Trevlig midsommar

 

önskar Psykosociala förbundet.

Språkliga rättigheter är grundläggande rättigheter

Statsrådet, eller med andra ord regeringen, ger numera vart fjärde år en redovisning till riksdagen över hur språklagstiftningen i Finland tillämpas. Redovisningar har tidigare getts åren 2006 och 2009, och i år var det alltså dags igen. Här är ett utdrag ur sammanfattningen av den färska redovisningen. Hela rapporten finns här.

 

---------------------------------------

 

"Under de senaste åren har mer uppmärksamhet fästs vid de språkliga rättigheterna. I synnerhet tjänstemannaledningen och beslutsfattare har ansett det vara viktigt att de språkliga rättigheterna främjas. Aktivare insatser har gjorts för att förbättra den språkliga servicen, bland annat genom att särskilt inkludera de språkliga rättigheterna i styrdokument, till exempel i anvisningar, rekommendationer och språkprogram. Det har också inrättats nya regionala och lokala organ och utsetts ansvariga personer för att samordna och utveckla myndigheternas språkliga service. Konsekvenser för de språkliga rättigheterna har bedömts eller noterats på alla förvaltningsnivåer i samband med reformer och lagberedning. Numera finns dessutom betydligt mer information än tidigare på myndigheternas webbplatser på båda nationalspråken och även på andra språk. Inom vissa förvaltningsområden har det fästs mer uppmärksamhet vid rekrytering, till exempel genom att uppgöra rekryteringsanvisningar där språkkunskaper beaktas men myndigheterna har inte ännu på ett systematiskt sätt utrett hur kundservicen eller servicekedjorna fungerar. Myndigheterna har med andra ord gjort framsteg i sin planering, men planerna har ännu inte verkställts i praktiken – de goda avsikterna har inte nått ner till praktisk nivå.
 

Enligt myndigheterna utgör bristen på språkkunnig personal fortfarande det största problemet. Det finns dock förväntningar om flera språkkunniga genom språkkurser som ordnas för personalen samt på lång sikt även tack vara språkbadsverksamhet.

Myndigheterna är skyldiga att på eget initiativ hämta uppgiften om kundens modersmål i befolkningsdatasystemet, där det finns information om bland annat personens modersmål och kontaktspråk. Trots detta utreder eller använder myndigheterna numera inte alltid kundens språk i sin service. Följden är att förverkligandet av de språkliga rättigheterna under de senaste åren allt oftare ligger på individens eget initiativ. Varje myndighet ska inom sitt verksamhetsområde övervaka att språklagen följs. Avgörande är i sista hand huruvida kundens språk i praktiken utreds och används.

De språkliga rättigheterna hör till individens grundläggande rättigheter. Med tanke på individens grundtrygghet är social-, och hälsovård på eget språk viktig i livets alla skeden. Det har emellertid inom vissa sektorer av social-, hälso- och sjukvården varit svårt att tillhandahålla tjänster på båda nationalspråken. De kommande reformerna inom social-, och hälsovården samt upphandlingen av social- och hälsovårdstjänster står inför stora utmaningar. Det är viktigt att inom social- och hälsovården fästa särskild uppmärksamhet vid individens rätt att på eget språk få vård och omsorg samt information. Enligt medborgarna är service på eget språk särskilt viktig inom sjukvården och äldreomsorgen Under de senaste åren har medborgarna också varit särskilt oroliga för den språkliga servicen vid nödcentralerna.

I statsrådets principbeslut om nationalspråksstrategin föreslås bland annat större synlighet beträffande nationalspråken samt information om möjligheterna att lära sig språk och att möta andra språkgrupper. Dessutom ska en bedömning av de språkliga konsekvenserna göras i samband med förvaltningsreformer och lagstiftningsprojekt. I bilagan till strategin ges praktiska verktyg för att hantera olika språkliga situationer inom förvaltningen.

Statsrådet föreslår att myndigheterna använder de verktyg som presenterats i nationalspråksstrategin när de i sin verksamhet, på basis av de utvecklingsbehov som framgår av berättelsen, förbättrar tillämpningen av språklagstiftningen.

Statsrådet föreslår att de åtgärder som föreslagits i de tidigare berättelserna år 2006 och 2009 genomförs. Statsrådet anser att det fortfarande bör fästas särskild uppmärksamhet vid språkkunskaper vid rekrytering för att trygga den språkliga servicen samt vid bedömningen av reformernas språkliga konsekvenser. Det är viktigt att myndighetens ansvar att ge service på individens eget språk inte flyttas till individen själv. Därför föreslår statsrådet att myndigheterna ser över hur de i praktiken kommer att uppfylla sin skyldighet att ge service på individens registrerade språk.
I denna berättelse granskas i större utsträckning än tidigare språkförhållandena för andra språkgrupper. Samernas språkliga rättigheter förverkligas fortfarande slumpmässigt och det är särskilt svårt att få muntlig service på samiska. Språkboverksamheten har under de senaste åren främjat i synnerhet enaresamiskans och skoltsamiskans ställning. Ett stort problem anses vara att en stor del av de samiska barnen bor utanför samernas hembygdsområde och inte får undervisning på samiska. Inom vissa områden har det gjorts framsteg beträffande de teckenspråkigas språkliga rättigheter, men det finlandssvenska teckenspråket är ännu mer utrotningshotat än tidigare. Oron över de teckenspråkiga barnens rätt till eget språk och egen kultur har ökat. Dessutom önskar de teckenspråkiga att myndigheterna ska öka sin kommunikation på teckenspråk. Genom påbörjad universitetsundervisning i romani och pågående språkboverksamhet stöds stimuleringen av det romska språket. Romerna önskar bland annat ett större programutbud på romani. Under de senaste åren har uppmärksamhet fästs vid det karelska språkets ställning och karelskan har inkluderats i tillämpningsområdet för den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Antalet personer som talar ryska och estniska som modersmål har ökat betydligt i Finland och deras behov att få information har ökat.

