötet kom även med en skrivelse som skickades ut i form av en insändare till alla finlandssvenska tidningar.

Höstmöte kommer att hållas den 28-29 oktober i Vasa.

Dag 2 fick vi ta del av ett mycket givande, rörande och fint slutseminarium för de nyblivna erfarenhetsexperterna. 

En erfarenhetsexpert är en person som har genomgått en erfarenhetsexpertutbildning och som har egen erfarenhet av missbruk och/eller psykisk ohälsa, antingen genom att själv ha haft problem, återhämtat sig, eller i egenskap av närstående.

Utbildningen ger erfarenhetsexperterna kunskaper att verka som utbildare, föreläsare, ledare för grupper eller som stödpersoner. Bland annat. Erfarenhetsexpertutbildningen har ordnats i samarbete mellan Kran rf, Psykosociala förbundet och KoKoA rf.

Nyutbildade erfarenhetsexperter!

Under dagen fick vi höra Leila Kronqvist och Kristina Karlsson berätta om dagcenter Hyddans verksamhet i Nykarleby, Österbotten. En plats som har betytt oerhört mycket för många människor.
- Hyddan är en plats där man får vara, utan krav. Man får vara precis som man är, säger Leila Kronqvist som varit verksamhetsledare på Hyddan i 14 år.

Kristina Karlsson.

Vi fick även ta del av Celinda Byskatas gripande föreläsning "Du som ser så frisk ut!" - att leva med en osynlig sjukdom. Celinda är 37 år, trebarnsmamma och företagare. Hon är även sjuk. Sedan år 2009 har hon diagnosticerats med svår, återkommande depression, utmattningsdepression, social ångest och panikångest. Bland annat. Hon berättar på ett avskalat och sakligt sätt om sitt mående, utan att på något sätt försköna verkligheten.Om hur vardagen kan se ut när man har ångest, om alla "goda råd" som personer i omgivningen kommer med, om vården hon fått och hur den har hjälpt henne, och hur det känns när man har så mycket i sitt bagage att man inte orkar bära det längre...

Tack för din berättelse, Celinda! Och grattis säger vi till alla nyutbildade erfarenhetsexperter!

Den perfekta some-bilden - Verksamhetskoordinatorns hälsning från Intercity 3!

Regionkansliet i Södra Finland har för denna fredag förmiddag flyttat till Intercity 3 tåget på väg mot östra Finland. Orsaken är att den att jag, verksamhetskoordinatorn Nonni, ska delta i kursen Psykiska 1-hjälpen del 1 som Kriscentret i Savonlinna ordnar detta veckoslut. Så jag har ett lite annorlunda veckoslut framför mej. Alltid trevligt med lite miljöombyteJ!

För en dryg vecka sedan hade jag också möjligheten att delta i en utbildning om kommunikation som Svenska studieförbundet ordnade. Jag tänkte nu dela med mej av lite tips från workshopen "Den perfekta some-bilden". I och med de sociala medierna har det visuellas betydelse i samhället och kommunikation blivit alltmer viktig. Bilder fungerar helt enkelt bättre än text på till exempel Facebook, som tillsvidare är den populäraste av de sociala medierna och där så många av oss tillbringar tid dagligen. Catchen med some är att den väcker känslor i oss och det är lättare med bilder än text. I det bästa fall kan bilden vara en direkt kanal till vårt inre, menade workshopsledaren Rabbe Sandelin, redaktör på Svenska folkskolans vänner och gav som exempel hur bilder används i pressen för att förstärka budskapet med bilder som väcker en viss känsla.

                                          

Hur skapar man då en bra bild för sociala medier? Framförallt då det är frågan om föreningens facebooksida? Hur visualiserar man verksamhet som möten och föreläsningar vilka oftast bygger på det auditiva dvs det hörda? Här är några saker som det kan vara värt att tänka på:

Utnyttja mobilen! Smarttelefoner har idag ofta ganska bra och lättanvända kameror. Man behöver inte nödvändigtvis köpa en dyr systemkamera för att få bra bilder. Dessutom har man vanligtvis telefonen med sig var man än är och då är den väldigt behändig att fånga ögonblicket. I alla fall då man lyckas ta en bra bild. Och för att lyckas lättare lönar det sig att bekanta sig med manicken. Alltså:

Läs manualen! Om du vill få bättre bilder, också annat än utomhus den perfekta sommardagen med det perfekta solljuset kan det löna sig att bekanta sig med hur telefonens kamera fungerar tekniskt så att man kan ställa in den manuellt. Med automatinställningen kommer man inte så långt.

Undvik att använda filter för att manipulera bilden! 70-talsfilter och andra kan vara roliga, men bör undvikas på föreningens sidor. Då bilderans ”stil” är väldigt varierande kan det lätt uppfattas som råddigt och oproffsigt. Undvik att manipulera med filter i hopp om en bättre bild, använd hellre det föregående tipset. Lär du dej den rätta tekniken får du en fin bild utan.

Konsekvens! Fundera vad syftet är med Fb-sidan eller Instagram. Vad vill ni som organisation förmedla och informera om? Vad är budskapet? Ska flödet vara ur organsiationssynvinkel eller personligt? Publiken bildar en mental bild av organisationen via det vi lägger ut och då ska man undvika att förbrylla genom att variera mellan allmänt och väldigt personligt.

Fota en eller några istället för hela gruppen! Gruppbilder lyckas sällan. Det är svårt att få hela gruppen att synas så att det ser visuellt bra ut, dessutom har någon alltid ögonen stängda eller konstig min då man plåtar flera på en gång. Välj hellre någon eller några som du tar närbild på. (Men gå inte för nära). Man kan tagga också dem som inte syns på bilden.

Hitta något visuellt intressant! Då det är frågan om möten eller föreläsningar kan det fungera bättre om man istället för deltagarna försöker fånga in något som symboliserar träffen eller berättar något om utrymmet man är i.

Och sist men inte minst mitt eget råd:

Våga, prova och testa. Sociala medier ska också vara något roligt och vill man lyckas behöver man öva. Dessutom får man misslyckas ibland. Fast Facebook, Instagram och Whatsapp äger de bilder man lägger upp, kan man ändå gå till sitt flöde och radera och göra ändringar i efterhand.

Till sist vill jag ännu påpeka att det kändes lite pinsamt att sätta in bilder i den här texten fullkomligt medveten om att de är långt från perfekta. Med tanke på framtiden tror jag att jag ska börja med att läsa manualen för kameran på min iphone;).

Trevligt veckoslut till er alla,

                                            hälsar Nonni från tåget