Attityderna mot olika språkgrupper har blivit hårdare på senaste tiden. Behovet av en värdediskussion om minoriteterna i vårt land och tolerans mot andra språkgrupper har lyfts fram."

 

Psykisk första hjälp som medborgarfärdighet

Visste du att det finns kurser i psykisk första hjälp precis på samma sätt som i fysisk första hjälp? Psykisk första hjälp 1 är en tvådagars kurs som lämpar sig för dig som har intresse av att upprätthålla och utveckla psykiskt välbefinnande. Kursen ger kunskap om hur man främjar både den egna och närståendes psykiska hälsa samt ger verktyg för att klara livets motgånger.

Kursen sker i samarbete med Föreningen för mental hälsa i Finland (Suomen Mielenterveysseura) och äger rum i Helsingfors 24 & 25 september 2013 kl. 9.00-16.00. Kursen kostar 100€, och priset inkluderar kursliteratur samt kaffe och tilltugg. Lunch på egen bekostnad.

Anmälan före 9 september. Det finns endast 20 platser, så anmäl dig i god tid! För närmare information kontakta Johanna Cresswell-Smith 0505903436 (från och med 23.7).

Mera om kursen här.

Den identifierade patienten - ett hinder för familjearbete?

Utdrag ur Sauli Suominens gästkolumn i Respons nr 2/2013:

 

Hur fungerar psykiatrin i dag? Jo vi utgår ifrån att det behövs en identifierad patient, någon som har insjuknat. Modellen för detta tänkande kommer från den biologiskt orienterade inriktningen inom medicinen.

 

För att denna modell ska vara tillämpbar även inom psykiatrin borde tre villkor uppfyllas. Sjukdomarna borde för det första klart kunna avgränsas från varandra, för det andra borde man kunna förklara hur de uppstår och för det tredje borde vi känna till en sjukdomsspecifik vård.

 

Men i det stora hela går olika psykiska sjukdomar inte att skilja från varandra, det finns ingen klar och entydig förklaring till hur de uppstår och förutom några få undantag känner vi inte till någon sjukdomsspecifik vård.

 

Detta konstaterar även professor sir Michael Rutter, som ansvarar för utvecklandet av den psykiatriska delen av det internationella sjukdomsklassificeringssystemet ICD.

Läs hela kolumnen här

På språng

Årets upplaga av motionsevenemanget för kvinnor Nice run i Jakobstad gick av stapeln i går kväll. Psykosociala förbundet hade även i år ett lag med men av olika anledningar blev det ett visst kvinnofall i laget.



Händerna uppåt sträck. Uppvärmning på gång.

 



Starten har gått. En del har mera bråttom än andra.

 

Efter motion följer hunger. Ancha och Leena vid dukat bord.

Ridläger på gång

Psykosociala förbundets ridläger för unga pågår den här veckan på Fäbodavägens stall i Jakobstad. Här är några bilder från lägret (fler bilder finns på vår facebooksida).

 

 

 

 

 

 

 

 

Närståendeseminarium 2013

Närståendeseminarium 2013

Utmaningar inom den psykiatriska vården i Österbotten

-         Med fokus på familjen och närstående

Måndagen den 7.10 kl. 9-14.30 vid Seniorpunkten (Folkhälsans hus) Niklasvägen 1, Smedsby

Kurkiala

Wideroos

Vihervaara

      



Program:

9.00               Kaffe med smörgås

9.15               Musik, sång ackompanjerad av akustisk gitarr

9.30               Välkomsthälsning av Karl-Göran Löfgren, ordförande för Svenska Österbottens anhörigförening

9.40               Ulla-Maj Wideroos, ledamot av riksdagens social- och hälsovårdsutskott

10.00             Marja Vihervaara, överläkare vid psykiatriska polikliniken vid Vasa centralsjukhus

10.30              Paus

10.40             Paneldiskussion med Wideroos, Vihervaara samt representanter för mentalvården inom K5, K2, Jakobstadsområdet och Psykosociala förbundet

11.45             Lunch vid Folkhälsans servering, 7,30 euro. Var och en betalar själv.

13.00             Föreläsning med Heikki Kurkiala, sjukhuslärare, familjeterapeut/psykoterapeut under rubriken ”Barnets behov och vikten av stödjande föräldrar”

14.15             Slutord

Seminariet är öppet för alla intresserade!

Anmälan till Eva Hanses senast 30.9 på telefon 050-407 1827 eller e-post eva.hanses@soaf.fi

Seminariet arrangeras av Svenska Österbottens anhörigförening, Omaiset mielenterveystyön tukena Vaasanseutu – Anhörigas stöd för mentalvården i Vasanejden, Välittäjäprojektet i K5 och K2 och Psykosociala förbundet

Program för utskrift